samhällets tillstånd, med hänseende till seder lagar, styrelse, materielt välstånd och civilisa tion, dels att antekna de händelser ur hvar dagslifvet, som tillfälligtvis mötte, för att a dem draga nya slutsatser, rörande folkets belä genhet, en afsigt, den Förf. äfven uppnått til en viss grad och så långt, omständigheternt medgjfvit, ehuru hvarken drift, erfarenhet elle skicklighet förmå ersätta ett länge och med be: tänksamhet fortsatt samlande af materialier, eller göra hvad endast tiden förmår. Sedan Hi Laing uppnått Sverge på den vanliga vägen öfver Hamburg och Köpenhamn, uppehöll han sig en kort tid i Stockholm, sannolikt med de vanliga besöken i societeterpva, läsning af tidningarna och inhemtandet af statistiska underrättelser; men på Christiania, Norges hufvudstad, spenderade han en hel vinter. Från Stockholm gjorde han en utflykt med ångfartyg till Umeå, reste derifrån landvägen och återvände så till Stockholm, som en främling skulle resa från London till Hull på ångbåt och återvända i postehäs. Derpå öfverfor han Östersjön till det märkvärdiga Gottland, besökte en gentleman, som var landtbrukare, tog hans egendom i ögonsigte, gjorde sig underrättad om priset på egendomar och produkter, samt besåg Wisby, hufvudstaden för Nordens fordna handel och hansestädernas föregångare. Men i Norge använde han en sommar såsom resande, en vinter såsom observatör, och studerade dess språk och institutioner hos en högre embetsman i provinsen, samt lefde der ett helt år såsom landtman och med ett bestämdt syfte. Kärnan af den sålunda samlade kunskapen om Norge fyllde, utan möda eller sökt vidlyftighet, en bok, men i hänseende till Sverge har han blifvit tvungen att späda ut ämnet med en eskiss af Hamburg och Danmark, och två eller tre efterpjeser, angående den Kongl. familjen och ett utkast till dess politik vis-å-vis Norge — det fullständigaste i hela boken och tillika det intressantaste, med undantag af de tekningar, som äro tagna friska från naturen.a Felet i detta arbete är derföre en viss osäkerhet på många ställen, icke saknande kunskap, skicklighet och urskiljningsförmåga, men deremot helt och hållet det intresse, svm uppkommer af fakta, tagna direkte ur det verkliga lifvet. Till trots af en uppfostran, lika utsträckt som nationen, och en kyrka, i högsta grad uppmärksam på sitt syfte, ståg, försäkrar Hr Laing, aSvenskarne på den lägsta skala af moralitet i hela Europa. Detta omdöme är för öfrigt icke grundadt på hvad han sjelf kunnat erfara, utan hemtadt från en jemförelse mellan serskilda nationers brottmålsstatistik, utan tvifvel förtjent af uppmärksamhet, men tillgänglig i England, utan att man derföre behöfver resa till Sverge. Vi kunna dock icke, de statistiska tabellerna må lemna hvad resultat som helst, föreställa oss, att Sverge befinner sig lägre på den moraliska skalan, än Spanien och Portugal, ehvad vi tala om sedlighetskänslan eller antalet af positiva brott. Orsakerna till den uppgifna immoraliteten tillskrifver Hr Laing utnötta institutioner, som, sedan de upphört att ga na, frambragt monopolier, förderfvande dem, de tillgodokomma, och förtryckande den öfriga delen af samhället, samt lagar, alldeles motsatta tidsandan, och afpassade efter ett helt annat samhälls skick. Den sednare delen af detta omdöme stödjer Hr Laing med uppgift af åtskilliga missbruk, dem han sjelf varseblifvit, men den förra är hemtad från statistiska uppgifter, nativitetsoch mortalitetstabeller.a Så långt den engelska tidskriften. Om man deraf i ett eiler annat hänseende ej finner sig fullt belåten med Hr Laings omdömen om svenska nationen i allmänhet, ehuru den orsak, han uti utlefvade institutioner söker till demoralisationen, utan tvifvel är ganska träffande, så kan man dock ej neka, att de tekningar, dem han, för att tala med den engelska recensenten, tagit friska från naturen, äga mycket intresse. Se här till prof Förf:s beskrifning på sin resa till Umei. Sista natten, förrän det blåste upp, sutto vi på däcket, och ett fruntimmer, hvilket i hvad land som helst skulle kallas skön, knäppte gitarren och sjöng Ttalienska sånger, under det vi gledo öfver den spegelklara sjön i aftonsolens strålar. År väl detta vägen till Lappland: frågade jag mig, eller är det en färd på Adriatiska hafvet? Det är verkligen löjligt, när vi på stället undersöka de falska föreCfäillninaarn rasanda hihringa oc am carckilda Arfer.