Great-Western till och med uthärdade den
starka stormen i Februari, som gjorde så myc-
ken skada på Engelska kusten, och hvarvid så
många segelfartyg förolyckades? Ja, säger man,
ett angfartyg har flera bjelpmedel; och just
derföre har befälhafvaren på det Engelska Light-
ning, som vi rådfrågat, intygat, att han gatt
närmare Jutska kusten, än seglande fartyg van-
ligtvis göra, och ej ansett sig, lik dessa, behöfva
styra kurs mot Lindesnäs. Aldeles riktigt. Men
om dess kapten befunne sig i kustens grannskap
vid mörkets inbrott, hur gjorde han då? Tro-
ligen hölle han, för sin säkerhets skull, högre
upp mot norr, förblefve sjelf på sitt däck, tills
dagen befriade honom från bekymret, eller, om
sjukdom eller ytterlig trötthet tvunge honom
att gå till hvila, uppdroge han helt visst åt sin
närmaste man, aut föra fartyget, med samma
rätt och frihet som han sjelf. Det vore icke
utan sitt intresse att äfven härom inhemta den
Engelske kaptenens intyg.
Det är någonting så oändligen enkelt, så
vanligt, så sjelfskrifvet, attjdet aldrig faller den
obetydligaste skeppare in att uraktlåta, när han
nattetid eller i skymningen tror sig nalkas
kusten, dreja bi, hålla ut åt rymden och i så-
dana kritiska stunder sjelf vaka på däcket,
eller åtminstone öfverlemna åt sin styrman full-
makt att bandla, som om det varit han sjelf.
Hur gjorde deremot Herr Ebnemark? Han bor-
de veta och visste verkligen sig i skymningen
vara i granskapet af den lågländta och farliga
Jutska kusten; höll han då uppat den hög-
ländta och icke farliga Norska? Nej. Förblef
ban qvar på däcket för att sjelf efterse och af-
värja möjliga olägenheter? Nej, han gick ned
att lägga sig och sofva. Men om han icke
hunnit svuvfva ut om dagen och ej orkade, en-
ligt sin ovilkorliga pligt, vaka under den korta
natten af 4 å 5 timmar, Sfverlemnade han då
fartygets förande, med full frihet att handle ef-
ter omständigheterna, åt flaggjunkaren Holm,
som säkert fört Odin, icke på jutska kusten,
utan till Stockholms hamn? Nej, han befallde
fortsättandet af samma kurs och gaf en okun-
nig båtsman och en sjökadett befallning att hål-
la god utkik, samt lät desse taga posto, icke i
mastkorgen, hvarifrån de möjligen kunnat se
något, utan på däcket, der de sågo intet. —
Anmärkningsvärdt nog, har ingen af domarena
fästat sig vid denna försummelse af aldra van-
ligaste skyldigheter och den allmännast jiakt-
tagna försigtighet. — Man vet i sanning icke
hvad kapten Ebnemark, efter detta förhållande,
kunnat göra mer, än sjelf taga rodret i hand
och sätta fartyget på kusten. Sådant har
han visserligen icke gjort, och häri tro sig hans
domare finna ett skäl till hans frikallande. 1
Krigs-artiklarna 2 Kap. 43 står imedlertid,
att tjenstgöringsreglementen, instruktioner och
andra författningar skola på det nogaste hand-
hafvas, efterlefvas och fullgöras. Till dessa in-
struktioner, reglementen och författningar måi-
ste väl sjelfva krigsartiklarna räknas, som i
nämnde Kap. 4 8 säga: aAlle krigsmän skola
vara Rikets Konung och Herre hulde, trogue,
rediige och uppriktige tjenare och undersåtare,
samt så väl sjelfve, som genom sina underhaf-
vande, med vördnad, hörsamhet och nit, efter
yttersta förmåga fullgöra och till verkställighet
befordra, hvad af Konungen budit och befalldt
varder. Nu hade Herr E. fått sin konungs
befallning att föra Odin, icke allenast till Lon-
don, utan äfven derifrån tillbaka till Stock-
bolm, och han var följaktligen skyldig att an-
vända alla sina kropps- och själskrafter för att
fullgöra denna befallning. Hur han gjort, det
vet hvar och en. För sådana händelser stad-
gar likväl 2 punkten af den citerade 43 G:
Visas dervid någon försummelse, efterlåtenhet
elier vårdslöshet, eller öfverträdas berörde stad-
gar, och är deruti, eller i dessa krigsartiklar
icke utsatt, huru den felaktige skall derföre
anses, eller finnes målet så svårt, att extra-judi-
ciel! bestraffning icke äger rum; då fälle domaren
honom, att, jemte ersättning för skada, olägen-
het och uppehåll, som timat, tillika, efteriför-
brytelsens mer eller mindre svåra beskaffenhet,
och tiaen när det skedt, antingen mista tjen-
sten, degraderas eller sitta i fängelse på viss
tid.. Lagen bestraffar således icke endast den
afsigtliga strandningen — ty sådant medför lif-
vets förlust — utan äfven någon vårdslöshet,
efterlåtenhet eller försummelse af gilna och tyd-
liga skyldigheter. Han räknar det mil för svårt,
Åar anda.t altnmanhat aAnAhL unnahåll timate hun