subskribenterne, lika med andra Sverges inbyg gare, älska konungen, är derföre lika lofligt ocI oklanderligt, som att de älska sina hustrur, si na barn, sina föräldrar, sina grannar och vän ner; de behöfva icke säga hvarföre. Vi hafv: för vår del också aldrig gjort någon invändnins emot sjelfva innehållet af det upplästa talet, så. som ett aanspråkslöst yttrande af känslor, så naturligt framkallade under en glad och ål nöjet egnad stlund,: Vi anse oss böra erinra derom, att vi voro de första att förklara detta tal, såsom en variation af sällskapsnöjet, för någonting högst oskyldigt; och i talet förekom icke det ringaste stötande. Det är så mycket mindre skäl att ändra detta omdöme nu, sedan Hrr Subskribenter å den sednare förklaringen mera bestämdt uppgifvit ändamålet hafva varit endast att få uttrycka sin tacksamhet för det konungen bevarat vårt lands sjelfständighet och fört Svenskarne (förmodligen Svenska armåen?) än en gång till segrar och ära, ehuru vi icke egentligen veta, när vårt lands sjelfständighet någon gång under H. M. Konungens tid varit blottställd, i synnerhet icke nyligen, och hvaruti den stora äran nu mer än förr består, om det är i förvärfvad landvinning eller ett väsendtligare inflytande i den stora politiska vågskålen: en omständighet, hvarom förmodligen Hrr Subskribenter benäget upplysa allmänheten. Det var således ingalunda det, som för tillfället passerade i soirgsällskapet, hvilket lärer föranledt en ledamot att lemna några mnärmare upplysningar om saken genom Aftonbladet, utan det var andras försök, att vilja gifva talet ett anspråk, som Subskribenterne nu påstå aldrig varit åsyftadt, nemligen anspråket af en opinionsyttring från orten, ech en opinionsyttring af helt annan och mera bestämd syftning än sjelfva talets innehåll: det var de servila tidningarnes försök att puffa ut och tyda den i sig sjelf oskyldiga och ingenting sägande harangen såsom en hel landsorts ogillande af den reformyrkande pressen, och följaktligen såsom ett stöd åt de motsatta eller absolutistiska lärorna, hvilket rökgubbarne kunde räkna sig till förmån — det var detta och ingenting annat, som den anmärkande ledamoten åsyftade att rätta ÅÄfvenså hade de servila tidningarna, för att göra sig den högsta möjliga vinst af denna soirthändelse, vid utpuffandet pistått, att de opinerande hade bestått af omkring ett hundrade personer. Nu har det, med alla bemödanden, och oaktadt de snart sagdt tårar och böner, användts, enl. hvad i enskildt pref skrifves till oss, ändtligen lyckats att få 22 subskribenter bland dem, som deltogo i nöjet, och några af de öfriga, eller tillsammans omkring trettio, med anärvarande, frånvarande och dem som komma farande, inberäknade. Dessa herrar hafva nu betygat ett gillande af talets innehåll, hvilket i sig sjelft är sådant, att hvem som helst kan underskrifva det; men det bör noga märkas, att de, långt ifrån att i denisednare förklaringen inlägga den mening, som de servila bladen velat gifva deråt, snarare sökt ännu mera betaga det förra yttrandet all bestämd syftning. Dessutom förekommer härvid äfven, att uppgifterna uti brefvet i Aftonbladet icke på något sätt äro vederlagda, hvarken att talet hölls af Hr Fändriken Lagerberg eller att Kapten Axelson var den, som steg fram och tackade honom å sällskapets vägnar, ulan att vara dertill af någon anmodad, eller att en del af sällskapet hade skrattat åt alltsammans och deruti velat se ett onödigt fjesk, — en tanka, som vi visserligen äre långt ifrån att dela. — Allt detta torde vara nödigt att litet närmare ihågkomma, på det man ej må taga fel ora rätta betydelsen af det ena och det andra, och på det att de servila ej må för mycket berusa sig i glädjen öfver den vinst, de gjort på denna subskription. OO OS RR MI — Svenska Minerva, som, i parenthes sagdt, serna måste traktera med ett par rätter, som kallas chikan och infami, emellanåt, om hon skall må riktigt väl, har äfven uppdukat något dylikt åt Dagligt Allehanda och Aftonbladet, i anledning af den nyss timade sedelförfalsknin