.u TEL VER EVA PvP Mffv MIM MO vv 0 BA
upplyste och skicklige män, hvilka 6 personer sig
imellan borde välja den 7:e; att dessa 7 personer
skulle äga att, enligt lag och bästa öfvertygelse,
samt i händelse af yppande skiljaktighet, på det
sätt, hvarom de fleste rösterna voro ense, afgöra
åtskilliga, under deras pröfning hänskjutne, i öf-
averenskommelsen upptagne, stridige poster till ett
belopp af summa B:ko R:dr 432,000; ränta skulle
af kronan erläggas på de godkända posterna, tills
betalning följde. Denna kompromiss bestod af:
Justitierådet Örbom, Kommerserådet Zenius, Ex-
peditionssekreteraren Richert, Hofrättsrådet Ny-
dleus, Prosten, Grefve von Schwerin, Öfverkom-
missarien Ek och Advokatfiskalen Hernblom. Kom-
oromissarierne tvekade likväl i början, äfven de,
att behandla en fråga, som skulle vara gömd inom
hemlighetens slöja, men lära förmodligen sedan
låtit öfvertala sig, och saken afgjordes genom de-
ras bemedling.
Det kan vara mycket förlåtligt, att Författaren af
ofvannämnda skrift misstagit sig om rätta förhål-
landet i en sak, som man bemödat sig att undan-
draga offentligheten; men då fråga uppstått, huru-
vida de namngifne männen låtit öfvertala sig att
deltaga i ett sådant bemödande, har jag, såsom en
bland de få ännu lefvande af dessa, ansett mig vara
sanningen och de aflidnes minne skyldig några upp-
lysningar, dem jag nu går att meddela.
Kommerserådet Zenius var ej vald till ledamot
af kompromissen. Den bestod endast af de öfrige
sex personerne, hvilka aldrig kommo att tillkalla
någon sjunde, emedan deras förrättning upphörde
med första sammanträdet.
Dervid gick så till, att jag genast, efter uppläs-.
ningen af den handling, som ställde saken under
kompromiss och hvaruti en punkt innehöll, att in-
genting af hvad dit hörde skulle kunna tryckas,
förklarade mig icke vilja, under sådant vilkor, taga
befattning med saken. Häruti instämde först Grefve
Schwerin, och sedan de andre fyra kompromissa-
Tierne. Ingen tvekade ett ögonblick, utan kompro-
missen utfärdade, inom några minuter, det beslut,
att då den ej kunde medverka till sakens undan-
hållande från offentligheten, den måste afsäga sig
förtroendet att döma deri, så länge det ifrågava-
-rande vilkoret qvarstod i kompromissbrefvet.
Något öfvertalande, att frångå detta beslut, kän-
ner jag icke. På mig gjordes åtminstone aldrig
försök dertill. Frågan om kompromiss var och
blef förfallen; och i någon bemedling, hvarigenom
saken skulle vara afgjord, har jag icke tagit del.
Det enda, hvarmed jag möjligtvis kan hafva bi-
dragit till upplösningen af de tvistandes stridighe-
ter, har varit ett juridiskt yttrande, som jag afgif-
vit, i förening med Kommerserådet Zenius. Ett
sådant yttrande är hvad man i fakultetsstil kallar
responsum, och som, under namn af opinion, all-
dagligen meddelas af andra länders jurister. Det
kan tjena till vägledning vid utförandet af en sak,
men kar allsintet inflytande på dess afgörande. Det
vägras således nästan aldrig af någon jurist; och un
der den tid, jag var ledamot af lagkomiteen, lem-
nade jag och mina kamrater ej sällan dylika yttran-
den, synnerligast i frågor om tillämpning af Svensk
lag på främmande rättsförhållanden. Det kan då
icke förefalla någon, som har begrepp om vanlig-
heten och betydelsen af dessa yttranden, i minsta
måtto besynnerligt, att Zenius och jag afgåfvo det
ifrågavarande, då det af oss begärdes. Saken un-
dandrogs derigenom alldeles icke offentligheten.
Till yttrandet har jag författare-rätt ; och med be-
gagnande deraf, inbjuder jag hyem som helst, att
afskrifva och trycka det. Med bestämdt förbe-
håll af denna rätt, är det aflemnadt till d. v. Stats-
sekreteraren, Friherre Nordin; och den, som tvif-
lar, kan hos honom underrätta sig derom. Imed-
lertid må min ära stå i pant för sanningen af för-
behållet.
Då det likväl skulle kunna hända, att ingen tryck-
ning af yttrandet komme att ske — ty jag anser
mig ej pligtig att bekosta den —, så får jag, dels
för att genom sjelfva formen ådagalägga, att det
icke kan betraktas såsom ett kompromissbeslut,
och dels för att visa, huru Zenius och jag bedömt
frågan om den i bidrag till Sverges historia (sid.
203: anmärkta skiljdkticheten imellan de båda kon-
traktsexemplaren, här införa ingressen till sjelfva
yttrandet och den del, som handlar om denna fråga:
Herr Revisionssekrateraren Thuring och han-
åelshuset här i staden, Michaelsson och Benedicks,
sbafva begärt vårt yttrande öfver några frågor. som
skola blifvit föremål för tvist imellan Kongl. Maj:t
och kronan å ena, och bemälta handelshus å an-
dra sidan, vid liqviderandet af skadestånd till
handelshuset, i följd af ett med detsamma slu-
tet, men återgånget köp af trenne, kronan till-
hörige krigsfartyg, linieskeppet Försigtigheten samt
fregatterna Camilla och Eurydice; uti hvilken tvist
Herr Revwvisionssekreteraren Thuring förmält sig
vara förordnad att föra kronans talan.c
De uppgifne frågorna äro:q
Till upplysning om sakens sammanhang och de
förhållanden, från hvilka tvistigheterne sig här-
leda, hafva Herr Revisionssekreteraren Thuring och
bandelshuset Michaelsson och Benedicks aflem-
nat åtskilliga handlingar och bland dem tvenne
oexemplar af det under den 4 Juni 4825 upprät-
tade kontrakt, hvarmedelst kronan, genom en af
rikets Herrar, Generalamiralen, Statsrådet m. m.
Grefve Cederström, till bemälta handelshus för-
sålt de ofvannämnde 3:e krigsfartyg.
Båda kontraktsexemplaren stämma, i 4:e punk-
aten, öfverens derutinnan, att i fall, som nu inträffat,
do - rr a Ha tara handalehaa sas oo om Kar ättfinadt