Vi lCTU: 27) UVE MVIVP JUDY MM, UMVIMTIDS
styrelsen sjelf är en vän af konstitutionen el-
ler icke, och i sednare händelsen deraf, huru-
vida styrelsevännens opposition mot statsinrät!.
ningen äger samma grund och syfte, som sty-
relsens egen opposition mut samma inrättning.
Sålunda kan det kär i landet visserligen tagas
för gifvet, att de styrelsens försvarare, hvilke
visat sitt nit genom att rita ut mot konstitu-
tionen i den riktning, att de önskat allenasty-
randet än högre potientieradt, rådgifvarne skyl-
da under majestätets helgd, yttranderät:en in.
skränkt, folkets röst och beslut förvandlade til
underdånig bönfallan, upplysning och närings-
rätt monopoliserade och den personliga frihe-
ten inskränkt genom gamla tvångslagar, kunnat
oaktadt sin opposition mot konstitutionen stå
mycket väl hos styrelsen; men detta kan visst
icke antagas om dem, som opponerat sig mot
konstitutionen i liberal riktning. De måste, så
vida deras opposition är uppriktig och icke
beräknad på att blanda bort korten och afleda
uppmärksamheten för oppositionen mot styrel-
sen, nödvändigt dela denna sednare oppositions
fördömelse i regeringens ögon. Det är ju till
öfverflöd klart, att om någon behagar oppone-
ra sig mot statsinrättningen i liberal riktning,
d. v. s. äskar en utvidgning af folkets inflytan-
de af yttranderätten och rådgifvarnes ansvarig-
het, samt en strängare ordning och ärlighet i
offentligare ärender, men regeringens handlin-
gar syfta till en utvidgning åt motsatt håll, så
ligger i opponentens ord en tydlig förebråelse
mot regeringens handlingar, och denna kan ic-
ke vara behaglig för öfverheten, om hon ock,
någon gång, i anseende till opponentens ställ-
ningar och förhållandenk nödgas tåla en röst,
den hon icke vågar tillstoppa. Hr A—dh mi-
ste således, om han påstår någon praktisk nyt-
ta här i landet af skillnaden mellan opposition
mot statsinrättningen och opposition mot sty-
relsen, först visa att styrelsens handlingar äro
strängt konstitutionella. Skulle han verkligen,
hvad den ofantligt stora pluraliteten dock be-
tviflar, gå i land med en sådan bevisning, så
följer dock ännu icke deraf, hvad författaren
vidare synes vilja insinuera, eller att då en op-
position mot statsinrättningen kallas liberal, en
opposition mot styrelsen skulle få den motsat-
ta benämningen; det är nemligen icke från äm-
net, omkring hvilket oppositionen vänder sig,
benämningen bör hemtas, utan från dennas
riktning, till de representativa och demokrati-
ska grundsatsernas utvidgning eller inskränk-
ning. Sålunda äger väl hvarje opposition främst
tillse, att styrelsen ej öfverträder konstitutio-
nen, dernäst, om oppositionen är liberal, att
icke blott styrelsen alttid följer konstitutionen i
bberal syftning, utan ock att sjelfva konstitu-
tionen, ifall den icke är en garanti för rätts-
tillståndet cch lagens makt, må behörigen rät-
tas. Underlåter styrelsen att tillvägabringa en
sådan rättelse, eller kanske till och med söker
hindra den, så är motståndet mot en dylik
styrelse af dubbelt skäl liberalt, en opposition
mot allt illiberalt, ehvad det finnes i statsför-
fattningen eller hos styrelsen. Ville man ock
hemta benämningen från det opponerande sub-
jektets större eller mindre frisinnighet, får man
erinra sig, att denna ej kan censeras vara stör-
re hos den, som opnonerar sig — förstås här me-
nas i teorien — mot den döda bokstafven
bvilken ej försvarar sig med injurieprocesser
än hos den, som opponerar sig mot styrelsen,
hvilken sednare, såsom: Napoleon yttrade, har
både domare att döma och soldater att verk-
ställa.
Vi skulle visst icke så här på förhand rele-
verat en sats, som i abstrakt mening är gan-
ska riktig, om vi ej i denna trott oss förmär-
ka en inledning eller anledning till en annan,
som hvarken i teori eiler praxis vill rima sig
med principen för en god styrelse; vi mena
förf:s påstående, att cen styrelse måste hvarken
vara liberal eller antiliberal; den får ej vara
annat än konstitutionell, samt att uden, som
klandrar styrelsen för det den ej är liberal,
j gjort begreppet för sig i denna fråga klart.
Såvida förf. ej tar båda orden daliberal och an-
tiliberal i lika och elak bemärkelse, så inses ej
huru han skall kunna undvika att antingen re-
tirera bakom ett föregifvande att alla liberala,
alla humanitetens fordringar redan ligga i be-
greppet konstitution, hvarigenom förf:s ord för-
vandlas till; ett nonsens, eller ock gå än vida-
cr AT Poa s2-2 he ss AE AA oo