Vintern på isfjell bor, Gapar på poln, Endast på natten tror, Tror ej på soln. Se, hur af stelnad sjö Dess slott är byrgdt; Icke en klippfast ö Står mera tryggt. Snarlik en Atheist Sitter han der, Slägtlös på naken qvist, Gud till besvär. Lifvet för dig — ditt hat Bäfvar och flyr; Frusen och vred och flat Sitt der och styr! Nordvindens mordanslag Utgör din fröjd; Plundra naturens behag, Det gör dig nöjd. Tshafvet är din säng, Saön är din skrud; Yrvädret är din dräng — Hvem är din brud? Jernhand du herrskar med, Har ingen vän; Blodlösen — barn skräms dermed — Känner du den? Näfrätten är din magt, Konungslig lag! Spöken din kungavakt, Natten din dag. Chaos dig först har kläckt, Fasan din sköld Är, och din andedrägt Isande köld. Norrskenet är ditt ljus, Månen din gud, Fjellet ditt fadershus, Ufven ditt ljud. Missvexten är din skörd — Tårbröd den ger; Stormar ochEnederbörd, Deri du ler.