i anledning af Fransyske amiralens besvär deröfver, att Engelska flottan utanför Vera Cruz var mycket starkare än hans. För att icke lägga något hinder i vägen för Hr Packenhams underhandlingar, hade den Engelske Commodoren samtyckt att häri foga sig efter amiral Baudins önskningar. Hr Packenhams bemedling hade blifvit antagen af begge parterna, och det troddes, att aila hufvudpunkter i den blifvande fredstraktaten emellan Frankrike och Mexiko redan voro öfverenskomna, samt att endast några mindre svårigheter återstodo att undanrödja. Såsom skäl till den förmodan, att sakerna tecknade sig till fred, anföres, bland annat, att federalisterne i Tampico, som begärt krigsförnödenheter af amiral Baudin och hans medverkan till ett anfall, hvilket de ämnade företaga emot Vera Cruz, fått afslag på båda delarne, ehuru amiralen förut stått i vänliga underhandlingar med federalisternes befälhafvare, general Urrea. VESTINDIEN. Enligt de sednaste underrättelserna från de Engelske öarne under vinden, arbetade Negrerne på dessa öar i allmänhet villigt På Jamaica rådde deremot ännu misshälligheter emellan Negrerne och plantage-ägarne. De förre hade, såsom förut blifvit nämnt, vägrat arbeta, men började nu småningom lyssna till plantage-ägarnes propositioner, sedan deras subsistensmedel allt mer och mer aftagit. Andra berättelser deremot skildra plantageägarnes belägenhet såsom i hög grad bedröflig. I en sammankomst, som de hållit d. 235 Februari, hade de förklarat: catt den öfverdrifna arbetslön, som arbetarne fordrade äfven för det ringaste arbete, gjorde skötseln af plantagerne, utan ruinerande förlust för ägarne, hädanefter omöjlig.s AUSTRALIEN. Om utvandringen från England till den sednast anlagda Engelska kolonien i Sydaustralien och tillståndet der, innehåller ett bref från London, skrifvet i förra månaden, följande intcressanta underrättelser: Det afbrott, som inträffat i utvandringarne till Canada, gör Sydaustraliens lycka, och man ser alJa tecken, som här ofelbart alltid åtfölja någon bei,dande grad af verksamhet i hvad gren som helst, remligen: bittra strider i tidningarna, en särskild jurnal, som endast handlar om kolonien och som heter Southaustralian Record, och isynnerhet annonser af alla; slag, eller ofta af den allra besynnerligaste beskaffenhet t. ex. om en husfabrik för Sydaustralien, hvilken lofvar och garanterar solida Aus, som låta väl inpacka sig. Det är envånings trähus med två till fyra rum, fullständiga från golfset till taket, och hvilka blott behöfva skrufvas tillsammans. Trädet, som begagnas till dessa hus, kommer från Canada, har i England betalt hög tull, förarbetas i det dyra landet, och skickas kring halfva jorden, och kan likväl uppsättas för bättre pris midt i Australiens skogar, än hvartill huset kunde byggas der. Detta enda fsctum vore tillräckligt för att bevisa, huru stort behofvet af arbetare är i den nya kolonien. Den kommission, som besörjer om försäljningen af kronoländerierna i Sydaustralien, ämnar derföre också att höja priset på jord från 4 till 2 L. sterling per tunnland, för att med behållningen härför kunna ditskicka flera arbetare, och derigenom bringa förhållandet emellan jordägare och arbetare på en bättre fot. Kolonien tilltager och utvecklar sig för öfrigt vackert; enligt de sednaste underrättelserne hade den 6009 invånare, och kommissionen hoppas att under loppet af året kunna ditskicka 3 å 4000 kolonister. Man skulle förundra sig öfver den massa af kapitaler, som sedan tvänne år strömmat från England till denna nyss formerade koloni, om man vicke betänkte hvilken mängd små kapitalister de finnes här, hvilka, vid de stora kapitalernes allt mer tilltagande och tryckande täflan, förlora all utsigt till vinning och derföre utvandra, för att genom hårdt arbete i vildmarken åtminstone skaffa sina barn ett arf. Det är nästan utan undantag personer, som sett bättre dagar, och öfverflytta resten af sin förmögenhet till ett land, der täflan är ringare; de föra derföre alla ett civiliseradtilifs behof med sig, och hela kolonien är såsom ett fragment af dem gamla verlden, hvilket blifvit inkastadt i vildmarken af den nya. Detta förhållande åstadkommer besynnerliga fenomener. Då det Sydaustraliska kompaniet för 48 månader sedan beslöt att inrätta en bank i hufvudstaden Adelaide, så skickade de dit ett skepp, hvarpå befanns hela huset, hvari banken skulle etableras, jemte alla inventarier, ända till kassaböcker och bläckhorn, j samt en bankdirektör, kassörer och kassaskrifvare, och så snart huset var uppsatt i vilkmarken, började banken att utgifva sedlar, draga vexlar på Europa, Indien, Kap 0. 8. V. precist som om Aladins lampa hade trollat alltsammans från Lombard-street till stränderne af St. Vincent-viken, bland nya Holländarne. Ingenting kan mera gifva en bild af tillståndet i en dylik koloni, än den obetydliga omständigheten, att man ser en ofantlig mängd annonser i tidningarne om uppfostrarinnor för Sydaustralien, De, som köpa jord ikolonien, äro idel gifta personer med barn. för hvilkas skull de lemna sitt fädernesland, för att bereda dem ett bättre. Men nu hafva deras hustrur, i det nya landet, så mycket att syssla, att de icke få tillräcklig tid öfrig att egna åt sina barn, man medtager derföre en uppfostrarinna, men då denna ofelbart inom några veckor gifter sig med en af kolonisterne från Sidney eiler Vandiemensland, der det är brist på fruntimmer, så finnes ett oupphörligt behof af uppfostrarinnor: De sednaste underrättelserne från Sydaustralien