uppskjuta med gillandet af valet i Ambut. Ex-
ministern Martin såg saken annorlunda; han
trodde att uppskofvet endast skulle bevisa, att
man tviflade på valets laglighet och härigenom
skulle skugga kastas på autoriteterna i Ämbut
och på sjeifva regeringen. Denna förklaring af
regeringens representant gjorde regeringens o-
lycka, ty Grefve Jaubert anmärkte nu, att om
så vore, rmåste han, ehuru han vore emot un-
dersökniogskommissionen, likväl rösta för ajour-
neringen, emedan han hyste och deiade just
denna misstänka emot styrelsens embetsmän.
Denna åsigt tycktes bestämma ganska många,
och uppskofvet beslöts med stor majoritet. Det-
ta var kabinettets första nederlag i den nya
kammaren.
Med det andra, eller ogillandet af General.
Houdetots val i Bayeux, hvarom vi nämnde
i Tisdagsbladet, hänger på följande sätt till!
sammans. foudetot var der dea ministerielle
kandidaten och hans motståndare Hr Desha-
meaux. Bada erböllo lika många röster. I så.
dant fall skall åldern afgöra. General Houde-
tot är född 4789, men Hr Deshameaux 1788;
den sistnämnde förklarades således för depute-
rad. Häremot hade likväl generalen inlemnat
en protest till kammaren. Som tvetydligheter
yppades å ömse sidor, förenade sig oppositio-
nen nu emot sin egen ledamot, emedan hon
ville, att valet skulle vara fritt för valmännen
i Bayeux, och Hr Dechameaux, som redan var
i kammaren, uteslöts derifrån. Nu trodde de
mMinisteriella, att deras sak var vunnen och att
Houdetots val skulle godkänn2s; detta hopp
bedrogs likväl, ty valet förkastades, som vire-
dant nämnt, med 2144 röster mot 489.
DE REVOLUTIONÄRA STAMPLINGARNE I
KONUNGARIKET WÖURTEMBERG, ÅREN
1831, 4832 OCH 1833.
Under denna titel bar regeringen i Wäörtem-
berg nyligen låtit trycka en skrift, som angif-
ver sig för en på handlingar grundad framstälr-
ning af de så kallade demagogisehe Umtriebex
der i landet. Vi kunna naturligtvis ieke be-
döma, i hvad mån denna framställning är mer
eller mindre tillförlitlig; men som den i aliv
fall innehåller åtskilligt historiskt intressant,
meddela vi det sammandrag al densarama, svm
hyligen stått ant läsa i Augsburger Allgemeinel
Zeitung. )
I
L
aSkriften är utgifven på regeringens. bekostnad;
och författad af en statsman på hög piats, som är
ganska noga bekant med sakernas ställning. Bro- i!
chyren är delad i trenne afdelningar. Den första
utvecklar ursprunget till tankarne på högförräderi j
hos de båda hufvudmännen Koseriiz och Franelih;)!
andra afdelningen visar föreningen emelian dessa I
båda och deras kamrater, och den tredie innehåller
berättelsen om Koseritz enstaka företag, sedani
Franckh redan längesedan var arresterad. vi in-;
skränka oss till ett kort utdrag, utan att till en!
början beledsaga detsamma med några anmärknin-
gar, så mycket än de äfventyrliga och vansinnigal
planerna, uppkastade utan förstånd och utan me-j
del, och utan ringaste rot i folkets tänkesätt (0
kunna synas uppmana dertill. — Ar 4825 satt, som!
bekant är, ett al unga män, hvilka 1y5s lemnat
universitetet, på fästningen Asberg, för ande
i en politisk förbindelse, som sträckto s
till alla Tyska universiteter. Ofverstelöjt o
seriiz !åg den tiden i garnison på As: erg, och här
skall han fö. st, genom sö al med en och annan
af dessa fångar, hafva kommit på tdcer af revolu-
tionär syftning. Sedermera fo tsatte Koseritz sinl
bekantskap med några få af dem i Stuttgart, och
kom älven i förbindelse mad redaktören af don då
Lochwächter, den sedermera
2 är professor
tionen 41830,
ard ge-
3 fall, väcktes dessa idier
2
varande tidnisger
flyktade Loblav
i Zorich. Gonom Frans
och isynnerbet genom
nomresa, efter Warschsus Ni 289 Ten
på nytt, och de revolutionära åsigterna förvandla-(
des till afsigter. Koseritz ville derföre, säsom för- 4
sta medlet till ändamålet, utbreda en upproiisk an
da bland militären i Ludwigsburg, der han pu låg
i garnison. Det lyckades honom också snart, att.
genom fåältväbeln Lehr sinna mänga underofficera-
re för sina åsiger, hvarvid hon såsom ändamål fö-
regaf skatternas minskande i Wörtemberg. Genom
förespeglande af personliga fördelar ssuro många
hans fana, och till och a cfMcerare (Rath,
Reitter, Becher, von Mivdenstein och Venninger)
voro medvetande af my! . än nu trodde I0-
seritz, att ham blott genom militärens fören
Cr Oil
ica Polackars
g med
borgarståndet kunde uträtta någonting för saken.
Han trädde således, genom umgängesförhällanden,
i den närmaste förening med näg:a borgare i Lud-
wigsburg, bland hvilka isynnerhet nämnas gördel-
mekaren Dorn, läraren Ksuffman, de båda guldar-
betarne Albert ec Friedrich Krauss, bagaren
Schwarz, hattmakaren Kammerer, och arkitekten
Weiheamajer. Vid er sammankomst i Möhlhau-
sen (i Mars 4832), der äfven en advokat från Stutt-