.u TEL VER EVA PvP Mffv MIM MO vv 0 BA upplyste och skicklige män, hvilka 6 personer sig imellan borde välja den 7:e; att dessa 7 personer skulle äga att, enligt lag och bästa öfvertygelse, samt i händelse af yppande skiljaktighet, på det sätt, hvarom de fleste rösterna voro ense, afgöra åtskilliga, under deras pröfning hänskjutne, i öfaverenskommelsen upptagne, stridige poster till ett belopp af summa B:ko R:dr 432,000; ränta skulle af kronan erläggas på de godkända posterna, tills betalning följde. Denna kompromiss bestod af: Justitierådet Örbom, Kommerserådet Zenius, Expeditionssekreteraren Richert, Hofrättsrådet Nydleus, Prosten, Grefve von Schwerin, Öfverkommissarien Ek och Advokatfiskalen Hernblom. Komoromissarierne tvekade likväl i början, äfven de, att behandla en fråga, som skulle vara gömd inom hemlighetens slöja, men lära förmodligen sedan låtit öfvertala sig, och saken afgjordes genom deras bemedling. Det kan vara mycket förlåtligt, att Författaren af ofvannämnda skrift misstagit sig om rätta förhållandet i en sak, som man bemödat sig att undandraga offentligheten; men då fråga uppstått, huruvida de namngifne männen låtit öfvertala sig att deltaga i ett sådant bemödande, har jag, såsom en bland de få ännu lefvande af dessa, ansett mig vara sanningen och de aflidnes minne skyldig några upplysningar, dem jag nu går att meddela. Kommerserådet Zenius var ej vald till ledamot af kompromissen. Den bestod endast af de öfrige sex personerne, hvilka aldrig kommo att tillkalla någon sjunde, emedan deras förrättning upphörde med första sammanträdet. Dervid gick så till, att jag genast, efter uppläs-. ningen af den handling, som ställde saken under kompromiss och hvaruti en punkt innehöll, att ingenting af hvad dit hörde skulle kunna tryckas, förklarade mig icke vilja, under sådant vilkor, taga befattning med saken. Häruti instämde först Grefve Schwerin, och sedan de andre fyra kompromissaTierne. Ingen tvekade ett ögonblick, utan kompromissen utfärdade, inom några minuter, det beslut, att då den ej kunde medverka till sakens undanhållande från offentligheten, den måste afsäga sig förtroendet att döma deri, så länge det ifrågava-rande vilkoret qvarstod i kompromissbrefvet. Något öfvertalande, att frångå detta beslut, känner jag icke. På mig gjordes åtminstone aldrig försök dertill. Frågan om kompromiss var och blef förfallen; och i någon bemedling, hvarigenom saken skulle vara afgjord, har jag icke tagit del. Det enda, hvarmed jag möjligtvis kan hafva bidragit till upplösningen af de tvistandes stridigheter, har varit ett juridiskt yttrande, som jag afgifvit, i förening med Kommerserådet Zenius. Ett sådant yttrande är hvad man i fakultetsstil kallar responsum, och som, under namn af opinion, alldagligen meddelas af andra länders jurister. Det kan tjena till vägledning vid utförandet af en sak, men kar allsintet inflytande på dess afgörande. Det vägras således nästan aldrig af någon jurist; och un der den tid, jag var ledamot af lagkomiteen, lemnade jag och mina kamrater ej sällan dylika yttranden, synnerligast i frågor om tillämpning af Svensk lag på främmande rättsförhållanden. Det kan då icke förefalla någon, som har begrepp om vanligheten och betydelsen af dessa yttranden, i minsta måtto besynnerligt, att Zenius och jag afgåfvo det ifrågavarande, då det af oss begärdes. Saken undandrogs derigenom alldeles icke offentligheten. Till yttrandet har jag författare-rätt ; och med begagnande deraf, inbjuder jag hyem som helst, att afskrifva och trycka det. Med bestämdt förbehåll af denna rätt, är det aflemnadt till d. v. Statssekreteraren, Friherre Nordin; och den, som tviflar, kan hos honom underrätta sig derom. Imedlertid må min ära stå i pant för sanningen af förbehållet. Då det likväl skulle kunna hända, att ingen tryckning af yttrandet komme att ske — ty jag anser mig ej pligtig att bekosta den —, så får jag, dels för att genom sjelfva formen ådagalägga, att det icke kan betraktas såsom ett kompromissbeslut, och dels för att visa, huru Zenius och jag bedömt frågan om den i bidrag till Sverges historia (sid. 203: anmärkta skiljdkticheten imellan de båda kontraktsexemplaren, här införa ingressen till sjelfva yttrandet och den del, som handlar om denna fråga: Herr Revisionssekrateraren Thuring och hanåelshuset här i staden, Michaelsson och Benedicks, sbafva begärt vårt yttrande öfver några frågor. som skola blifvit föremål för tvist imellan Kongl. Maj:t och kronan å ena, och bemälta handelshus å andra sidan, vid liqviderandet af skadestånd till handelshuset, i följd af ett med detsamma slutet, men återgånget köp af trenne, kronan tillhörige krigsfartyg, linieskeppet Försigtigheten samt fregatterna Camilla och Eurydice; uti hvilken tvist Herr Revwvisionssekreteraren Thuring förmält sig vara förordnad att föra kronans talan.c De uppgifne frågorna äro:q Till upplysning om sakens sammanhang och de förhållanden, från hvilka tvistigheterne sig härleda, hafva Herr Revisionssekreteraren Thuring och bandelshuset Michaelsson och Benedicks aflemnat åtskilliga handlingar och bland dem tvenne oexemplar af det under den 4 Juni 4825 upprättade kontrakt, hvarmedelst kronan, genom en af rikets Herrar, Generalamiralen, Statsrådet m. m. Grefve Cederström, till bemälta handelshus försålt de ofvannämnde 3:e krigsfartyg. Båda kontraktsexemplaren stämma, i 4:e punkaten, öfverens derutinnan, att i fall, som nu inträffat, do rr a Ha tara handalehaa sas oo om Kar ättfinadt