(Insändt.)
ease —
Vinter-scen.
Emot vintersolens strålar
Lyser med juvciens skenl
Rimfrost än på qvist och gren,
Snön med tusen gnistor prålar
Och från takets jemna kant
Silfyerfransen glittrar grannt.
Glada barn kring drifvan leka,
Snöboll efter snöboll far,
Lemnar hvita märken qvar;
Friska vindar kinden smeka,
Som så höga rosor får:
Frosten pudrar låckigt hår.
Nyss den lilla glada skara
Lemnat skolans dystra tvång,
Under skratt och lätta språng,
Känner sig så lycklig vara
Fri från pedagogens ok,
Ifrån lexa och från bok.
Hastigt ned till än de vandra;
Isen står så jemn . så klar,
Hvar och en sin skridsko tar
Och vill kappas med de andra.
Se den lilla muntra tropp,
Hur den rustar sig till lopp.
Hur de ila på sin bana!
Hur de täfla allihop!
Och med glädjens höga rop
Trotsande hvarandra mana,
Skära sina namn på is;
Hyem skall vinna dagens pris?
Richard främst ibland dem alla
Vinner försprång mer och mer,
Skälmskt han ser sig om och ler,
När en granne råkar falla,
Säger tyst med välbehag:
Dagens hjelte är dock jag.e
Ty den, som för flit och seder
Nyss i skolan priset vann,
Denne lycklige, var han,
Och af Rektor (hvilken heder!)
Med en vänlig bifalls-nick
Han en blank riksdaler fick.
Snart han nya vägar banar,
Följer ån till bugten, der
Liten halmtäckt hydda är,
Skymd af några mörka granar;
Röken sakta hvirflar opp
Öfver skorstens svarta topp.
Richard in i hyddan hastar,
Mormor sitter der så snäll
Spinnande vid spiselns häll.
Han i gummans famn sig kastar:
Goda mormor! fägna dig,
Högsta priset tillföll mig.a
Silfverpenningar han smyger
I den gamlas hand, och sen
Med ett hopp är borta ren!
Se, på hanan nu han flyger
Åter, med bevingad fart,
Hinner upp de andra snart.
cant