— Då man med någon uppmärksamhet be
traktar menniskornas tanke- och handlingssätt vi
bedömandet af lifvets händelser och isynnerhet a
publiciteten, som gör många menniskor grå hår
bufvudet, så föres man till upptäckter, som är
rätt besynnerliga. Så snart minsta försök göre
att relevera en usel gerning eller draga maske:
af en hycklande skurk, så är genast en hop men
niskor framme med det vanliga härskriet: osan
ning, nedrighet, lömskt förtal o. s. v. Vi vilja e
tala om försöken att relevera och revelera saker
som äro af politisk natur och röra regeringar oct
deras beteende: det utgör första budet i de för.
skräcktas religion, att dessa skola förvaras och pri
sas, hurudana de ock må vara: vi tala endast om
hvad sem rörer personer af samhällets lägre klas:
ser. Det egentligen märkvärdiga härvid är, at
de, som skrika så förfärligt öfver bemödandena at
framdraga uselbeter, aldrig yttra något ogillande
öfver sjelfva uselheterna, som äro föremål för of-
fentligheten. Att handla oärligt, gement, omora:
liskt; att göra gerningar, som ogillas af sedekän:
slan och samvetet, det betyder ingenting; det väc-
ker ingen harm hos dem, som nitälska för tystlå-
tenheten och mörkret. Men att framställa gemen.
heterna inför den allmänna granskningen; se de!
är lågt, gement, nedrigt. Om en offentlig embets-
man uppför sig oärligt och lagstridigt i sitt em.
bete; om en domare kränker andras rätt och dö.
mer vrångvist; om en religionens tjenare spelar
super, dobblar, svärjer eller lefver lättsinnigt; om
en enskild man förer ett lefverne, som väcker alla
rättsinnigas barm och afsky: detta allt gör ingen-
ting och omtalas ej. Men låt en publicist försök:
att vidröra detta, om också i dunkla och obestäm
da ordalag, för att i tid väcka den felande till upp
märksamhet på sin pligt, så skall man få se, at
bar råkat ut för ett riktigt getingbo. Vår publi
citets historia under de två sednare decenniern:
framter mer än tillräckliga bevis derpå ifrån de
celebra Wermdö-målet till de sednaste tilldragel
serna. (Ur Westm. L. Tidn.)