TIOUIHNBCEn G2S AUSIANG innehaller utt ett bre
från Toulon af den 28 Mars följande intressant
berättelse, som gifver ett begrepp om Araberna
i provinsen Algier plägseder. Den deruti om
nämnda händelsen tilldrog sig 4 mil ifrån Kar
Mustafas låger och är meddelad af en tolk, sor
var sjelf vittne dertill: Jag satt, vid pass klocka
6 på aftonen, säger berättaren, uti ett slags hydde
som tienade mohrerna till kaffehus, då en Bedui
med hvitt skägg och lutad kroppsställning hastig
inträdde och med en liflig och uttrycksfull åtbör
gaf tecken åt en af sina landsmän alt åtfölja ho
nom. Ett ögonblick derefter lät kommendanten
lägret tillkalla mig, och vid mia ditkomst fann ja
båda Araberna inbegripna uti ett håftigt samta
med hvarandra. 5å snart den äldre blef mig varsc
utropade han: hjelp, hjelp, min måg har mörda
min dotter! På erhållen befallning, att åtfölj
denna Arab, förfogade jag mig, jemte en sergean
och sex soldater, till det ställe, der brottet Dblif
vit begånget, för att fasttaga mördaren, som, uta:
att yttra ett ord, lät gripa och binda sig. Härlå
på marken, omgifsen af högljuddt snyftande qvinnor
en ovanligt stön och välbildad Arabiska, om sjut
ton år, me Nn smärtaste och mest intagande växt
Stundom anfölls hon af krampaktiga ryckningar, oc!
stundom, under smärtfria och lugna ögonblick, få
stade hon sina undersköna ögon på oss. De öfrig:
qvinnorna, som hade bildat en krets omkring henne
i stället att hämma blodet och förbinda hennes sår
sjöngo fromma sånger, böjde sig än hit, än dit, oci
ryckte af sig sitt hår, utropande: o Halima (det
välgö Oo vår dotter, du dör! ännu sväfvra
din säl på dina läppar! men den skall försvinn:
och än skall låta dina anförvandter sitta på för
tviflans nakna sten! Vi anropa dig, du de trogna:
Gud, att du ville straffa mördaren! Och härun.
der söndersieto de sina kinder med naglarna. Så
som vi veta, äro alla grannar, enligt Araberna:
bruk, nödsakade, att, genom gråtande, kroppen:
piskande och hårets afryckande, visa sitt delta
gande för den olycka, som kan drabba en af dera:
trosförvandter. Denna tafla, jag nu hade framför
mig, var lika vild som rörande: en ung qvinna
hvars sköna hår badade sig i en ström af blod
och som utstötte ett sönderslitande skri, medan de
af hennes grannar, som sutto nedhukade omkring
henne, under hennes dödskamp, visade tecken till
all den sorg, hvaraf Araben är mäktig. Fältskä-
ren skyndade att undersöka såret och lugnade oss
med den försäkran, att det icke var så farligt, som
vi fruktat. Hon hade nemligen fått ett hugg i huf-
vudet af en yatagan, men hennes hår bade försva-
gat verkan deraf. De öfriga såren voro icke al
någon serdeles betydenhet. De förbundos och qvin-
nornas sorg började att aftaga. Halima infördes
derpå i hyddan, der allt vittnade om det största
elände. Denna hourisharem var en barack, hvars
enda husgeråd bestod uti en gammal hösäck; vi
hade ingest:ng annat att använda till sårets för-
bindning, än ett groft linneskynke. Hennes faders
burnus tjenade henne till täcke och hennes hufvud
hvilade emot litet halm. Fadern bjöd oss tvänne
färska ägg som vi likväl ej emottogo. Då han såg
dett, utropade han: ,Allah; se dessa behandlar
man som otrogna, vi muselmän göra intet utan
betalning!c Andra dagen pålade faltskären en ny
förbindning, och på den tredje var Halima re-
dan så återställd, att hon satte sig upp, höljde
sina blottade skuldror med det förut omnämnde
skynket och yttrade till mig: Det stod skrifvet
i himmelen, att jag skulle blifva sårad. Min man
slog mig orättvist och det af tvänne anledningar:
Min moder kastade nemligen af ovårdsamhet ett
vedträd framför en vår grannes, en Marabuts dörr.
Detta ansåg min man såsom en öfverlagd förolämp-
ning emot gudsmannens helgade tröskel. Sedan
ville han, att jag skulle lemna honom de penningar,
jag förvärfvat på försäljningen af höns och ägg,
och du vet, att qvinnorna hos Araberna kläda sig
med den afkastning, hönsgården kan inbringa,
om vi icke hafva något annat, hvarmed vi kunna
skyla vår nakenhet. Jag svär vid Mohammeds och
er profets cud, att jag säger dig sanningen; men
ag vill endast säga dig, att min man med hvarje
uppgående rol blir allt elakare; hvarföre jag också
vill anropa profetens lag och begära skiljsmässa.
Tillfogandet af ett sår är nog härtill. Halima
kall icke mera dela hans läger. Fadren, som
rar en gammal penninggirig man, tog mig afsides,
ör att säga mig, att det skulle vara bättre, om
nan lät denna sak afgöras enligt bruket deri lan-
let, tyc, tillade han, aedra franska domsto!ar til-
åta inga blodspenningar, och min dotters hufvud
an inbringa mig en tillräcklig summa för inköpet
f en hjord.
— Allgemeine Zeitung för den 8 April in-
ehåller en skrifvelse från Algier af den 23 Mars,
om säger, att i trakten af staden med samma
amn, rådde ett fullkomligt lugn, och att Philippe-
le, hvilken stad nyligen blifvit anlagd i trakten
Stora, tillväxer med snabba steg. Det är må-
indac, yttrar brefskrifvaren, för närvarande den
ligaste punkten på kusten af Barbariet; nya bygg-
der uppstiga der med förvånande hastighet och
Blonister ankomma i stora skaror. En del af
onas befolkning har utvandrat till Philippe-
le. I denna stad är helsotillståndet förträMligt,
der det att hospitalerna fyllas uti det rärliggan-
, med träsk omgifna Bona. o
ANMÄLDE RESANDE den 22 April 4839.
Grosshandlare Henning, Götheborg, Hoteldu Commerce: