bland andra Columbi leinad al Washington Irwin; på Engelskå. All komfort och, för att döma efte damernas och kavavaljerernas utseende, elegan: af ett förfinadt lif, finnes i äfven så stor grad här som i våra småstäder, och tilläfventyrs mer utsträck till den lägre societeten, i anseende till den mindre kostnaden för de dagliga behofven. I folkets uppförande och klädsel finnes intet, som röjer råhet el. ler en låg ståndpunkt i umgängestonen. Här finnes ingenting af Lappland, om ej tilläfventyrs i matlanrättningar. Jag hade funnit graflax, d. v. s. rå, leller med andra ord otillredd lax på matsedeln hos Ten restauratör i Stockholm, och då jag såg andra äta med aptit, begärde jag här en portion deraf, men kunde omöjligt förmå mig att svälja en rimsa rå fisk. Till denna råa frukost hade vi bättre vin, både franskt vin och madera, än man finner i en provinsstad i Skottland. Middagen var förträfflig och med undantag af en mjölkrätt på spenat, som icke instämmer med vårt sätt att använda denna växt, förekom ingenting, som skiljde sig från bruket i hufvudstaden. Linne, sängkläder och hvarje artikel i hushållet var fint och snyggt, uppasserskorne välklädde och sjelfva köket så fint och städadt, som i ett Engelskt hus, så att jemförelsen emellandenna stad och för ex. hufvudstaden i Ross-shire, Caithness, hvad beqvämlighet och behaget af ett civiliseradt lif angår, icke syntes mig utvisa någon underbalans för hufvudstaden i Umeå Lappmark. Efter detta i en Engelsmans mun ganska smickrande omdöme om vår goda stad Umeå, meddelar Hr Laing vidare följande reflexioner rörande Ångermanland: Folket i desse tvänne landskaper, norra och södra Ångermanland, synes, ehuru i liten skala, förena yrket af en jordbrukande och manufakturerande population, med mera förmån än jag någonstädes sett. Landet, öfverallt deladt i små possessioner, äges ensamt af bönder. Männen bruka jorden och qvinnorne drifva en icke, mindre vinst gifvande industri; der är fullt upp att göra med spinning och väfning för ung och gammal af det vackra könet, och tjenstflickorne utgöra der ingen börda. Duken, som framlägges, äfven under det glas mjölk man bjuder er, är alltid hvit och fin; säng och lakan alltid fina och rena. Hvar och en är väl klädd, emedan deras slöjd, liksom deras landtbruk, i första rummet afser deras eget behof och i det andra afsalu, och på antalet af deras lilla bohag, såsom bord och stolar, gardiner och jalusier — dem ingen hydda saknar — ur, fina sängkläder, tapetserade rum, och några få böcker, ser man tydligt att de använda sin vinst för sin beqvämlighet, samt att de icke befinna sig på någon låg punkt af materielt välstånd, utan på en lika hög, som våra handtverkare då dessa äga utsigt till säker bergning af sitt yrke. Sådaut är Sverige., Författaren slutar dock ej dermed sin beskrifning; ännu återstår en för alla utländningar intressant folkstam, Dalkarlarne, af hvilka förf. lemnar följande teckning: aDalkarlen, anseende sig ännu alltjemnt, liksom våra Högländare, tillhöra en högre kast, vidblifver med stolthet sin hvita vadmalsråck, sina byxor med stora knappar och knäband, strumporna åtknutne kring knät, och hans hustru sina röda strumpor, högklackade skor och gula halskläde. Hvarje församling eller dal äger för öfrigt sin egen färg och snitt; men alla qvinfolken bruka en hög klack eller stam under bakre delen af skon. Detta gifver dem en egen gång, emedan bakre muskeln spännes mindre och den främre mer. Då de om sommarne vandra barfota, sätta de tån först till marken, hvilket man har så svårt vid att lära våra soldater — jag kan igenkänna en dalkulla på hennes gång. Det är en olycka med hänseende till detta envisa vidblifvande vid gamla drägter, boningar och lefnadssätt, att Dalkarlarne icke förvärfvat någo smak eller plägsed, tjenlig att hindra en öfverbefolkning, i det intet högre behof gör äktenskapet oförenligt med deras vanliga njutningar eller sociala tillstånd. Pe hafva i saknad af någon sådan hake gift sig och delat sina små egendomar till en grad, som af samma orsaker ägt rum med de små besittningarne i Irland. Såsom ofvan är anmärkt, vistades Hr Laing en längre tid i Norge och använde en synnerlig möda på förvärfvandet af en noggrann kännedom om detta land; det var naturligt, att skilnaden mellan Norges närvarande belägenhet och dess fordna skulle leda till jemförelser mellan detta land och dess fordna moderland, Danmark, samt till undersökning af orsakerna till den stora skilnaden i dessa båda länders närvarande ställning: dessa jemförelser och undersökningar hafva gifvit Hr Laing anledning till följande reflexioner öfver demokratien och monarkien: aNyare historien, säger Hr L., framter få händelser, så instruktiva för efterverlden i afseende på försöket att i erfarenheten jemföra den rent monarkiska och den rent liberala eller demokratiska styrelseformen, som förhållandet mellan Danmark och Norge under de sista 20 åren. Danmarks styrelse är rent monarkisk; Norges mera demokratisk än något annat konstitutionelt lands i Europa. För 21 år sedan laborerade båda länderna med en lika stor statsskuld, båda lika utmattade af krigets oIccekar. Vid clkilemescan mellan da tv2 kranarna