I ja, upptagit den punkten och uppmanat Hr —
- latt försöka vederlägga anmärkningen öfver der
liknöjdhet om Sverges fördel, samt det våd
liga af att ej äga en verkligt konstitutionel sty
Ireise, hvilket så uppenbart framträder i den of
vansagda uraktlåtenheten hos vårt kabinett. Mer
detta är och blir i alla fall den vigtigaste
Ipunkten, och den som framför alla öfriga kom.
mer att betraktas af en framtids historia, så-
som karakteriserande detta betydelsefulla tid-
skiftes politik, och Utgifvarens af f. d. Argus
förklaring förtjenar således alltid att tagas ad
notam.
I frågan om reaktionen åter har samme För-
fattare, uti sednaste numret af Freja, lemnat
en högst märklig vändning åt sitt påstående om
opinionens missnöje med tidningspressen. Han
åberopar dervid, att han skall redan från början
tydligen uttryckt dem meningen, som märkvär-
digt nog äfven medgifvits i Minerva, wuatt re-
caktionen fcke utgått från ringaste sympathi för
jcRegeringes eller dermed har något slags ge-
amenskap, äfvensom att allmänna omdömet om
Regeringen icke deraf kunde i ringaste mån
sförändras.
Men hvari bestod då missnöjet med tidnin-
garne? Jo, menar han: Riksdager tillstundar
ogh tiden är snart inne då det allvarsamt gäl-
ler att framdraga i ljuset regeringsåtgärdernas
ozsh systemeås beskaffenbet, ty samhällets till-
stånd är kommet derhän, att om räddning står
att finna, denna icke finnes i några:af en tjenst-
aktig pensel målade framtidsluftslott, utan en-
dast i sanningen, den rena, osminkade, fullstän-
digt utsagda sanningen; och författaren afvaktar
trygg denna tidpunkt. Det skall då visa sig,
inför kompetente domar2, inför Natienens sam-
lade ombud, om det är Aftonbladet eller för-
fattaren, som mest öppet och mest fullständigt
säger sanningen och framlägger regeringssyste-
mets verkliga beskaffenhet, och författaren skall
då påminna Aftonbladet om hvad det nu beha-
gat yttra. Författaren tänker hvarken krypa
bakom Assessor Crusenstoipe eller Kapten Lin-
deberg, och huru nyttig särdeles den sednares
nyligen utgilna skrilt varit och är såsom en
nödhjelpsbuk för de astora, tidningarnas lilla
opposition och såsom en frambogseringsanstalt
för denna, så torde det likväl både då och dess-
förinnan bli tillfälle att ådagalägga, att äfven
Bidragen till Sveriges historia sedan den ö Nov.
18410 icke gå tull botten med usystemet,, samt
att också uti. dem sanningen ej blifvit nog Ööp-
pet och framför allt ieke nog fullständigt ut-
sagd.
Ja! sjelfva Tegners — aden frisinnade Teg-
nersu — som han kalas — sista utfall mot
Uudningspressen anser han askulle hafva uteblif-
cvit, om de stora tidningarna allvarligare, kraf-
ctigare och änvdamalsenligare hade fört opposi-
aaens talan och utiryckt det missnöje, som är
eden alimänna känslan hos hela nationen.c
Denna uttydaing förändrar naturligtvis i vä-
sendtlig mån meningen af reaktionen, och det
är då en skyldighet att utsäga, det förf. i Fre-
vastående, att oppositionen i de större tidnia-
;sroa verkligen icke varit på langt när så pro-
usersd eller följt systemet så nära på lHif-
vet, som lält hade kurnal göras. Detta gäller
E synnerhet frågan om personerna, som blott
sällan, och högst lindrigt blifvit vidrörda, om
san jemför det med den strängbet, med hvil-
ken p-eessen i andra länder dagligen följer sina
ministrar: — vch hvilket rikt fält hade mau icke
tikvil i detta hänseende här, mer än så mån-
ga andra ställen? Men vi hafva alltid ansett
bättre, att man i detta fall skulle kunna tillvi-
ta oss att gå för lindrigt, än för skarpt tillvä-
9, då man känner den ytterliga ömtålighet,
som ännu hos en stor mängd äger rum för of-
fentliga omdömen, och buru färdiga koterierna
äro, att utskrika uppmärksamheten på de högt
uppsattes personer såsom ett begär att wiigga
vid nyckelhålet.w Det vore i alla fall önskligt,
att Freja i sin mån gjorde hälften så mycket
och ej emeiianåt dref på hakslag.
Imedlertid se vi sannerligen ännu ej huru
upplösningstillståndet inom Freja-byrån skall
ställas till rätta. Det är värre än med upp-
lösningstillståndet i Frankrike. Man ser, alt
det doktrinära partiet, föreställdt af f. d. Re-
duktören af Argus, börjat undanträngas af —e-
partiet, som lärer kunna anses föreställa ett
lane dumaocfsel avacs ANNeESsitioNnN. Den höänra cc;
ja verkligen till en viss grad har rätt i sitt