— Då man med någon uppmärksamhet be traktar menniskornas tankeoch handlingssätt vi bedömandet af lifvets händelser och isynnerhet a publiciteten, som gör många menniskor grå hår bufvudet, så föres man till upptäckter, som är rätt besynnerliga. Så snart minsta försök göre att relevera en usel gerning eller draga maske: af en hycklande skurk, så är genast en hop men niskor framme med det vanliga härskriet: osan ning, nedrighet, lömskt förtal o. s. v. Vi vilja e tala om försöken att relevera och revelera saker som äro af politisk natur och röra regeringar oct deras beteende: det utgör första budet i de för. skräcktas religion, att dessa skola förvaras och pri sas, hurudana de ock må vara: vi tala endast om hvad sem rörer personer af samhällets lägre klas: ser. Det egentligen märkvärdiga härvid är, at de, som skrika så förfärligt öfver bemödandena at framdraga uselbeter, aldrig yttra något ogillande öfver sjelfva uselheterna, som äro föremål för offentligheten. Att handla oärligt, gement, omora: liskt; att göra gerningar, som ogillas af sedekän: slan och samvetet, det betyder ingenting; det väcker ingen harm hos dem, som nitälska för tystlåtenheten och mörkret. Men att framställa gemen. heterna inför den allmänna granskningen; se de! är lågt, gement, nedrigt. Om en offentlig embetsman uppför sig oärligt och lagstridigt i sitt em. bete; om en domare kränker andras rätt och dö. mer vrångvist; om en religionens tjenare spelar super, dobblar, svärjer eller lefver lättsinnigt; om en enskild man förer ett lefverne, som väcker alla rättsinnigas barm och afsky: detta allt gör ingenting och omtalas ej. Men låt en publicist försök: att vidröra detta, om också i dunkla och obestäm da ordalag, för att i tid väcka den felande till upp märksamhet på sin pligt, så skall man få se, at bar råkat ut för ett riktigt getingbo. Vår publi citets historia under de två sednare decenniern: framter mer än tillräckliga bevis derpå ifrån de celebra Wermdö-målet till de sednaste tilldragel serna. (Ur Westm. L. Tidn.)