AVR VAS MUR DN
ninger och varor, som vid tillfälle af deras ar-
resterings den 6 September nästlidne år hos dem
fuunits, hafva, i egenskap af tillförordnad Po-
lismäsiare, anbefallt polisuppsyningsmännen Witt-
meijer och Kreiz att uti häktet, der dessa yng-
lingar förvarades, tilldela dem prygel, Christan
och Bea and en, samt Lundberg tvenne gånger,
hvilken befallning äfven bli (vit al Wiltineijer
och Kretz verkställd den 7 och 8 i nyssbe-
rörde manad, så attaf denna misshandling för-
anledda och af fruktan för förnyelsen deraf,
Christan, Berglund och Lundberg under fort-
sätlningen af undersökningen hos Öfverståthål-
lare-embetet för Polisärender frånträdt deras
första uppgift om loflig åtkomstaf berörde pen-
niosgar och varor samt på sig bekänt den hrotts-
lighet, hvarföre de hållits misstänkta, en bekän-
nelse, den de likväl sedermera inför vederbö-
rande domstolar återkallat såsom dem genom
misshandling aftvungen, med den påföljd, att de
från den dem tillvitade brottslighet, såsom ic-
ke på något sätt styrkt, blifvit i allo fritände;
alltså och då Hr Häradshöfdingen genom den
anbefallda pryglingen 1 hög grad missbrukat sin
myndighet såsom tillförordnad Polismästare, samt
derjemte öfverträdt lagens uttryckeliga stadgan-
de i 17 kap. 37 2 mom. Rättegångsbalken,
finner jag mig, af aktning för lagarnes helgd för-
anlåten att, å embetets vägnar till Kongl. Hofrät-
tens upplysta bepröfvande vördsammast hem-
ställa, huruvida Hr Häradshöfdingen Hultberg
må kunna undgå, att för ifrågavarande sitt grof-
va embetsbrott, dömas till ansvar enligt nyss-
nämnde lagrum, jemfördt med 20 kap. 8 GS.
Missgerningsbalken och Kongl. brefvet den 42
November 4807, samt att tillika, med stöd af
4 kap. 42 Rättegångsbalken förpligtas, att för
det lidande, som genom Herr Häradshöfdingens
förvållande blifvit ynglingarne Christan, Berg-
lund och Lundberg tillskyndadt, gifva dem er-
sättning, så vida de göra anspråk derpå, och i
frågan hvarom jag anhåller att de må varda af
Kongl. Hofrätten hörde.
Beträffande vidare Polis-Uppsyningsmännen
Wittmeyer och Kretz, så hafva väl desse bå-
da inför Stockholms Stads och Södra Förstads
KämnersRätter, på sätt dessa Domstolars Pro-
tokoller upplysa, erkännt, att de dels föran-
staltat om ynglingarne Christans, Berglunds och
Lundbergs pryglande i Stadshushäktet den 7
September nästlidne år af en från vakten vid
Rådhuset af dem tillkallad profoss, dels sjelfva
nästpåföljde dag i samma häckte för andra gån-
gen tilldelat Lundberg prygel, af anledning att
Chris! an, Berglund och Lundberg hos Öfver-
Stäthållare- E:obe!et för Police - Årender ne-
kat att hafva olofligen åtkommit de pennin-
gar och varor, som funnits hos dem wid
arresteringstilifället den 6 i berörde månad,
och i ändamål att förmå dem till bekännelse
om en sådan åtkomst derafg dock som Witt-
meijer och Kretz, hvilkas berörda förfarande,
om det skett på deras eget bevåg, svårligen
kunnat undgå att anses efter 48:de Kapitlet 9
Missgerningsbalken, jemförd med 20 Kapitlet
7 och 8 SS i samma balk, såsom dessa lag-
rum lyda i Konsl. Förordningen den 20 Ja-
nuari 4779, i afseende å näwnde deras förfa-
rande uppgilvit, att pryglingsåtsärderna blifvit
verkställua endast till åtlyduod af dem utaf de-
ras förman t. f. Polismästaren Herr Härads-
höjdingen Hultberg gifven befallning, hvilken
deras uppgift, på sätt förr nämndt är, äfven!
bitvit af bemätda Hr Häradshöfdiuog till san-
ningen vitsordad och hvarför, efter hvad här.
ofvan synes, hemställan af mig äfven blilvit
framställd om denues dömande till ansvar; ailt
så och ehuru, sam! det ej utan skäl, friga tor-
de tunna uppstå, om icke, det oaktadt, Wilt-
meijer och Kretz, för deras åelaktighet i den
Jocstridiga åtgärden, gjort sig, enligt grunderna
i 64 Kapitlet ofvannämnda balk, till bestraff-
ning förfallne, anser jag mig likväl, 1 betrak-
tande dels af Wititmeiiers och Kretzs egeu-
skap, icke af tjenstemän, utan af betjente,
hos hvilka i allmänhet ej kan eller bör förut-
sättas bestämd kännedom om vidsträcktheten
af Förmannens rättigheter i och för utöfningen
af Embeiet och hvilka dessutom genom tjen-
steed äro förpligtade till lydnad af hans be-
fallningar, dels af deras möjliga brist på insigt
om olagligheten af Tläradshöfdingen Hultbergs dem
meddelade nu ifrågavarande befallning, samt
den beroende ställning, i hvilken de befunno
enn