hvar ledamot arbetade på sitt håll, utan enhet
och sammanstämmelse ens i det formella.
På detta sätt synes det icke hafva tillgått
inom lagkommitten. De tryckta protokollerna
visa, att skiljaktiga meningar hos ledamöterne
ej sällan förekommo, men för ett riktigt utfö-
rande af den mening, som efter öfverläggning
blef rådande, ansågo sig alla lika ansvarige och
till verksamhet förbundne.
Friberre Boije har trott sig få ett groft hugg på
Lagkommitteen, då han citerat förordet till motiverne
för civillagen, hvari Kommitteen förklarat: att Kongl.
Maj:t föreskrifvit, det 1734 års lag till dess yttre
form och ändelning i vissa balkar skulle, med ut-
arbetandet af Kommittcens förslag, tjena till efter-
rättelse: att det således ej berott af Kommitteen, att
välja en mera systematisk uppställning: att Kom-
mittsen äfven utan denna föreskrift skulle hafva
tvekat att afvika från den form Sverges lagar från
äldsta tider bibehållit: att lagen, såsom en bok för
folket, aldrig borde annorlunda omskapas, än att
den städse kunde af folket igenkännas och förstås,
och att det för Kommitteen, hvars fasta föresats det
från början varit, att icke i förut gällande stad-
ganden tillstyrka någon ändring, som ej efter Ko-
mittcens öfvertygelse varit påkallad af de nya för-
hållanden och ombytta tänkesätt, hvilka under sam-
hällets fortgång till högre bildning uppkommit och
stadgat sig, således utgjort en tillfredsställelse att
i det formella få lämpa sig mera efter folkets
behof, än vetenskapsmannens fordringar.
Nå väl! ropar Friherren. Sedan f. d. Lagko-
mitteen sålunda sjelf fritagit sig från vetenskaps-
mannens fordringar och jemväl sjelf antydt orsa-
ken, som hindrat Kommiteen att välja en mera sy-
stematisk uppställning, så må man fråga: gifves
det väl någonting mera orimligt, än att af nya
Lagkommitteen fordra redo för den saknad, som af
f.d. Lagkommitteen så offentligen sjelf vidgått? el-
ler med hvad rätt skulle väl nya Lagkommitteen
bafva tillåtit sig, att för den förres räkning sam-
manfoga de spillror af systemer, som, ehuru spridda,
visserligen stå att finna i motiverne till de speciella
lagbuden, för att deraf, efter vetenskapsmannens
fordringar, uppföra en teoretisk byggnad, som tro
ligen då skolat med mera skäl icke erkännas, än
den nu fordras.
Anm. bekänner, att han ej kunnat fatta en så-
dan meningaf det citerade fösordet till Lagkommit-
teens motiver, som Friherre Boije här velat fram-
ställa.
Hvar och en, som eger den ringaste kunskap om
sättet, huru lagvetenskapen behandlas i system, utom
konungariket Sverge, har sig bekant, att man uppstäl-
ler icke blott lärosystemerma, utan äfven lagarne i helt
annan form, än vår gamla balkindelning. Den sy-
stematiska behandlingen afrätt och lag härleder sig
egentligen från Jus Romanum, hvarom Justitianus
(Instit. Lib. I, Tit. 2 S. 42) förklarar. Omne au-
tem jus, quo utimur, vel ad personas pertinet, velad
res, vel ad aciimes. I öfverensstämmelse härmed
uppgöras vanligtvis rättssystemerne uti Tyskland
och, med en eller annan afvikelse af mindre vä-
sentlig natur, äfven i andra länder, såsom i Dan-
mark, Frankrike, England, Amerika. Det torde
vara nog att ru exemnae!vis nämna, såsom mest
verldskunniga, Blacks(oncs kommentarier, hyaruti
de engelska civillagarne afbandlas under titlarne:
the Rights of Persons and the Rights of Things,
och Kents, deri de amerikanska lagarne uppställas
under titlarne: the Rijits of Persons, the personal!
property, and the real property. i
Efter ungefär samma systematiska grunder fin-
ner man ock sedaare tidens lagverk uppställde,
t.ex. Code Napoleon, hvari första boken har till titel
des personnes, den andra, des bins et des diffe-
rentes modifications de la propritte, och den tredje, :
des dilfferentes manieres dont on acquiers la pro-:
pricte; äfvensom österrikiska lagen, hvaraf första!
delen haudlar: von dem Peorsonen-Rechte, den an-j
dra: von dem Sachen-Bechte, och den tredje: von
den Jjemsinschaftlicien Bestimmungen der Perso-;
nen und Sachen-Rechte. I
Jemför man nu med dessa uppställningar af ve-
enskapsverk och lagböcker balkindelningen i Lag-
komitteens förslag till civillag, så inser man utan
svårighet, hvad Kommittcen menat, då den sagt, att
det sednare är lämpadt, — i det formella nemli:
gen — mera efter folkets behof, än vetenskaps-
mannens fordringar. Utan tvifvel hade det varit
enklare, att sammanföra lagbuden under några vidt
omfattande och allmänt veder:agna hufvudtitlar, än!
att bråka med inpassan
former, som utan veten
för mer än 600 år sedan; och då Kommiteen likväl,
som det företaller Anm., icke blott af pligt, utan
äfven af öfvertygelse gjort deita, ligger det kanske
någon orättvisa i Friherre Boiies förebråelse, att
lagförslagen innebära så liten aktning för våra
förfäders lagstiftning. Men Friherren har så för-
hetsat sig ö ver anmärkningarne vid tablåarbetena,
att han troligen ej rätt vetat, än mindre betänkt,
hvad han skrifvit. l
Så tyckes det åtminstone, när han påstått Lag-
komitteen ovilkorligt hafva fritagit sig från ve-
tenskapsmannens fordringar. Anm. förmodar sig
icke hafva misstydt Kommitttens ord, då han an-
sett dem syfta endast och allenast på det formella.
Att Kommitteen deremo? alldeles icke sökt undan-
draga sig vetenskapsmannens fordringar, i afseende
på det materiella, har den ju uttryckligen förklarat
vid slutet af förordet, der det heter: Kommitteen
ville blott önska, att bristen i det systematiska af
amn eff ansa am nanna AA? Ada ansatt FAN NAM AR
1
let af nytt och gammalt i!
kapliga grunder tillkommit!