H. EK. HIERTA. ENSCANEPONENLT RET OS ERE SANERAS RÄTTEGÅNSOCH POLISSAKER. — I går förmiddag förevar på kallelse uti Kongl. Poliskammaren en f. d. Aktris och Musikdirektörs-enka vid namn Hall, född Widerberg, hvilken haft många underliga ödem, och bland annat genom sitt högljudda tal och skriande på gatan förorsakade det första oväsendet vid Södermalmstorg den 20 sistlidne Jull, då rutorna i Stadshuset inslegos. 1 går, när hen kade anländt i polisens förmak, visade hen sig otålig att få förekomma, och anmälde till närverands polisbetjening, att hon var kallad till klockan 414. Då likväl ingen härvid fästade någon uppmärksamhet, slog hon först upp en kort oration bland den derstädes försemlade folkmassan och insprang derefter uti sessionsrummet, samt anförde för Hrr Polismästare, att hon vore kallad och önskade få målet afgjordt. Hr Polismästaren Limnelius, som för tillfället upptog domareplatsen och igenkände Widerberg, tillsade henne med artighet, att hon borde vänta, till dess målet ropades, men härtill var hon ingalunda sinnad, utan redde sig åter till att öppna sin språklåda, likasom om hon skolat deklamera en roll från scenen; men med förnyade påminnelser att aflägsna sig, tackade hon ödmjukast, neg djupt för Hr Pelismästaren och kallade honom Hr Generat, samt frågade, om hon finge lof att påsätta hatten. Dessförinnan önskade hon likväl att få litet dricka, hvilket hon ock uti Kontorsgevaldigerns rum bekom. Efter en kort stunds förlopp ropades målet, som hendlade om en försåld kopparkastrull, då under ransakn:ngen Widerberg så utfor, att det tydligen syntes, att hon var från förståndet, hvarföre hon ock, ätföljd af 3:e polisbetjenter, i hyrvagn affördes till Danviken, hvarest hon en gång tillförene varit intagen. — Uppsyningsmannen Svensson hade, under enå Ladugårdslandet iett derstädes befintligt hus förehafd tjenstebefattning, uti en kista bland gång kläder påträffat ett dödt barn, bvilket efter utsago tillhört en fattig qvinsperson, som föregaf, att bon icke mäktat begrafva det. Läkarebesigtning förordnades och barnet skulle af.emtas till bårhuset under Rådstugan. — Sisi. Söndag under Högmässo-Gudsijensten skedde en stöld uti ett vid Catharina Kyrka beläget hus, hos en Vaktmästare vid namn L. der tjufvarne insmugit sig under det alla voro ät kyrkan utom en flicka, som varit hemma, men roligen innevarit uti ett annat rum. Imedlertid bade de tillgripit en mängd diverse silfver. — Under det förträffliga slädföre, vi haft en id bortåt, men hvilket nu börjar taga slut, har man icke sällan sett prof af ett serdeies öfverdåligt körande. Ibland sådana tilldragelser föreföll förra veckan en, som likväl var mera komisk än vådlig. Fyra herrar, som tycktes hafva tagit in någon traktering utanför staden, kommo äkanle Hornsgatan framåt, i en fyrsitsig rack, uti starkaste traf. Alla herrarne sjöngo på musiken ill Postiljonen från Lonjumeau, och kusken tyckes vara lika animerad som de. Nära Adolf Freriks torg slängde bakkälken af släden så emot en fvisare, att det ett ögonblick stod derhän, huruvida icke herrarne skulle blifva aflefvererade i rännstenen. Farkosten ätertog dock sin jemnvigt, förmodligen i anseende till den inhändigade barasten, men en af herrarne tappade sin hatt, som var ny. En hustru, som stod i en boddörr af huset, utanför hvilket detta skedde, tog i ögonbliccet upp den, sprang efter och ropade: Håll, häll! skall herrn inte ha igen sin hatt? Men de åkanle voro så inne i sin musikaliska inspiration, att Je icke märkte förlusten. De hade just då kommit till refrängen: Hå, hå, hå, hej låt det gå, Du postiljon från Lonjumcau, hvilket kusken tog ör en anmaning att köra på ändå bättre, och deröre smällde på hästarne oupphörligt, så att det bar af i stickande fyr, och hustrun fick tills vidare behålla hatten. Vi känna ej, huruvida de sesi lermera låtit efterhöra den. En