SJ. Uv IUCKBETSe LANDSORTS-NYHETER. Uddevalla den 28 Mars. Under marknadei den 4:sta sistl. Februari passerade härstädes e1 händelse, så egen i sitt slag, att den väl är vär komma till en allmännare kännedom: Rotebåtsman nen vid 4:sta Bohus kompagnie, Samuel Kempe från Tegneby socken på Oroust, begaf sig omkring kl. 7 på aftonen ofvannämnde dag, på hemvägel härifrån staden, i sällskap med elfva stycken O roustbönder, till större delen unga, raska karlar Då de på Vesterlånggatan hunnit nära inemot Nori tull, blefvo så väl Kempe som en annnan blanc sällskapet, med knif stuckna i ryggen af några förbigående, okände karlar, och afled Kempe på femte dygnet efter händelsen, i sitt hemvist, enligt intyg af t. f. Psovincial-Läkaren Doktor Boustedt som förrättat obduktion å dess döda kropp, tillföl je af det erhållna knifstynget, som mellan refbe. nen under högra skuldran inträngt i lungan. Et dunkelt rykte om händelsen, som någon tid derefter afhördes, uppgaf ingen viss person, såsom misstänkt för baneman ej eller namn och hemvist å de vid tillfället närvarande personer, och lät dessutom till sina detaljer så fabelaktigt och otroligt, att Stadsfiskals-Embetet ej derpå ansåg sig befogadt för närvarande göra saken anhängig vid domstol; men Konungens Befallningshafvande, på grund a! Embetsskrifvelse från Hr Kronofogden Hellberg på Oroust, hade nyligen derom förordnat; och ransakning, så vidt den i sakens ouppdagade skick, kunde låta sig göra, företogs sistl. Måndag, då ej mindre än 43 personer afhördes, hvilka dels och till större delen voro Kempe följaktige, då han erhöll banesåret, dels varit närvarande vid hans sjuksäng och hört honom omtala förloppet. Af dessa 13 personers berättelser är icke det ringaste i hufvudsaken vidare vordet upplyst än hvad ryktet förut förkunnat, och man häpnar i sanning, då man bör förloppet dermed, emedan detta bevisar på en gång hos den dödligen sårade, den högsta grad af känslolöshet och liknöjdhet, äfvensom hos de öfrige närvarande, en nästan total blindhet, eller man skulle nästan kunna säga, oförlåtlig slummeraktighet och brist på omtanka. Kempe kände nemligen väl att han blef stucken; men huru föga detta i början generade honom bevisas deraf, att han icke allenast icke det samma genast yppade för kamraterne, eller sökte fasttaga gerningsmannen, utan till och med helt obekymrad fortsatte, gående, sin väg tills han hunnit omkring en qvart immas väg utom staden, då han först yttrade, att han på gatan af en förbigående karl blifvit stungen ryggen samt att han deraf rönte smärta hvilken van, enligt ett vittnes utsago (mirabile dictu!) likrade vid den, som ett svin kände, hvilket af slag arens knif kittlades så djupt, att lungan blifvit räffad, eller, för att nyttja hans egna ord: asom n lungstucken gris. Men denna ljufliga och klaa liknelse, som tycks bordt vara kraftig nog att ;fvertyga sällskapet om Kempes kritiska belägenet och snara behof af läkarcebiträde, hade på dem ngen annan verkan än att han tillböds att sätta ig i en släda, och resan fortsattes ytterligare till Majorsbostället Berg, 3-4:dels mil från staden, hvarst nattherberge togs, och hvarest kamraterne först jesigtade blessuren, som blott föga blödt, smorde lensamma med bränvin och förband den efter omtändigheterna. Här klagade den sårade ej särdees öfver någon smärta, åt lika med de öfriga sin ftonmåltid och förtärde sin aptitssup och, om vi j missminna oss, äfven halfvan, hvilken diet han, fter att under natten hafva sofvit temligen lugnt, fven iakttog påföljande morgonen, samt sednare vå dagen på ett ställe under vägen, Natten tilloringades likväl nu, efter hans egen önskan, på stt torpställe några mil från hans hemvist, derirån han af sin rusthållare påföljande morgonen afremtades till hemmet, utan att vid hemkomsten beinna sig särdeles sämre än straxt efter händelsen. Under sista dygnet afmattades han dock hastigt och örlorade talförmågan. Doktor Boustedt, som nu fterskickades, försökte åderlåtning, som dock tj