uppskjuta med gillandet af valet i Ambut. Exministern Martin såg saken annorlunda; han trodde att uppskofvet endast skulle bevisa, att man tviflade på valets laglighet och härigenom skulle skugga kastas på autoriteterna i Ämbut och på sjeifva regeringen. Denna förklaring af regeringens representant gjorde regeringens olycka, ty Grefve Jaubert anmärkte nu, att om så vore, rmåste han, ehuru han vore emot undersökniogskommissionen, likväl rösta för ajourneringen, emedan han hyste och deiade just denna misstänka emot styrelsens embetsmän. Denna åsigt tycktes bestämma ganska många, och uppskofvet beslöts med stor majoritet. Detta var kabinettets första nederlag i den nya kammaren. Med det andra, eller ogillandet af General. Houdetots val i Bayeux, hvarom vi nämnde i Tisdagsbladet, hänger på följande sätt till! sammans. foudetot var der dea ministerielle kandidaten och hans motståndare Hr Deshameaux. Bada erböllo lika många röster. I så. dant fall skall åldern afgöra. General Houdetot är född 4789, men Hr Deshameaux 1788; den sistnämnde förklarades således för deputerad. Häremot hade likväl generalen inlemnat en protest till kammaren. Som tvetydligheter yppades å ömse sidor, förenade sig oppositionen nu emot sin egen ledamot, emedan hon ville, att valet skulle vara fritt för valmännen i Bayeux, och Hr Dechameaux, som redan var i kammaren, uteslöts derifrån. Nu trodde de mMinisteriella, att deras sak var vunnen och att Houdetots val skulle godkänn2s; detta hopp bedrogs likväl, ty valet förkastades, som viredant nämnt, med 2144 röster mot 489. DE REVOLUTIONÄRA STAMPLINGARNE I KONUNGARIKET WÖURTEMBERG, ÅREN 1831, 4832 OCH 1833. Under denna titel bar regeringen i Wäörtemberg nyligen låtit trycka en skrift, som angifver sig för en på handlingar grundad framstälrning af de så kallade demagogisehe Umtriebex der i landet. Vi kunna naturligtvis ieke bedöma, i hvad mån denna framställning är mer eller mindre tillförlitlig; men som den i aliv fall innehåller åtskilligt historiskt intressant, meddela vi det sammandrag al densarama, svm hyligen stått ant läsa i Augsburger Allgemeinel Zeitung. ) I L aSkriften är utgifven på regeringens. bekostnad; och författad af en statsman på hög piats, som är ganska noga bekant med sakernas ställning. Broi! chyren är delad i trenne afdelningar. Den första utvecklar ursprunget till tankarne på högförräderi j hos de båda hufvudmännen Koseriiz och Franelih;)! andra afdelningen visar föreningen emelian dessa I båda och deras kamrater, och den tredie innehåller berättelsen om Koseritz enstaka företag, sedani Franckh redan längesedan var arresterad. vi in-; skränka oss till ett kort utdrag, utan att till en! början beledsaga detsamma med några anmärkningar, så mycket än de äfventyrliga och vansinnigal planerna, uppkastade utan förstånd och utan me-j del, och utan ringaste rot i folkets tänkesätt (0 kunna synas uppmana dertill. — Ar 4825 satt, som! bekant är, ett al unga män, hvilka 1y5s lemnat universitetet, på fästningen Asberg, för ande i en politisk förbindelse, som sträckto s till alla Tyska universiteter. Ofverstelöjt o seriiz !åg den tiden i garnison på As: erg, och här skall han fö. st, genom sö al med en och annan af dessa fångar, hafva kommit på tdcer af revolutionär syftning. Sedermera fo tsatte Koseritz sinl bekantskap med några få af dem i Stuttgart, och kom älven i förbindelse mad redaktören af don då Lochwächter, den sedermera 2 är professor tionen 41830, ard ge3 fall, väcktes dessa idier 2 varande tidnisger flyktade Loblav i Zorich. Gonom Frans och isynnerbet genom nomresa, efter Warschsus Ni 289 Ten på nytt, och de revolutionära åsigterna förvandla-( des till afsigter. Koseritz ville derföre, säsom för4 sta medlet till ändamålet, utbreda en upproiisk an da bland militären i Ludwigsburg, der han pu låg i garnison. Det lyckades honom också snart, att. genom fåältväbeln Lehr sinna mänga underofficerare för sina åsiger, hvarvid hon såsom ändamål föregaf skatternas minskande i Wörtemberg. Genom förespeglande af personliga fördelar ssuro många hans fana, och till och a cfMcerare (Rath, Reitter, Becher, von Mivdenstein och Venninger) voro medvetande af my! . än nu trodde I0seritz, att ham blott genom militärens fören Cr Oil ica Polackars g med borgarståndet kunde uträtta någonting för saken. Han trädde således, genom umgängesförhällanden, i den närmaste förening med näg:a borgare i Ludwigsburg, bland hvilka isynnerhet nämnas gördelmekaren Dorn, läraren Ksuffman, de båda guldarbetarne Albert ec Friedrich Krauss, bagaren Schwarz, hattmakaren Kammerer, och arkitekten Weiheamajer. Vid er sammankomst i Möhlhausen (i Mars 4832), der äfven en advokat från Stutt