hvar ledamot arbetade på sitt håll, utan enhet och sammanstämmelse ens i det formella. På detta sätt synes det icke hafva tillgått inom lagkommitten. De tryckta protokollerna visa, att skiljaktiga meningar hos ledamöterne ej sällan förekommo, men för ett riktigt utförande af den mening, som efter öfverläggning blef rådande, ansågo sig alla lika ansvarige och till verksamhet förbundne. Friberre Boije har trott sig få ett groft hugg på Lagkommitteen, då han citerat förordet till motiverne för civillagen, hvari Kommitteen förklarat: att Kongl. Maj:t föreskrifvit, det 1734 års lag till dess yttre form och ändelning i vissa balkar skulle, med utarbetandet af Kommittcens förslag, tjena till efterrättelse: att det således ej berott af Kommitteen, att välja en mera systematisk uppställning: att Kommittsen äfven utan denna föreskrift skulle hafva tvekat att afvika från den form Sverges lagar från äldsta tider bibehållit: att lagen, såsom en bok för folket, aldrig borde annorlunda omskapas, än att den städse kunde af folket igenkännas och förstås, och att det för Kommitteen, hvars fasta föresats det från början varit, att icke i förut gällande stadganden tillstyrka någon ändring, som ej efter Komittcens öfvertygelse varit påkallad af de nya förhållanden och ombytta tänkesätt, hvilka under samhällets fortgång till högre bildning uppkommit och stadgat sig, således utgjort en tillfredsställelse att i det formella få lämpa sig mera efter folkets behof, än vetenskapsmannens fordringar. Nå väl! ropar Friherren. Sedan f. d. Lagkomitteen sålunda sjelf fritagit sig från vetenskapsmannens fordringar och jemväl sjelf antydt orsaken, som hindrat Kommiteen att välja en mera systematisk uppställning, så må man fråga: gifves det väl någonting mera orimligt, än att af nya Lagkommitteen fordra redo för den saknad, som af f.d. Lagkommitteen så offentligen sjelf vidgått? eller med hvad rätt skulle väl nya Lagkommitteen bafva tillåtit sig, att för den förres räkning sammanfoga de spillror af systemer, som, ehuru spridda, visserligen stå att finna i motiverne till de speciella lagbuden, för att deraf, efter vetenskapsmannens fordringar, uppföra en teoretisk byggnad, som tro ligen då skolat med mera skäl icke erkännas, än den nu fordras. Anm. bekänner, att han ej kunnat fatta en sådan meningaf det citerade fösordet till Lagkommitteens motiver, som Friherre Boije här velat framställa. Hvar och en, som eger den ringaste kunskap om sättet, huru lagvetenskapen behandlas i system, utom konungariket Sverge, har sig bekant, att man uppställer icke blott lärosystemerma, utan äfven lagarne i helt annan form, än vår gamla balkindelning. Den systematiska behandlingen afrätt och lag härleder sig egentligen från Jus Romanum, hvarom Justitianus (Instit. Lib. I, Tit. 2 S. 42) förklarar. Omne autem jus, quo utimur, vel ad personas pertinet, velad res, vel ad aciimes. I öfverensstämmelse härmed uppgöras vanligtvis rättssystemerne uti Tyskland och, med en eller annan afvikelse af mindre väsentlig natur, äfven i andra länder, såsom i Danmark, Frankrike, England, Amerika. Det torde vara nog att ru exemnae!vis nämna, såsom mest verldskunniga, Blacks(oncs kommentarier, hyaruti de engelska civillagarne afbandlas under titlarne: the Rights of Persons and the Rights of Things, och Kents, deri de amerikanska lagarne uppställas under titlarne: the Rijits of Persons, the personal! property, and the real property. i Efter ungefär samma systematiska grunder finner man ock sedaare tidens lagverk uppställde, t.ex. Code Napoleon, hvari första boken har till titel des personnes, den andra, des bins et des differentes modifications de la propritte, och den tredje, : des dilfferentes manieres dont on acquiers la pro-: pricte; äfvensom österrikiska lagen, hvaraf första! delen haudlar: von dem Peorsonen-Rechte, den an-j dra: von dem Sachen-Bechte, och den tredje: von den Jjemsinschaftlicien Bestimmungen der Perso-; nen und Sachen-Rechte. I Jemför man nu med dessa uppställningar af veenskapsverk och lagböcker balkindelningen i Lagkomitteens förslag till civillag, så inser man utan svårighet, hvad Kommittcen menat, då den sagt, att det sednare är lämpadt, — i det formella nemli: gen — mera efter folkets behof, än vetenskapsmannens fordringar. Utan tvifvel hade det varit enklare, att sammanföra lagbuden under några vidt omfattande och allmänt veder:agna hufvudtitlar, än! att bråka med inpassan former, som utan veten för mer än 600 år sedan; och då Kommiteen likväl, som det företaller Anm., icke blott af pligt, utan äfven af öfvertygelse gjort deita, ligger det kanske någon orättvisa i Friherre Boiies förebråelse, att lagförslagen innebära så liten aktning för våra förfäders lagstiftning. Men Friherren har så förhetsat sig ö ver anmärkningarne vid tablåarbetena, att han troligen ej rätt vetat, än mindre betänkt, hvad han skrifvit. l Så tyckes det åtminstone, när han påstått Lagkomitteen ovilkorligt hafva fritagit sig från vetenskapsmannens fordringar. Anm. förmodar sig icke hafva misstydt Kommitttens ord, då han ansett dem syfta endast och allenast på det formella. Att Kommitteen deremo? alldeles icke sökt undandraga sig vetenskapsmannens fordringar, i afseende på det materiella, har den ju uttryckligen förklarat vid slutet af förordet, der det heter: Kommitteen ville blott önska, att bristen i det systematiska af amn eff ansa am nanna AA? Ada ansatt FAN NAM AR 1 let af nytt och gammalt i! kapliga grunder tillkommit!