RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Ransakninger angående de falska sedlarra
Vi medhunno i Thorsdags endast att med ett
par ord nämna, det de för sedelförfalskningen
misstänkta artisterne Darell och Södergren om-
sider erkänt sitt brott. De omständigheter.
hvilka föregått och gifvit anledning till detta
erkännande, utgöra ett af de underbara bevi-
sen på huru äfven de mest tillfälliga händelser
merendels gifva anledning till grofva brotts
upptäckande. Redan den omständighet, som
här egentligen ledde till första misstankan, el-
ler att en nipperhandlerska händelsevis får se
en person på gatan, i hvars hufvudbonad hon
bland hundradetals personer, som bära shawlet-
ter, tror sig igenkänna just den, för hvil-
ken hon några dagar förut fått den falska
sedeln, och verkligen träffar den rätta, (hvarom
vi redan nämnt i Onsdagsbladet), är ett så ut-
omordentligt sammanträffande, att det synes
såsom en egen försynens skickelse till varning
åt andra, som kunde komma i frestelse till
dylika brott. Sedan nu Sidenhandlerskan hade
fått närmare betrakta den ifrågavarande shaw-
letten, och flickan, som bar den, hade förmåtts
uppgifva, att hon fått den af artisten Da-
rell Onsdagsaftonen den 20 dennes, så ledde
detta misstankan närmare på Darell, dels der-
före. att ingen annan här lärer hafva sådana
shawletter till salu, dels emedan ingen annan
dylik shawlett blifvit såld samma eller den fö-
regående dagen. Stentryckare, gravörer och
koppartryckare tillkallades nu och uppgåfvo,
att sedlarne miste hafva blifvit gjorda med
stentryck. Detta, tillika med flera andra om-
ständigheter, som förekommo emot Darell och
nämndes i Onsdagsbladet, föranledde polisbe-
tjeningen att passa på honom sistl. Tisdag straxt
på eftermiddagen, då han hemkom, och föra ho-
nom upp i polisen. Då Darell underrättades
om anledningen hvarför han måste följa med,
hade han genast visat sig beredvillig och skäm-
tande yttrat till tjenstflickan, som passade upp
på honom och den kanmött i förstugan: Hvad
tycker du väl, att de misstänka mig för att
hafva gjort de falska sedlarna?k Uti Polisen upp-
gaf Darell, att han, som vore närmare bekant med
den förut nämnda uppasserskan Thilda W., hade
för att sätta hennes trohet emot honom på prof,
föregifvit en bortresa på 8 dagar, men under ti-
den hållit sig innestängd och arbetat på por-
trättmålning, samt haft sällskap med artisten
Ferdinand Södergren, som varit syssel:att med
en modell till en mekanik att framdrifva en
bat. Endast om aftnarna hade han ett par
gånger gått ut, för att höra efter Thildas
uppförande och undertiden skrifvit ett bref
till henne, dateradt från landet; men Ons-
dagsaftonen den 20 hade han åter gått till
henne, sagt sig vara hemkommen och gif-
vit henne åtskilliga presenter, hvaribland äfven
den ofvannämnda shawletten. Han förnekade
likväl då helt och hållet, såväl att hafva haft
någon falsk sedel i sina händer, som att han
den aftonen skulle varit försedd med något res-
schärp omkring kappan. Sidenhandlerskan tyck-
te sis då också icke säkert igenkänna honom,
emedan hon ville minnas, att den person, som
handlat shawletten, haft mörkare ansigtsfärg och
mustascher. (I parenthes bör nämnas, att såväl
Dareil som Södergren bära sådana). Imedler-
tid blef Darell qvarhällen, oeh visitation före-
togs i hans rum. De omständigheter, som nu
tillkommo att ytterligare öka misstankan, voro,
att en halfbutelj eau de Lavande fanns i rum-
met och att just en dylik blifvit Onsdagsafto-
nen den 20 köpt i en Mamsell Öbergs bod vid
Drottninggatan för en falsk sedel, samt att en
mängd kalker-papper träffades, hvilket Darell
uppga! sig hafva köpt på en gång för att få
det för bättre pris, äfvensom att uppasserskan
berättade, det hon flera gånger åt Darell in-
köpt färg och husbloss, hvilket Darell emotta-
git i dörren, utan att hon fått inträda i rum-
met, och att hon om aftnarna då hon bäddat,
sett talrickar med gul färg på samt svart färg
rifven på en marmorskifva å bordet under spe-
geln. Vidare lärer det synts af Dareils anno-
tationsbok öfver hans inkomster och utgifter,
hvilken eljest varit mycket ordentligt förd, att
ban hade gifvit ut mera penningar än inkomst-
kolumnen upptog, hvilket han förklarat så, att
han af ett fruntimmer. hvars namn han ei ville