H. EK. HIERTA.
ENSCANEPONENLT RET OS ERE SANERAS
RÄTTEGÅNS- OCH POLISSAKER.
— I går förmiddag förevar på kallelse uti
Kongl. Poliskammaren en f. d. Aktris och Musik-
direktörs-enka vid namn Hall, född Widerberg,
hvilken haft många underliga ödem, och bland an-
nat genom sitt högljudda tal och skriande på gatan
förorsakade det första oväsendet vid Södermalms-
torg den 20 sistlidne Jull, då rutorna i Stadshuset
inslegos. 1 går, när hen kade anländt i polisens
förmak, visade hen sig otålig att få förekomma,
och anmälde till närverands polisbetjening, att hon
var kallad till klockan 414. Då likväl ingen här-
vid fästade någon uppmärksamhet, slog hon först
upp en kort oration bland den derstädes försemlade
folkmassan och insprang derefter uti sessionsrum-
met, samt anförde för Hrr Polismästare, att hon
vore kallad och önskade få målet afgjordt. Hr Po-
lismästaren Limnelius, som för tillfället upptog do-
mareplatsen och igenkände Widerberg, tillsade henne
med artighet, att hon borde vänta, till dess målet
ropades, men härtill var hon ingalunda sinnad, utan
redde sig åter till att öppna sin språklåda, likasom
om hon skolat deklamera en roll från scenen; men
med förnyade påminnelser att aflägsna sig, tackade
hon ödmjukast, neg djupt för Hr Pelismästaren
och kallade honom Hr Generat, samt frågade, om
hon finge lof att påsätta hatten. Dessförinnan ön-
skade hon likväl att få litet dricka, hvilket hon
ock uti Kontorsgevaldigerns rum bekom. Efter en
kort stunds förlopp ropades målet, som hendlade om
en försåld kopparkastrull, då under ransakn:ngen
Widerberg så utfor, att det tydligen syntes, att hon
var från förståndet, hvarföre hon ock, ätföljd af 3:e
polisbetjenter, i hyrvagn affördes till Danviken,
hvarest hon en gång tillförene varit intagen.
— - Uppsyningsmannen Svensson hade, under
enå Ladugårdslandet iett derstädes befintligt hus fö-
rehafd tjenstebefattning, uti en kista bland gång
kläder påträffat ett dödt barn, bvilket efter utsago
tillhört en fattig qvinsperson, som föregaf, att bon
icke mäktat begrafva det. Läkarebesigtning för-
ordnades och barnet skulle af.emtas till bårhuset
under Rådstugan.
— Sisi. Söndag under Högmässo-Gudsijen-
sten skedde en stöld uti ett vid Catharina Kyrka
beläget hus, hos en Vaktmästare vid namn L.
der tjufvarne insmugit sig under det alla voro ät
kyrkan utom en flicka, som varit hemma, men
roligen innevarit uti ett annat rum. Imedlertid ba-
de de tillgripit en mängd diverse silfver.
— Under det förträffliga slädföre, vi haft en
id bortåt, men hvilket nu börjar taga slut, har
man icke sällan sett prof af ett serdeies öfverdå-
ligt körande. Ibland sådana tilldragelser föreföll
förra veckan en, som likväl var mera komisk än
vådlig. Fyra herrar, som tycktes hafva tagit in
någon traktering utanför staden, kommo äkan-
le Hornsgatan framåt, i en fyrsitsig rack, uti
starkaste traf. Alla herrarne sjöngo på musiken
ill Postiljonen från Lonjumeau, och kusken tyck-
es vara lika animerad som de. Nära Adolf Fre-
riks torg slängde bakkälken af släden så emot en
fvisare, att det ett ögonblick stod derhän, huru-
vida icke herrarne skulle blifva aflefvererade i
rännstenen. Farkosten ätertog dock sin jemnvigt,
förmodligen i anseende till den inhändigade bar-
asten, men en af herrarne tappade sin hatt, som
var ny. En hustru, som stod i en boddörr af hu-
set, utanför hvilket detta skedde, tog i ögonblic-
cet upp den, sprang efter och ropade: Håll, häll!
skall herrn inte ha igen sin hatt? Men de åkan-
le voro så inne i sin musikaliska inspiration, att
Je icke märkte förlusten. De hade just då kom-
mit till refrängen: Hå, hå, hå, hej låt det gå,
Du postiljon från Lonjumcau, hvilket kusken tog
ör en anmaning att köra på ändå bättre, och der-
öre smällde på hästarne oupphörligt, så att det
bar af i stickande fyr, och hustrun fick tills vida-
re behålla hatten. Vi känna ej, huruvida de se-
si
lermera låtit efterhöra den. En