gaste ämnen, der frågan är, icke om att spela på
ytan, utan om att intränga på djupet.
Också har det förefallit Anm. som skulle Lag-
kommitteens förslag väl låta och kanske äfven för-
tjena ett sådant djupare inträngande i dess verk-
liga system och syften, än som hitintills synes haf-
va ägt rum, det vill säga: en nitisk, upplyst och
ädel granskning, som ginge ut på, icke blott att
fördöma, utan äfven och framför allt, att under-
söka, och att med undersökningen fästa sig, icke
vid detaljerna, om hvilka man i oändlighet kan
tvista, utan vid grundsatserna, som skola stå el-
ler falla, i den mån de närma sig till, eller afvika
ifrån det rättas eviga natur. Huruvida Friherre
Boije blir mannen, som kommer att genomföra
detta arbete, skall tiden visa. De noter eller de-
talj-anmärkningar han intagit i sina tablåer, vitt-
na ej om någon utmärkt kallelse dertill, äfven om
Friherrens år och vidtfrägdade lättrörlighet skulle
kunna medgifva en så omfattande och grundlig an-
strängning.
Man kan vara ensidig i åsitjter, utan att vara
ensidig i 2fsigter. Den som med uppmärksamhet
följt Friherre Boije i hans offentliga lif, må döma,
om han kan fritagas från ensidighet i förra afse-
endet. Huruvida åter han utan ensidighet i det
sednare blifvit antagen till ledamot och förman i
den kommitte, som skulle göra redo för Lagkom-
mittcens arbeten, derom gäller ingen annan dom
än samvetets hos honom sjelf, och hos dem, som
beredt honom väg dertill. Anm. lägger i den de-
len handen på munnen och lemnar saken åt fram-
tiden, då den möjligtvis kan varda uppenbar.
Anm. vet sig icke hafva sagt något, som kun-
nat antyda hans tro på lagförslagets ofelbarhet.
Han har blott velat tillse, huruvida kommitte-
rade ändamålsenligt fullgjort sitt uppdrag att
framställa förslagets innebåll, samt ingalunda
kunnat glömma, att han lika litet haft att göra
med förslagets fel eller förträffligheter i sina an-
märkningar öfver tablåerne, som Friherre Boije
och hans kolleger vid tablåernes upprättande. Han
har alldeles icke tillegnat Lagkomitteen någon o-
felbarhet, derföre att han frånkänt tablåförfattaren
den. Han vet ganska väl, att ingen ofelbarhet
gifves i menniskoverk; och han har haft tillräck-
lig bekantskap med Lagkomitteens ledamöter, för
att kunna intyga, det de visserligen icke inbillat
sig, att deras arbete skulle vara fritaget från
mensklighetens allmänna brister.
Men icke eller har anm. sett dem betagna, vare
sig af förskräckelse eller; harm öfver de anmärk-
ningar, som, dels på befallning, och dels utan den,
från flera håll och olika åsigter blifvit gjorde mot
deras arbete. Förmodligen hafva de tänkt såsom
hvar ärlig och klok menniska bör tänka, att gransk-
ningen af en vigtig sak aldrig kan vara för sträng;
att det, som ej duger, gerna må falla, och att det,
som är rätt, förr eller sednare skall gå fram, om
ock småaktighetens och de enskilda Iintressenas
motstånd vore aldrig så stort och aldrig så en-
vist. Man har derföre icke hört dem träta med
anmärkarne. Det enda svar de, så vidt anmärka-
ren har sig bekant, afgifvit, var ett utlåtande, som
meddeiades på Kongl. befallning.
En sådan moderation är ganska naturlig hos
den, som arbetar af kärlek för sak och icke af!
kärlek till sig sjelf eller till sina egna lumpna tra-
I kasserier. Den skulle icke hafva illa anstått Frib.
Boije, i hänseende till de visst icke stötande an-
märkningar, som blifvit gjorde vid tablåerne. Att
om sinar handlingar kunna med lugn höra andras
omdömen, är ett bevis, alt man hvarken fruktar
eiler hatar sanningen, och att man äger den för-
dragsamhet, hvarförutan ingenting godt i menni-
skosamfund kan åstadkommas.
Hade Friherren förmått sansa sig ett ögonblick, I
så hade han säkert icke funnit sig så svårt sårad
af det oskyldiga yttrande, som nu bragt honom ur
all fattning och hvilket i anmärkningarne lyder sgå-
lunda: autanr föregåcnde scrskild yranskniny lärer
cej kunna antagas. att tabiaserne äga eller genom
aomarbetning kunna få all den lämplighet i form!
coch tillförlitlighet i sak, som för ändamålet er-
fordras.a
Anm. kan icke finna den aldra ringaste förmä-
tenhet i detta yttrande. Frih. Boije har anmanat
honom, att framdraga bevis för misstankan emot
tablåernes tillförlitlighet i sak. För att svara
på utmaningen fordras nästan lika så mycket
arbete, som de trenne ledamöterne gemensamt
under kommittens treäriga tillvarelse användt på
sjeNva tablåerna, ty det förutsätter en fullständig
jemförelse med alla de materialier, på hvilka des-
sa äro grundade. En så vidlyftig granskning kan
följaktligen nu ej äga rum och icke eller blifva fö-
remål för en tidnings artikel. Den dag torde lik-
vål komma, då Anm. upptager handsken. Men för
alt bestämma silt beslut derom, afraktar han den
difinitiva utvecklingen af hela tåblåverket, och så-
ledes äfven den officicila tablå, som Friherre Boije
såsom sin serskilda mening har alt författa och
hvars inledning kommer att bestå uti en efter Fri-
herr? Boijes åsigter lämpad redovisniny för nya la-
ycns plan och yrundsatser.) j
För närvarande gör det för Anm. tillfyllest, att
väcka allmänhetens uppmärksamhet på verkliga in-
nehållet af det ofvan anförda yttrandet. Det säger
ju icke ett ord mera, än att man ej lärer kunna
antaga tablåerna, utan föregången scrskild gransk-
ning. Anm. frågar nu, icke hvad Friberre Boije
tänker om sig sjelf, utan hvad allmänheten tänker
om Friherren och öfrige kommitterade. Har opi-
nionen om hvars och ens ofilbarhet blifvit så all-
män och så rotfästad hos nationen, att deras arbe-
ten måste ansec unnhäida äfvar all granskning? Å-
mA
-— VV - -- Ja Jr OR
—