9 BLANDADE AMNENS — Nourrits död. Den verldsbekante sånga ten Nourrit, anställd vid Stora Operan i Paris, ha i ett anfall af svårmodighet störtat sig mned ifrår fjerde våningen, i sitt logis i Neapel, och blef der 3 Mars der begrafven. Två dagar före sin död improviserade han på en soir hos en Hr Garcia de Jonge följande verser, hvari hans qvalda själ tycks uttrycka sitt vemod: Si tu mas fait å ton image, O Dieu! Parbitre de mon sort, Donne moi le courage Ou donne moi la mort! Mon åme en proie å la souffrance Et tout pråes de succomber, Dans Pabime, ou mgare Fesperance, Oh! ne me laisse pas tomber! o Förödmjukelsen att ej i Neapel hafva skördat det bifall, han väntat sig, skall hafva lagt grunden till hans melankoli. — Åznekdot. En ung vacker enka, fru Ch., hvars man var död för flera år sedan, och som icke var ansedd för något mönster i afseende på strängheoen i sitt lefnadssätt, talade en gång i ett sällskap med en herre af sin sal. mans bekanta, Baron B. om huru fallna menniskorna voro för förtal. Ni kan inte tro, min baron, hvilka afskyvärda saker onda tungor spridt utom mig. Skulle Ni väl kunna föreställa er, att man till och med sagt, att jag nedkommit med tvillingar? !Ack! min nådigasten, svarade baronen, slåt inte det gå Er till hjertat; åtminstone hvad mig beträffar, så tror jag vanliges endast hälften af hvad folket säger., — Nytt slags föder åt kreatur. Fraser berättar i sina travels (resor) in Chorazan, att både hästar, får och kor i Persien ofta, vid brist på grönfoder, stillas med torr eller saltad fisk. De skola gerna äta deraf, och det försäkras, att kornas mjölk är både god och ymnig