TIOUIHNBCEn G2S AUSIANG innehaller utt ett bre från Toulon af den 28 Mars följande intressant berättelse, som gifver ett begrepp om Araberna i provinsen Algier plägseder. Den deruti om nämnda händelsen tilldrog sig 4 mil ifrån Kar Mustafas låger och är meddelad af en tolk, sor var sjelf vittne dertill: Jag satt, vid pass klocka 6 på aftonen, säger berättaren, uti ett slags hydde som tienade mohrerna till kaffehus, då en Bedui med hvitt skägg och lutad kroppsställning hastig inträdde och med en liflig och uttrycksfull åtbör gaf tecken åt en af sina landsmän alt åtfölja ho nom. Ett ögonblick derefter lät kommendanten lägret tillkalla mig, och vid mia ditkomst fann ja båda Araberna inbegripna uti ett håftigt samta med hvarandra. 5å snart den äldre blef mig varsc utropade han: hjelp, hjelp, min måg har mörda min dotter! På erhållen befallning, att åtfölj denna Arab, förfogade jag mig, jemte en sergean och sex soldater, till det ställe, der brottet Dblif vit begånget, för att fasttaga mördaren, som, uta: att yttra ett ord, lät gripa och binda sig. Härlå på marken, omgifsen af högljuddt snyftande qvinnor en ovanligt stön och välbildad Arabiska, om sjut ton år, me Nn smärtaste och mest intagande växt Stundom anfölls hon af krampaktiga ryckningar, oc! stundom, under smärtfria och lugna ögonblick, få stade hon sina undersköna ögon på oss. De öfrig: qvinnorna, som hade bildat en krets omkring henne i stället att hämma blodet och förbinda hennes sår sjöngo fromma sånger, böjde sig än hit, än dit, oci ryckte af sig sitt hår, utropande: o Halima (det välgö Oo vår dotter, du dör! ännu sväfvra din säl på dina läppar! men den skall försvinn: och än skall låta dina anförvandter sitta på för tviflans nakna sten! Vi anropa dig, du de trogna: Gud, att du ville straffa mördaren! Och härun. der söndersieto de sina kinder med naglarna. Så som vi veta, äro alla grannar, enligt Araberna: bruk, nödsakade, att, genom gråtande, kroppen: piskande och hårets afryckande, visa sitt delta gande för den olycka, som kan drabba en af dera: trosförvandter. Denna tafla, jag nu hade framför mig, var lika vild som rörande: en ung qvinna hvars sköna hår badade sig i en ström af blod och som utstötte ett sönderslitande skri, medan de af hennes grannar, som sutto nedhukade omkring henne, under hennes dödskamp, visade tecken till all den sorg, hvaraf Araben är mäktig. Fältskären skyndade att undersöka såret och lugnade oss med den försäkran, att det icke var så farligt, som vi fruktat. Hon hade nemligen fått ett hugg i hufvudet af en yatagan, men hennes hår bade försvagat verkan deraf. De öfriga såren voro icke al någon serdeles betydenhet. De förbundos och qvinnornas sorg började att aftaga. Halima infördes derpå i hyddan, der allt vittnade om det största elände. Denna hourisharem var en barack, hvars enda husgeråd bestod uti en gammal hösäck; vi hade ingest:ng annat att använda till sårets förbindning, än ett groft linneskynke. Hennes faders burnus tjenade henne till täcke och hennes hufvud hvilade emot litet halm. Fadern bjöd oss tvänne färska ägg som vi likväl ej emottogo. Då han såg dett, utropade han: ,Allah; se dessa behandlar man som otrogna, vi muselmän göra intet utan betalning!c Andra dagen pålade faltskären en ny förbindning, och på den tredje var Halima redan så återställd, att hon satte sig upp, höljde sina blottade skuldror med det förut omnämnde skynket och yttrade till mig: Det stod skrifvet i himmelen, att jag skulle blifva sårad. Min man slog mig orättvist och det af tvänne anledningar: Min moder kastade nemligen af ovårdsamhet ett vedträd framför en vår grannes, en Marabuts dörr. Detta ansåg min man såsom en öfverlagd förolämpning emot gudsmannens helgade tröskel. Sedan ville han, att jag skulle lemna honom de penningar, jag förvärfvat på försäljningen af höns och ägg, och du vet, att qvinnorna hos Araberna kläda sig med den afkastning, hönsgården kan inbringa, om vi icke hafva något annat, hvarmed vi kunna skyla vår nakenhet. Jag svär vid Mohammeds och er profets cud, att jag säger dig sanningen; men ag vill endast säga dig, att min man med hvarje uppgående rol blir allt elakare; hvarföre jag också vill anropa profetens lag och begära skiljsmässa. Tillfogandet af ett sår är nog härtill. Halima kall icke mera dela hans läger. Fadren, som rar en gammal penninggirig man, tog mig afsides, ör att säga mig, att det skulle vara bättre, om nan lät denna sak afgöras enligt bruket deri lanlet, tyc, tillade han, aedra franska domsto!ar tilåta inga blodspenningar, och min dotters hufvud an inbringa mig en tillräcklig summa för inköpet f en hjord. — Allgemeine Zeitung för den 8 April inehåller en skrifvelse från Algier af den 23 Mars, om säger, att i trakten af staden med samma amn, rådde ett fullkomligt lugn, och att Philippele, hvilken stad nyligen blifvit anlagd i trakten Stora, tillväxer med snabba steg. Det är måindac, yttrar brefskrifvaren, för närvarande den ligaste punkten på kusten af Barbariet; nya byggder uppstiga der med förvånande hastighet och Blonister ankomma i stora skaror. En del af onas befolkning har utvandrat till Philippele. I denna stad är helsotillståndet förträMligt, der det att hospitalerna fyllas uti det rärliggan, med träsk omgifna Bona. o ANMÄLDE RESANDE den 22 April 4839. Grosshandlare Henning, Götheborg, Hoteldu Commerce: