elier SKUUHUC WVCIKSLdUcHuHS IvRnalt viUNlHas VUVvd TITAN,
eller till och med alldeles opassande för det slags
beställningar, hvarom den nu skall täfla, t. ex. o-
tillgänglig för de fartyg, som skola förses med, el-
ler låta reparera, större machinerier och pannor;
— eller om, under det andra verkstäder dels till-
komma, dels utveckla allt större skicklighet och
förmåga, perioder. skulle kunna emotses inträffa,
då beställningar icke äro att tillgå iden myckenhet
som fordras för att gifva sysselsättning åt dem al-
la och täflan dem emellan; imedlertid har så ut-
fallit, att beställare icke finna skäl uti att företrä-
desvis söka Motala Verkstad, och följden deraf, el-
ler af andra likartade orsaker, blifver, att Verksta-
den ej kunde påräkna den sysselsättning, för hvyvil-
ken den nu utrustas. Om, ytterligare, förvaltzings-
sättet är felaktigt; om det skulle fordras elementer
till denna fabriks drifvande, som icke kunna fram-
bringas af detta Bolag, i hvars organisation aldrig
ingått en sådan rörelse som denna, vch hvilkea ock-
så derföre deruti saknar allt stöd, allt annat intres-
se än för så vidt den kan befordra Kanalverkets un-
derhåll och trafikens befrämjande; och, slutligen, om
under dessa auspicier det skulle visa sig, att uti Verk-
stadsrörelsens bedrifvande af Götha Kanal-bolag, i
denna tendens, ligger någonting onaturligt, och
att det således beror af onaturliga ansträngningar
och onaturliga åtgärder att kunna hålla den uppe;
— så synes det mig mycket troligt, att Verkstads-
rörelsen på detta sätt icke drifves till Bolagets el-
ler Kanalverkets nytta. — Till Bolagets icke, eme-
dan den bereder Bolagets undergång, och till Ka-
nalverkets icke, emedan den bereder Verkstadens
fall. Och om man allvarligt och fördomsfritt öf-
verväger dessa omständigheter, månne, man kan
undgå finna, att Bolaget har ett verkligt behef af
att använda sina tillgångar på annat än Verksta-
dens utvidgning? Det har ju skulder som draga
öfver 30,000 Rdr ränta om året, det beböfver bog-
serfartyg på sina insjöar, nya Slussportar och Broar
på sin kanal, och månne det ej äfven behöfver ut-
sigler att någonsin komma ur sina skulder, för att
en gång få börja uppbära en verklig och fortfaran-
de afkastning af sina förskjutna medel? — Men
äro icke, under sådane förhållanden, alla de me-
del, som användas på Verkstadens utvidgning, nya
skuldsättningar, (huru man ock må uppställa advo-
katvriska kalkuler och förvrängda beräkningar för
att bevisa motsatsen) — och huru länge kan väl
detta system fortgå med så beskaffade tillgångar?
— Beträffande vidare Motala Verkstads lokal, haf-
va vi ej ett öfvertygande bevis på, att den är o-
passande för åtagandet af större ångmachins-be-
ställningar, då Verkstadsstyrelsen sjelf funnit och
uppgifvit nödvändigheten af att inköpa annan lo-
kai, för dessa machiners insättning och för till-
verkningen af större ångpannor, och då tyrelsen
icke funnit någon härtill lämplig plats på närma-
re afstånd än i Norrköping, 8 . mil landväg och
48 mil sjöväg från Motala. - En plats, som
att icke medföra alt för dryga transportkostnader,
tidsutdrägter och olägenheter af mångfaldiga slag,
måste förses med egna Verkstäder, egna Verkmä-
stare och arbetare; och som antingen är illa pas-
sande för ändamålet, eller ock ofelbart, om Verk-
stadsrörelsen skall fortgå på denna väg, kommer
att förr eller sednare utgöra hufvudverkstaden för
åtminstone alla reparations- och de flesta ängpan-
nesrbeten. — Skulle Verkstadsstyrelsen hafva fö-
reslagit en åtgärd, som så oundvikligen skall kom-
ma att ytterligare inleda Bolaget i stora kostnader,
om Motala Verkstads lokal icke gjort den oum-
bärlig? — Och kunna vi väl säga, att bristerna i
Mec:ala Verkstads lokal afhjelpas genom denna åt-
gärd? Ja — på samma sätt som bristande tillgång
på en nödvändighetsvara afhjelpes med att betala
des: dubbla värde. Medför icke denna åtgärd ö-
kade byggnads-, förlags- och förvaltningskostnader,
och medför ej detta oformliga afstånd emellan
Verkstäderna många andra olägenheter och kost-
nader, som aldrig kunna undsanrödjas? — Men hu-
ru skola icke alla dessa förhållanden, jemte de sto-
ra kostnader som nedläggas vid sjelfva Motala,
hvar i sin mån bidraga att fördyra Verkstadens
tillserkningar, derest man icke kan påräkna attj
bestiäliningarne ökas i en derefter rättad progres-
siox. Det år säledes på denna progressiva ökning
af beställningar, som hela detta lättsinniga system
bygges. — Men då framgången deraf således st-
terst hvilar på endast förhoppningar, så må det.
väl vara i sin ordning att tillse på hvad grund
dessa förhoppningar stödja sig; hvad man på dem
bör våga, hvad de hafva för ocb emot sig. Att
man uti denna undersökning aldrig kan kom-
ma ill någon visshet, är redan ett skäl -mot att
på dessa förhoppningar våga någon välfärd, ty här
är ej den re eln tillämplig, att man måste våga
tappa, om man vill hoppas vinna. Götha kana-
len kan i den vägen vara nog af för eft bolag. Men
om vi också ej kunna komma ända fram till viss-
heten, så saknas dock ej utgångspunkter för att
hinna sannolikheterna nära. Vi se nemligen, för
det första, att Motala ej är utan medtäflare om de
inländska beställningarne. Vi måste således alltid
och i allt vara bättre än dessa medtäflare, om vi
skola kunna påräkna att framför dem få sysselsätt-
ning. Detta företräde måste sträcka sig, icke en-
dast till tillverkningens beskaffenhet, utan jemväl
till dess kostnad; icke blott till mekanisk öfverläg-
senhet, utan äfven till financiel. Den beror säle-
des till väsendtlig del på lokalens företräden, men
dessa har ju Motala icke; på ett tillräckligt och
disponibelt förlags- och byggnadskapital, och detta
veta vi att bolaget icke äger; dertill fordras äfven
en ägare, som vill, måste och kan göra denna täf-
lan till Sin hufvudsak. och detta har ju Verksta-