elier SKUUHUC WVCIKSLdUcHuHS IvRnalt viUNlHas VUVvd TITAN, eller till och med alldeles opassande för det slags beställningar, hvarom den nu skall täfla, t. ex. otillgänglig för de fartyg, som skola förses med, eller låta reparera, större machinerier och pannor; — eller om, under det andra verkstäder dels tillkomma, dels utveckla allt större skicklighet och förmåga, perioder. skulle kunna emotses inträffa, då beställningar icke äro att tillgå iden myckenhet som fordras för att gifva sysselsättning åt dem alla och täflan dem emellan; imedlertid har så utfallit, att beställare icke finna skäl uti att företrädesvis söka Motala Verkstad, och följden deraf, eller af andra likartade orsaker, blifver, att Verkstaden ej kunde påräkna den sysselsättning, för hvyvilken den nu utrustas. Om, ytterligare, förvaltzingssättet är felaktigt; om det skulle fordras elementer till denna fabriks drifvande, som icke kunna frambringas af detta Bolag, i hvars organisation aldrig ingått en sådan rörelse som denna, vch hvilkea också derföre deruti saknar allt stöd, allt annat intresse än för så vidt den kan befordra Kanalverkets underhåll och trafikens befrämjande; och, slutligen, om under dessa auspicier det skulle visa sig, att uti Verkstadsrörelsens bedrifvande af Götha Kanal-bolag, i denna tendens, ligger någonting onaturligt, och att det således beror af onaturliga ansträngningar och onaturliga åtgärder att kunna hålla den uppe; — så synes det mig mycket troligt, att Verkstadsrörelsen på detta sätt icke drifves till Bolagets eller Kanalverkets nytta. — Till Bolagets icke, emedan den bereder Bolagets undergång, och till Kanalverkets icke, emedan den bereder Verkstadens fall. Och om man allvarligt och fördomsfritt öfverväger dessa omständigheter, månne, man kan undgå finna, att Bolaget har ett verkligt behef af att använda sina tillgångar på annat än Verkstadens utvidgning? Det har ju skulder som draga öfver 30,000 Rdr ränta om året, det beböfver bogserfartyg på sina insjöar, nya Slussportar och Broar på sin kanal, och månne det ej äfven behöfver utsigler att någonsin komma ur sina skulder, för att en gång få börja uppbära en verklig och fortfarande afkastning af sina förskjutna medel? — Men äro icke, under sådane förhållanden, alla de medel, som användas på Verkstadens utvidgning, nya skuldsättningar, (huru man ock må uppställa advokatvriska kalkuler och förvrängda beräkningar för att bevisa motsatsen) — och huru länge kan väl detta system fortgå med så beskaffade tillgångar? — Beträffande vidare Motala Verkstads lokal, hafva vi ej ett öfvertygande bevis på, att den är opassande för åtagandet af större ångmachins-beställningar, då Verkstadsstyrelsen sjelf funnit och uppgifvit nödvändigheten af att inköpa annan lokai, för dessa machiners insättning och för tillverkningen af större ångpannor, och då tyrelsen icke funnit någon härtill lämplig plats på närmare afstånd än i Norrköping, 8 . mil landväg och 48 mil sjöväg från Motala. En plats, som att icke medföra alt för dryga transportkostnader, tidsutdrägter och olägenheter af mångfaldiga slag, måste förses med egna Verkstäder, egna Verkmästare och arbetare; och som antingen är illa passande för ändamålet, eller ock ofelbart, om Verkstadsrörelsen skall fortgå på denna väg, kommer att förr eller sednare utgöra hufvudverkstaden för åtminstone alla reparationsoch de flesta ängpannesrbeten. — Skulle Verkstadsstyrelsen hafva föreslagit en åtgärd, som så oundvikligen skall komma att ytterligare inleda Bolaget i stora kostnader, om Motala Verkstads lokal icke gjort den oumbärlig? — Och kunna vi väl säga, att bristerna i Mec:ala Verkstads lokal afhjelpas genom denna åtgärd? Ja — på samma sätt som bristande tillgång på en nödvändighetsvara afhjelpes med att betala des: dubbla värde. Medför icke denna åtgärd ökade byggnads-, förlagsoch förvaltningskostnader, och medför ej detta oformliga afstånd emellan Verkstäderna många andra olägenheter och kostnader, som aldrig kunna undsanrödjas? — Men huru skola icke alla dessa förhållanden, jemte de stora kostnader som nedläggas vid sjelfva Motala, hvar i sin mån bidraga att fördyra Verkstadens tillserkningar, derest man icke kan påräkna attj bestiäliningarne ökas i en derefter rättad progressiox. Det år säledes på denna progressiva ökning af beställningar, som hela detta lättsinniga system bygges. — Men då framgången deraf således stterst hvilar på endast förhoppningar, så må det. väl vara i sin ordning att tillse på hvad grund dessa förhoppningar stödja sig; hvad man på dem bör våga, hvad de hafva för ocb emot sig. Att man uti denna undersökning aldrig kan komma ill någon visshet, är redan ett skäl -mot att på dessa förhoppningar våga någon välfärd, ty här är ej den re eln tillämplig, att man måste våga tappa, om man vill hoppas vinna. Götha kanalen kan i den vägen vara nog af för eft bolag. Men om vi också ej kunna komma ända fram till vissheten, så saknas dock ej utgångspunkter för att hinna sannolikheterna nära. Vi se nemligen, för det första, att Motala ej är utan medtäflare om de inländska beställningarne. Vi måste således alltid och i allt vara bättre än dessa medtäflare, om vi skola kunna påräkna att framför dem få sysselsättning. Detta företräde måste sträcka sig, icke endast till tillverkningens beskaffenhet, utan jemväl till dess kostnad; icke blott till mekanisk öfverlägsenhet, utan äfven till financiel. Den beror säledes till väsendtlig del på lokalens företräden, men dessa har ju Motala icke; på ett tillräckligt och disponibelt förlagsoch byggnadskapital, och detta veta vi att bolaget icke äger; dertill fordras äfven en ägare, som vill, måste och kan göra denna täflan till Sin hufvudsak. och detta har ju Verksta