ÅAR Renee RR
(Insändt.)
Dagen till Westerås stifts biskopsval se vi utsatt
till den 22 Maj — en vigtig dag för det stiftet.
vi hafva mången gång hört påstås, att biskops-em-
betet nörde till rikets lyxartiklar; och vi medgifva,
att om en biskop ej gör mer än blott i maklighet
handlägger det han ej kan undvika af hvad som
till hans embete hörer, så är otvifvelaktigt en så
dan embetsman blott en grannlåt och kostar verk-
ligen mer än den smakar; och hafva de då rätt,
som säga, att hvad han gör, likaväl kan uträttas i
förening med något annat embete, t. ex. af Dom-
prosten, och således ej behöfver sin egen man. Dock
är detta en fråga för sig, och så länge biskops-em-
betet existerar, är dess skötande med skicklighet,
nit och samvetsgrannhet af den största vigt och in-
fytelse för hela stiftet i allt som rör landets hög-
sta angelägenheter: religion, seder, lärdom och folk-
upplysning. Vi tro ock således, att de väljande j
sina val böra hafva förnämsta afseende på att fö
en biskop, som åt alla dessa saker förmår och vill g4
lif och utveckling, och derutinnan med stora steg
förer sitt stift framåt, äfvensom vi ingalunda tvif-
Is, att alla andra konsiderationer för dessa måste
gifva vika. Vi få väl se med hvad nit och urskilj-
ning stiftets väljande presterskap omfattar dessa
angelägenheter, då de, på samvete och ed, skole
upprätta sitt biskopsförslag.
Fast stiftet numera icke kan tillegna sig sir
Wellin, så saknar man dock icke andra stora oct
glänsande namn, så länge man kan uppräkna er
Franzen, Fahlcrantz, Tegner, Wingård, Wieselgrer
och Tbomander m. fl., hvilka alla utmärkt sig fö
sådan lärdom och nitfull verksamhet, som tillhö
en biskop.
Äfven bör stiftet i sin nye biskop få påräkna et
fast stöd för den vigtiga nyhkterlelssaken, som i er
af stiftets provinser, Dalarne, gjort en god början
men ser ut som den nedanom Långheden ej blifvi
befordrad. Det är oberäkneligt hvad en god biskoj
med ett nitfullt konsistorium skulle kunna uträtt:
genom föredöme och verksamhet och hvad saken li
der genom deres bristande medverkan. Utom i allt
andra riktningar af deras kall blir detta tydliger
synbart, när man betraktar dem såsom förmän fö
stiftets förnämsta och den närmaste bildnings-an
gtalt, dit stiftet sänder sin ungdom, för att återfi
den bildad och förädlad. Besinnom huru glädjan
de det vore om ynglingarne utaf dessa sina föruäm
sta handledare kunde få smak för ett ädlare um
gävgslif, än det som lånar sin glädtighet från gla
set! En lärd, bildad, snillrik och ädel korporatio:
kan ej vara i förlägenhet om förmåga dertill, op
den allvarligt vill använda dem.