hvilka för re!igions skull öfvergifvit sitt fädernes-
land. De hade i Juli och Augusti förlidet år in-
skeppat sig i Hamburg på trenne fartyg, och man
gjorde sig i kolonien stora förhoppningar, att des-
sa arbetsamma och redbara menniskor skulle kom-
ma att utgöra en dyrbar tillökning i befolkningen.
Priset på jord i kolonien har på den sednaste
tiden ofantligt stigit, i synnerhet i staden Adelaide
och trakten deromkring. Ett tunnland jord i sta-
den har blifvit betald med 4000 L. Sterling, och
kostade för ett år sedan icke mer än 20 å 30 L.;
och ett stycke jord i trakten, som för 2 år sedan
kostat 80 L, hade blifvit inköpt för 4420 L. af en
association af arbetare, bvilka ämnade derpå byg-
ga hus för att bespara sig de dryga hyrorna i sta-
den. Dessa och dylika underrättelser hafva här
framkallat mångfalldiga spekulationer; ett bolag
har t. ex. bildat sig, som ämnar anlägga en ny
stad i närheten af Adelaide; dess kapital är 12,000
L., hvaraf 9000 komma att användas till uppköp
af, 9000 tunnland jord och 3000 till bi-utgifter.
Den som i London inbetalar till bolaget 4000
L., får rättighet att, i hvilken trakt af kolonien
han behagar, låta uppmäta en landsträcka af 15,000
tunnland, och deraf utvälja åt sig 4000. Sannolikt
blir lokalen för den nya staden vid stranden af
Murrayfloden, der den bästa jord finnes, och dit
nödvändigt hela handeln med flodgebitet, hvilket
sträcker sig 4000 engelska mil i längden, måste
draga sig. Det förefaller vid första påseendet helt
och hållet fantastiskt, att några spekulanter i Thread-
needle-street eller Marklane besluta, att anlägga
en stad hos antipoderne, i ett land af 300,000 en-
gelska qvadratmils vidd och med en befolkning af
blott 6000 personer, och der handarbetet är så
dyrt, att en simpel murare förtjenar 3å4 L. Sterl.
i veckan, samt der det kostar mindre att förskrifva
ris från Batavia och spanmål från Bengalen, än
att sjelf odla dem, åtminstone så länge, till dess
befolkningen vunnit den tillväxt, att arbetslönerne
fallit till en tiondedel af hvad de nu utgöra. Men
landet har i sina rika och omätliga betesmarker
ett element till rikedom, som vida öfverväger dessa
olägenheter. Nya Sydwales och Vandiemensland
hafva under lika förbållanden med den skilnad att
förbrytarnes arbete fås för godt pris, men är då-
ligt) grundat sitt välstånd på fårskötsel, och hela
verlden känner med hvad framgång. Nya Sydwa-
les exporterade år 1824 blott 2,755 centner ull, år
1834 deremot 22,258 centner, och 1837 öfver 46,000.
Nyssnämnde koloni äger för närvarande emellan
fyra och fem millioner får, och profiten på det
kapital, som användes I denna näringsgren, upp-
skattas der till 50 å 70 procent om året, utom i
de fall, då brist på nära liggande betesmarker
nödsakar fårägarne att låta drifva sina hjordar så
långt i det inre af landet, att transporten faller
sig alltför dyr. Men nu står Sydaustralien, enligt
alla intyg, så vidt landet ännu blifvit berest, vida
framom de äldre australiska kolonierna, i afseende
på jordmånens godhet, vatten, och rikedom på be-
tesmarker. Deruti öfverensstämma alla bref från
emigranter, och om man skulle misstro deras vitt-
nesbörd, så bekräftas det på ett sätt, som icke
kan vederläggas, genom den mängd af invandrare,
hvilka ditströmma från de andra australiska kolo-
nierna; sy dessa känna beskaffenheten af Austra-
liens jord, förstå således att bättre bedöma lan-
det, än de engelska Emigranterne, och skulle icke
öfvergifva sina gamla anläggningar och med sina
hjordar draga till Sydaustralien, om de ej der
funno större fördelar.a
dn —