Verkstad.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Vi se, huru uti andra länder sjelfständigare ma-
chin-verkstäder, än denna, gå öfver ända, troligen
emedan de utsträcka sin verksamhet utöfver sin
förmåga, eller råka att få flera medtäflare, eller
annan konjunktur, är de hade beräknat. Vi se
huru, i denna stund, den största och sjelfständiga-
ste af alla Verkstäder på kontinenten väger emel-
lan att falla eller stå uppe, oaktadt enorma pen-
ningsummer för tillfället inkastas i dess rörelse,
för att uppehålla den — och kunna vi ej taga för
gifvet, att dessa verkstäder varit bättre, och med
mera sakkännedom i plan och förvaltning, organi-
serade, än vår nu är; att de, såsom ensamma fö-
remål för sina ägares bemödanden, varit omfattade
med mera kraft och större intresse än vår, som
utgör en bisak, om hvars behandling, syftemål, ja
Jtill och med uppehållande ägarne sjelfva icke varit
eller någonsin-kunna blifva ense, just derföre att den
utgör em bisak. Bör då Direktionen, vid betrak-
tande af alla dessa omständigheter, och still trots
(af alla de varningar, som erfarenhet och omtanka
i så rikt mått lemnar, åtaga sig att ansvara Bola-
get för framgången af en så vidt utseende sak,
som denna, osk tilltro sig avt leda den till! vinst
för Ägarne oci för Kanal-verket —? Jag tror ej,
satt jag med denna fråga sårar någon ibland 0s8-
Men måste icke våra Principaler tro, att vi icke
32 och icke förstå att bedöma: alla dessa svårighe-
ter, eller ock antingen att vi tilltro oss att öfver-
vinna dem, eller beslutat att undandölja dem, om
vi fortfara att med tystnad ås3 dem, eller ock med;
vårt tillstyrkande leda Bolagev allt djupare in uti.
dem.
De åsigter, jag sagit mig friketen framställa om
faran för detta Bolag, af att sålunda, utöfver för-
måga och klok beräkning, utsträcka Verkstads--
rörelsen, äro ej nya; de hafva, ehuru under annan
form och annorluada utvecklade, än närvarande:
förhållande gifvit mig anledning till, ganska ofta
utgjort ett bekymmerfullt ämne för förra DPirektio-
ners öfverläggningar och framstälmingar till: Bola-
get. Redan år b829 visade, som vi sett, då va-
rande Direktion, att den ansåg. oundgängliat sätta
en snar gräns för Verkstadens vidare utvidgning,
inseende med stort bekymmer, som protokollerna
för det året utvisa, att Bolaget redan då hade ailt-
för mycket skuldsatt sig för em rörelse, som.endast
genom vissa, då ernådda, gränser, var intressegif-
vande och kunde blifva vinstgirvande för detsam-
ma. Sednare Direktioner hafva ofta yrkat på, att
Verkstadens förvaltning måtte skiljas från Kanal-
verket, och rörelsen drifvas med de medel, som
Verkstaden sjelf kunde inbringa, inseende att det-
ta, efter den förryekning af dess primitiva plan,
som ägde rum åren 1831 till 4233, vore lämpliga-
ste sättet att förskomma dess.vidare utvidgning i
Bolagets hand, der den rådande viljan, eller rätta-
re, det vid Bolagsstämmorna rådande aktie-antal,
alltid yrkade på: rörelsens fortsatta utvidgning med
lånta tillgångar... Deis hafva de ock föreslagit Bo-
laget, att allvarlijen söka skilja sig vid Verksta-
den, antingen genom arrende eller genom försälj-
ning, och till och med att hellre nedlägga hela rö-
relsen, än att, med idkeligen nya skuldsätltningar,,
utvidga den och drifva den utan förlag, och med.
föga utsigt till sysselsättning — det vill säga: plan
löst; så vida med plan för en sådan rörelse förstås.
ett behandlingssätt, som medför utsigt till fortfa-
rande vinst, och icke förer dess ägare i jörderfveta
Så hafva de betraktat saken, och jag tror ej att
deras öfvertygelse hos dem rubbats af den nöd-
vändighet, för hvilken de sielfve måst gifva vika,
eiler af de förhållanden med: Verkstadens behand-
ling, som sedermera ägt rum.
Vi sakna således ej, äfven inom våra 2gna trans-
aktioner, väckelse och varning att sö os8s väl före;
— varningar, som äro väl kända, bide inom och
utom Bolaget; — och vi kunna ej förbise, att des-
sa varningar öka vårt moraliska ansvar för följ-
derna af våra tillstyrkanden. Jas teser Mij. af
alla dessa skäl, anledning att uppmana om hvar
af Dircktionens Ledamöter, att till vårt Protokoll
yltra Dess åsivter i det ämne, jay sålunda sökt
utreda, och beiära, als vi, innan sådart akut,
icke må fatta beslut om nå on detalj-frå. a, rö-
rande Verkstaden.
Troligen mötes jag af den genfrågan: Hvad skola
vi då tillstyrka? Skela vi öfvergifsa denna vackra
och nyttiga anläggning? Skola vi (örklara, att
dess lokal gör den obegagnelig, att dess rörelse al-
drig kan bära sig, att således Verkstaden är af in
tet värde och Bolagets derpå nedlagda kostnader
för alltid förspillda? — Sådana frågor hafva åts
miastone förut varit gjorda, då man med dem ve-
lat framställa skäl, som man i sjelfva verkligheten
saknat, för det system, man nödvändigt önskat föl-
ja. Men hvarföre söka anledning till dem, uti den
framställning jag nu gjort. Gifver icke den sna.
rare anledning att fråga: Hvarföre har man
afvikit från Grefve von Platens primitiva plan
med Verkstaden; hvarföre inledt Bolaget på en
väg, der det kan tvingas att öfvergifva den vackra
och nyttiga anläggningen; hvarföre vill man truga
Verkstaden in i en tillverkning, för hvilken dess
lokal ej är passande, och Bolaget i en törelse, som
i dess band aldrig kan bära sig? Frågan hvad
man bör göra, är imedlertid nu lättare att besva-
ra, sedan man genom detta förfarande kommit till
visshet om, hvad man icke bör göra. Man bör
nemligen inse och cihäsna, att man hvarken bör
eller kan, till vinst för Bolaget, fullfölja Verkstades