Rn nn OM ee es deras nödvändighet och gagn allmänheten har, för att, i frågor om val af rättegångsombud och annat juridiskt betjenande, dervid se skäl att mycket fästa sig; men visst är, att det lagstudium, som till vinnande af juris-doktorsgrad förutsättes, är så högst gagneligt och angeläget både för embetsverken och allmänheten, vid svårare och mer invecklade sakers redning, att hvarje person, som (äfven utan gradueringen) grundligt gjort detta studium, derigenom blir en man nödvändigtvis eftersökt och anlitad. Vi fråga, om mera behöfves? Och skall icke hvarje person, som vill vinna egenskapen af att bli eftersökt i denna väg, finna sitt gifna intresse uti att göra det ifrågavarande studium? och göra det der hvarest det bäst kan ske, d. v. s. vid högskolan? Vi hafva redan vid högskolans definition förutsatt såsom afgjordt, att hon är det yppersta stället för undervisnings erhållande i hvarje vetenskap: derförutan förfaller hela hennes begrepp. 3. Om examina inför medicinska fakulteten gäller på det hela detsamma, som om de nyssnämnda. Till den vidd, som på Sundhetskollegium ansvaret hvilar för skicklige medicinske embetsmäns anställande till rikets tjenst, är också detta kollegium arbetstagaren och den naturlige pröfvaren af sökandes halt. Sådane läkare, som icke ämna sig till medicinska embeten, men vilja betjena allmänheten utan att göra det i egenskap af tjenstemän, behöfva visserligen en kontroll öfver sig, enär allmänheten i detta ämne icke kan anses så kunnig, att den sjelf förstår bedöma personer, som den vid sjukdomar må anlita. Likasom lagen icke tvingar någon, att vid val af ombud eller annat juridiskt biträde nödvändigt endast hålla sig till dokumenterade jurister, så finnas väl ock, i medicinsk väg, intet direkt förbud för en hvar sjuk att söka bot hos hvem han vill och gitter; men indirekte gifves förbudet deruti, att icke hvar och en är efterlåtet att utöfva läkedom. Detta bör väl ock i allmänhet anses för ett ganska vist stadgande, då läkarekonsten ännu befinner sig i flere fall dunkel, och så farlig, att qvacksalfvare måste utestängas. Månne icke då äfven Sundhets-kollegium blir rätta forum för högsta examens-kontrollen ) öfver hvarje läkare; icke allenast dem, som söka medicinska tjenster, utan ock andre praktiserande? Möjligheten för medicinska examinas indragande vid universiteterna tyckes härigenom vara gifven. Men, i fråga om bibehållande, äro likväl denna fakultets examina de, som längst kunna qvarstå vid akademien, åtminstone äro de genom sitt ringare antal mindre tryckande, och, genom den större nödvändigheten att hålla ämnena nära praktiken, blir deras studium mindre i stånd att kunna förfalla till blott. formalism och glosläsning. 4. Filosofiska fakulteten. Inom dess krets förefalla de talrikaste examina, både till slag, och till antal inom hvarje slag. Utom direkta embets-examina, utgöra denna fakultets gradual-examina (den s. k. magister-graden) äfven till en stor del embets-examinsa; emedan för de flesta lärarebefatiningar i riket fordras, såsom vilkor för kompetens, att den sökande skall vara graduerad. Man finner således, att det för professorerne mest tryckande af tentamensoch examens-väsendet, äfvensom detta väsendes skadliga inflytelse till studiernas nedsättande och förvandling till glosläsning, måste inträffa i denna fakultet företrädesvis. En hjelp. och en snar hjelp, fordras framför allt bär, emedan nöden här är störst. Utom all tvifvel skulle denna hjelp naturligast och grundligast träffas deruti, att filosefiska fakultetens profesI sorer fortfore, som hittills, att vara de högste, förnämste och bäste lärare, hvarje i sin vetenskap, så att enhvar för att erhålla den i riket högsta och bästa undervisningen hade at! vända sig till dem; men att hvarje embetsmyndighet, som hade att tillsätta en tjensteman (för lärarebefattningar eller annat), sjel genom hvad prof, den aktade nödigt, utforska de en sökandes kunskaper, skicklighet och för måga. Man kan hafva mycket emot detta system Vi skola ärligt upptaga och betrakta dess svag. heter, både för att se, huru stora de kunna va. ra, och hvarpå de grunda sig. Man må sägs hvad man vill, så är denna sak en af de vig. tigaste i hela uppfostringsfrågan, emedan der rör ingenting mindre än den sanna och verk: oa Järdomens räddning ifrån underaåna.