tion har varit snardt sagdt 1 Jemnt stigande, så att af de nuvarande 6 statsråden, 4 äro militärer, en från stallstaten upptagen person deri inräknad. Likaledes finnas af 24 Landshöfdingar, Öfverståthållaren inräknad, 20 militärpersoner, och af de 3 s. k. civila har en gjort sina första stog på lyckans trappa genom krigskommissariatet, en är atills vidarec förordnad på afsked från Hofkanslersembetet, en har gått den bekanta clagmansvägen,4 en har embetet såsom en reträtt för trogna tjenster i egenskap afJustitiekansler, och om de öfriga tvänne torde det visst ej vara mycket sagdt, att de utom sin börd aldrig funnits på den platsen, ehuru dn äro i alla afseenden honnette och välmenande män. Ordföranden i rikets allmänna ärenders beredning har äfven gått militärvägen, åtskilliga presidenter i kollegierne hafva gått samma väg; militärer äro domare i krigsrätterna krigshofrätten, och sjöförsäkringsrätten, en militär chef för postverket, militärer postmästare, och en mängd allmänna inrättningar, deribland sjelfva barnbördshusen, hafva chefer ur militärståndet. Efter militärvägen eller kanske rättare bredvid och framför den synes hofvägen företrädesvis leda till höga embeten. Det finnes 2 domstolar, som bestå af bara hofmän, och om förf. vill göra sig besväret att slå upp statskalendern, skall han finna en mängd höga betitlade män, som alla gått hofvägen. De som gå juridiska vägen, erhålla, ehvad de äro utmärkt skickliga eller utmärkt oskickliga, alltid en betydligt ökad rang och en vidgad utsigt till rikets höga embeten, så snart de få sig en hoftitel, och om förf. föreställer sig två nyss examinerade extra ordinarier, den ena med kunskaper, den andra af ett namn inom de första familjrelationerna och försedd med den vid utgången från akademien vanligen åt en sådan yngling beskärda kammarherretiteln, i begrenp att ingå i Kongl. Slottet: hvilkendera förmodar han väl snarast stadna på en taburett derinom? Hvad kan nu lärdomen vid de aför-akademiskaa bildningsanstalterna och vid universiteterna samt examina vid dessa eller i embetsverken hafva för verkan på män, som klifva upp på chefsplatser, antingen utan all examen, eller utan afseende på, huru de tagit den. De examinerande embetsverken hafva rätt att underkänna det akademiska betyget för en auskultant, eller kammarskrifvare, men de hafva ej rätt att anställa förhör med den, som tar sitt första inträde såsom chef. Embeten och tjenster äro oändligt multiplicerade i vårt land, och det är derföre naturligt och äfven sannt, att en stor del af dem äro alldeles mekaniska; det är egentligen de högrestatsembetena, chefsplatserne, som fordra en vidsträcktare bildning, emedan deras innehafvare måstej administrera, organisera, kontrollera, belöna och straffa; men då nu befordringsprinciperne utvisa, att lärdom och kunskaper icke utgöra något behöfligt vilkor för dessa höga embetens erhållande och att man går miste om dem, äfven med den utmärktaste skicklighet; hvarföre skall man då, tänker man, bemöda sig om en sak, hvaraf man ingen praktisk nytta äger? Färska exempel visa dessutom, att, i stället för de lärdas upptagande i de höga funktionärernas samfund, intagas de höga funktionärerne i de lärdas, och blir man således förnäm, så blir man nog lärd af sig sjelf, är det icke så? Förhållandet har åtminstone från båda samfunden blifvit med mycken ifver försvaradt. Sjellfva inrättningen af statsrådet gör den högre embetsmannabildningen i vårt land till det ringaste umbärlig,! för att ej säga besvärlig. Denna rådsplats bör vara högsta målet för den Svenska embetsmannalärdomens ambition. Hur skall lärdomen komma dit, och hvad har den der att beställa? En enda person har, så att säga, jus patronatus öfver alla de deri inträffande ledigheter, han har mer, han afskedar med samma u:eslutande rätt, som han kallar. Han3 favorittycken måste alltid och isynnerhet under lugna förhållanden bestämma hans val, och hvem kan med ail sin lärdom en hårsmån förändra dessa tycken, eller säga till sig sjelf: jag vill blifva lärd, jag vill förvärfva er farenhet ty jag ämnar en gång blifva statsråd? I detta statsråd har Konungen allena beslutan, derätt; ledamoten har ingen detalj, är icke en gång referent; den juridiska ansvarigheten är lallt hvad han har att UHnNdvika aech Jartsll fos I