bland andra Columbi leinad al Washington Irwin;
på Engelskå. All komfort och, för att döma efte
damernas och kavavaljerernas utseende, elegan:
af ett förfinadt lif, finnes i äfven så stor grad här
som i våra småstäder, och tilläfventyrs mer utsträck
till den lägre societeten, i anseende till den mindre
kostnaden för de dagliga behofven. I folkets upp-
förande och klädsel finnes intet, som röjer råhet el.
ler en låg ståndpunkt i umgängestonen. Här fin-
nes ingenting af Lappland, om ej tilläfventyrs i mat-
lanrättningar. Jag hade funnit graflax, d. v. s. rå,
leller med andra ord otillredd lax på matsedeln hos
Ten restauratör i Stockholm, och då jag såg andra ä-
ta med aptit, begärde jag här en portion deraf,
men kunde omöjligt förmå mig att svälja en rim-
sa rå fisk. Till denna råa frukost hade vi bättre
vin, både franskt vin och madera, än man finner i
en provinsstad i Skottland. Middagen var förträff-
lig och med undantag af en mjölkrätt på spenat,
som icke instämmer med vårt sätt att använ-
da denna växt, förekom ingenting, som skilj-
de sig från bruket i hufvudstaden. Linne, säng-
kläder och hvarje artikel i hushållet var fint
och snyggt, uppasserskorne välklädde och sjelfva
köket så fint och städadt, som i ett Engelskt hus,
så att jemförelsen emellandenna stad och för ex.
hufvudstaden i Ross-shire, Caithness, hvad beqväm-
lighet och behaget af ett civiliseradt lif angår, ic-
ke syntes mig utvisa någon underbalans för huf-
vudstaden i Umeå Lappmark.
Efter detta i en Engelsmans mun ganska
smickrande omdöme om vår goda stad Umeå,
meddelar Hr Laing vidare följande reflexioner
rörande Ångermanland:
Folket i desse tvänne landskaper, norra och
södra Ångermanland, synes, ehuru i liten skala,
förena yrket af en jordbrukande och manufakture-
rande population, med mera förmån än jag någon-
städes sett. Landet, öfverallt deladt i små posses-
sioner, äges ensamt af bönder. Männen bruka jor-
den och qvinnorne drifva en icke, mindre vinst
gifvande industri; der är fullt upp att göra med
spinning och väfning för ung och gammal af det
vackra könet, och tjenstflickorne utgöra der ingen
börda. Duken, som framlägges, äfven under det
glas mjölk man bjuder er, är alltid hvit och fin;
säng och lakan alltid fina och rena. Hvar och en
är väl klädd, emedan deras slöjd, liksom deras
landtbruk, i första rummet afser deras eget behof
och i det andra afsalu, och på antalet af deras
lilla bohag, såsom bord och stolar, gardiner och
jalusier — dem ingen hydda saknar — ur, fina
sängkläder, tapetserade rum, och några få böcker,
ser man tydligt att de använda sin vinst för sin
beqvämlighet, samt att de icke befinna sig på nå-
gon låg punkt af materielt välstånd, utan på en
lika hög, som våra handtverkare då dessa äga ut-
sigt till säker bergning af sitt yrke. Sådaut är
Sverige.,
Författaren slutar dock ej dermed sin be-
skrifning; ännu återstår en för alla utländnin-
gar intressant folkstam, Dalkarlarne, af hvilka
förf. lemnar följande teckning:
aDalkarlen, anseende sig ännu alltjemnt, liksom
våra Högländare, tillhöra en högre kast, vidblifver
med stolthet sin hvita vadmalsråck, sina byxor
med stora knappar och knäband, strumporna åt-
knutne kring knät, och hans hustru sina röda
strumpor, högklackade skor och gula halskläde.
Hvarje församling eller dal äger för öfrigt sin egen
färg och snitt; men alla qvinfolken bruka en hög
klack eller stam under bakre delen af skon. Detta
gifver dem en egen gång, emedan bakre muskeln
spännes mindre och den främre mer. Då de om
sommarne vandra barfota, sätta de tån först till mar-
ken, hvilket man har så svårt vid att lära våra sol-
dater — jag kan igenkänna en dalkulla på hennes
gång. Det är en olycka med hänseende till detta
envisa vidblifvande vid gamla drägter, boningar och
lefnadssätt, att Dalkarlarne icke förvärfvat någo smak
eller plägsed, tjenlig att hindra en öfverbefolkning,
i det intet högre behof gör äktenskapet oförenligt
med deras vanliga njutningar eller sociala tillstånd.
Pe hafva i saknad af någon sådan hake gift sig
och delat sina små egendomar till en grad, som
af samma orsaker ägt rum med de små besittnin-
garne i Irland.
Såsom ofvan är anmärkt, vistades Hr Laing
en längre tid i Norge och använde en synner-
lig möda på förvärfvandet af en noggrann kän-
nedom om detta land; det var naturligt, att
skilnaden mellan Norges närvarande belägenhet
och dess fordna skulle leda till jemförelser
mellan detta land och dess fordna moderland,
Danmark, samt till undersökning af orsakerna
till den stora skilnaden i dessa båda länders
närvarande ställning: dessa jemförelser och un-
dersökningar hafva gifvit Hr Laing anledning
till följande reflexioner öfver demokratien och
monarkien:
aNyare historien, säger Hr L., framter få hän-
delser, så instruktiva för efterverlden i afseende
på försöket att i erfarenheten jemföra den rent mo-
narkiska och den rent liberala eller demokratiska
styrelseformen, som förhållandet mellan Danmark
och Norge under de sista 20 åren. Danmarks sty-
relse är rent monarkisk; Norges mera demokratisk
än något annat konstitutionelt lands i Europa. För
21 år sedan laborerade båda länderna med en lika
stor statsskuld, båda lika utmattade af krigets o-
Iccekar. Vid clkilemescan mellan da tv2 kranarna