AVR VAS MUR DN ninger och varor, som vid tillfälle af deras arresterings den 6 September nästlidne år hos dem fuunits, hafva, i egenskap af tillförordnad Polismäsiare, anbefallt polisuppsyningsmännen Wittmeijer och Kreiz att uti häktet, der dessa ynglingar förvarades, tilldela dem prygel, Christan och Bea and en, samt Lundberg tvenne gånger, hvilken befallning äfven bli (vit al Wiltineijer och Kretz verkställd den 7 och 8 i nyssberörde manad, så attaf denna misshandling föranledda och af fruktan för förnyelsen deraf, Christan, Berglund och Lundberg under fortsätlningen af undersökningen hos Öfverståthållare-embetet för Polisärender frånträdt deras första uppgift om loflig åtkomstaf berörde penniosgar och varor samt på sig bekänt den hrottslighet, hvarföre de hållits misstänkta, en bekännelse, den de likväl sedermera inför vederbörande domstolar återkallat såsom dem genom misshandling aftvungen, med den påföljd, att de från den dem tillvitade brottslighet, såsom icke på något sätt styrkt, blifvit i allo fritände; alltså och då Hr Häradshöfdingen genom den anbefallda pryglingen 1 hög grad missbrukat sin myndighet såsom tillförordnad Polismästare, samt derjemte öfverträdt lagens uttryckeliga stadgande i 17 kap. 37 2 mom. Rättegångsbalken, finner jag mig, af aktning för lagarnes helgd föranlåten att, å embetets vägnar till Kongl. Hofrättens upplysta bepröfvande vördsammast hemställa, huruvida Hr Häradshöfdingen Hultberg må kunna undgå, att för ifrågavarande sitt grofva embetsbrott, dömas till ansvar enligt nyssnämnde lagrum, jemfördt med 20 kap. 8 GS. Missgerningsbalken och Kongl. brefvet den 42 November 4807, samt att tillika, med stöd af 4 kap. 42 Rättegångsbalken förpligtas, att för det lidande, som genom Herr Häradshöfdingens förvållande blifvit ynglingarne Christan, Berglund och Lundberg tillskyndadt, gifva dem ersättning, så vida de göra anspråk derpå, och i frågan hvarom jag anhåller att de må varda af Kongl. Hofrätten hörde. Beträffande vidare Polis-Uppsyningsmännen Wittmeyer och Kretz, så hafva väl desse båda inför Stockholms Stads och Södra Förstads KämnersRätter, på sätt dessa Domstolars Protokoller upplysa, erkännt, att de dels föranstaltat om ynglingarne Christans, Berglunds och Lundbergs pryglande i Stadshushäktet den 7 September nästlidne år af en från vakten vid Rådhuset af dem tillkallad profoss, dels sjelfva nästpåföljde dag i samma häckte för andra gången tilldelat Lundberg prygel, af anledning att Chris! an, Berglund och Lundberg hos ÖfverStäthållareE:obe!et för Police Årender nekat att hafva olofligen åtkommit de penningar och varor, som funnits hos dem wid arresteringstilifället den 6 i berörde månad, och i ändamål att förmå dem till bekännelse om en sådan åtkomst derafg dock som Wittmeijer och Kretz, hvilkas berörda förfarande, om det skett på deras eget bevåg, svårligen kunnat undgå att anses efter 48:de Kapitlet 9 Missgerningsbalken, jemförd med 20 Kapitlet 7 och 8 SS i samma balk, såsom dessa lagrum lyda i Konsl. Förordningen den 20 Januari 4779, i afseende å näwnde deras förfarande uppgilvit, att pryglingsåtsärderna blifvit verkställua endast till åtlyduod af dem utaf deras förman t. f. Polismästaren Herr Häradshöjdingen Hultberg gifven befallning, hvilken deras uppgift, på sätt förr nämndt är, äfven! bitvit af bemätda Hr Häradshöfdiuog till sanningen vitsordad och hvarför, efter hvad här. ofvan synes, hemställan af mig äfven blilvit framställd om denues dömande till ansvar; ailt så och ehuru, sam! det ej utan skäl, friga torde tunna uppstå, om icke, det oaktadt, Wiltmeijer och Kretz, för deras åelaktighet i den Jocstridiga åtgärden, gjort sig, enligt grunderna i 64 Kapitlet ofvannämnda balk, till bestraffning förfallne, anser jag mig likväl, 1 betraktande dels af Wititmeiiers och Kretzs egeuskap, icke af tjenstemän, utan af betjente, hos hvilka i allmänhet ej kan eller bör förutsättas bestämd kännedom om vidsträcktheten af Förmannens rättigheter i och för utöfningen af Embeiet och hvilka dessutom genom tjensteed äro förpligtade till lydnad af hans befallningar, dels af deras möjliga brist på insigt om olagligheten af Tläradshöfdingen Hultbergs dem meddelade nu ifrågavarande befallning, samt den beroende ställning, i hvilken de befunno enn