ÅAR Renee RR (Insändt.) Dagen till Westerås stifts biskopsval se vi utsatt till den 22 Maj — en vigtig dag för det stiftet. vi hafva mången gång hört påstås, att biskops-embetet nörde till rikets lyxartiklar; och vi medgifva, att om en biskop ej gör mer än blott i maklighet handlägger det han ej kan undvika af hvad som till hans embete hörer, så är otvifvelaktigt en så dan embetsman blott en grannlåt och kostar verkligen mer än den smakar; och hafva de då rätt, som säga, att hvad han gör, likaväl kan uträttas i förening med något annat embete, t. ex. af Domprosten, och således ej behöfver sin egen man. Dock är detta en fråga för sig, och så länge biskops-embetet existerar, är dess skötande med skicklighet, nit och samvetsgrannhet af den största vigt och infytelse för hela stiftet i allt som rör landets högsta angelägenheter: religion, seder, lärdom och folkupplysning. Vi tro ock således, att de väljande j sina val böra hafva förnämsta afseende på att fö en biskop, som åt alla dessa saker förmår och vill g4 lif och utveckling, och derutinnan med stora steg förer sitt stift framåt, äfvensom vi ingalunda tvifIs, att alla andra konsiderationer för dessa måste gifva vika. Vi få väl se med hvad nit och urskiljning stiftets väljande presterskap omfattar dessa angelägenheter, då de, på samvete och ed, skole upprätta sitt biskopsförslag. Fast stiftet numera icke kan tillegna sig sir Wellin, så saknar man dock icke andra stora oct glänsande namn, så länge man kan uppräkna er Franzen, Fahlcrantz, Tegner, Wingård, Wieselgrer och Tbomander m. fl., hvilka alla utmärkt sig fö sådan lärdom och nitfull verksamhet, som tillhö en biskop. Äfven bör stiftet i sin nye biskop få påräkna et fast stöd för den vigtiga nyhkterlelssaken, som i er af stiftets provinser, Dalarne, gjort en god början men ser ut som den nedanom Långheden ej blifvi befordrad. Det är oberäkneligt hvad en god biskoj med ett nitfullt konsistorium skulle kunna uträtt: genom föredöme och verksamhet och hvad saken li der genom deres bristande medverkan. Utom i allt andra riktningar af deras kall blir detta tydliger synbart, när man betraktar dem såsom förmän fö stiftets förnämsta och den närmaste bildnings-an gtalt, dit stiftet sänder sin ungdom, för att återfi den bildad och förädlad. Besinnom huru glädjan de det vore om ynglingarne utaf dessa sina föruäm sta handledare kunde få smak för ett ädlare um gävgslif, än det som lånar sin glädtighet från gla set! En lärd, bildad, snillrik och ädel korporatio: kan ej vara i förlägenhet om förmåga dertill, op den allvarligt vill använda dem.