ro al den 13 dennes. pVepatltctne I IeEprescu-
tantkammaren rörande traktaten fortforo ännu;
men som alla de talare, hvilka anmält sig, med
undantag blott af tvenne, redan hållit sina tal,
så väntade man debattens slut d. 46. Ett sorg-
ligt intermezzo inträffade i sessionen den 44.
En representant, Hr Bekaert, uppsteg för att
tala för traktatens antagande. Han hade knappt
börjat, innan han föll ned, rörd af slag, och
dog på ögonblicket. En röst i kammaren ro-
pade: aDet är ett straff af himmelen!a
Hr Dumortier hade väl hållit eti tal, men
icke kommit fram med det så länge väntade
förslaget, att Kammaren skulle ajournera sig.
Hr Gendebien hade imedlertid begärt, att alla
de handlingar, som hade afseende på skuldfrå-
gan, måtte blifva Kammaren förelagda, hvilken
motion, i fall den gått igenom, skulle haft un-
gefär samma följd, som ett förslag om ajour-
nering, emedan dessa handlingar då måst tryc-
kas och utdelas, hvarigenom ett uppskof i de
batten uppkommit. Hr Gendebiens motion för-
kastades med 49 röster emot 39.
ENGLAND.
Den 42 dennes uppträdde den outtröttlige
kämpen emot spanmålslagarna, Hr Villiers, åter
i Underhuset med en ny motion i detta ämne.
Han föreslog, att Huset skulle förvandla sig till
en komitte, för att taga i skärskådande den lag,
som handlade om införsel af främmande span-
mål. Trenne nätter efter hvarandra debattera-
des öfver denna fråga i Underhuset, och vid
postens afgång var diskussionen ännu ej slutad.
Tvenne af ministrarne, Hr Poulett Thomson och
Lord Howick, talade för spanmålslagarnes upp-
häfvande, men Lord John Russell, utan att be-
stämdt uttrycka sin tanke i ämnet, rådde blott
Husets ledamöter att afse från allt enskildt in-
tresse vid fattandet af deras beslut. Detta råd
gilves naturligtvis åt döfva öron, ty pluralite-
ten af Underhusets ledamöter består just af pos-
sessionatintressets representanter, och intet min-
sta tvifvel kan äga rum, att ju den Villierska
motionen blir förkastad med stor majoritet —
man uppger från 450 till 150 röster.
I Öfverhuset har lord Fitzwilliam väckt sam-
ma fråga, som Hr Villiers i Underhuset. Hos
lorderna afgjordes dock saken utan någon lång-
varig debatt, och på det sätt man kunde vän-
ta, nermligen jakande för de nuvarande spanmåls-
lagarnes bibehållande. Rösterne voro 224 emot
lord Fitzwilliams motion och blott 24 för den-
samma. De båda ministrarne lord Melbourne
och Lansdowne förklarade sig för de nuvaran-
de spanmålslagarnes bibehållande, ehuru den
förre derjemte yttrade, att han icke skulle sät-
ta sig emot hvarje förbättring al dessa lagar.
Regeringen har beslutat att med våld tvinga
Portugal till uppfyllande af de förbindelser, den-
na makt redan för en längre tid tillbaka ingått
afseende på slafhandelns afskaffande. Lord
Palmerston har i Underhuset förklarat, att han
ämnade föreslå en parlamentsakt, som gåfve En-
gelska kryssare rättighet att uppbringa slafskepp
under Portugisisk flagga. Portugals vägran att
ratificera den sednast afslutade konventionen rö-
rande slafbandelns upphörande, och de chika-
ner, som de Portugisiska auktoriteterna ständigt
tillåta sig i frågor om uppbringningar af slaf-
skep, nödgade England att med våld söka göra
slut på deana ohyggliga trafik, hvilken nu för
det mesta drifves under Portugisisk flagga.
Från New York hafva ganska oroande un-
derrättelser ingått om en uppkommen kollision
emellan staten Maine och kolonien Nya Bruns-
wick, på det gebit, om hvilket ännu ifrågasät-
tes huruvida det tillhörer England eller För-
enta Staterna. Staten Maine hade utskickat en
korps af 230 man, med en kanon, för att för-
drifva en hop kolonister från Nya Brunsvick,
hvilka fällde skog på det stridiga gebitets mark.
Truppen från Maine tog till fånga några och
tjugu kolonister, hvilka affördes ill Bangor i
Maine. Sedermera församlade sig de fördrifne
Engelsmännen åter och togo å sin sida en Nord-
amerikansk land-agent tillfånga, hvilken insattes
i fängelse i Nya Brunswick. Häftiga noter ha-
de rörande dessa händelser blifvit vexlade e-
mellan guvernörerna i Maine och Nya Bruns-
wick, och den sednare hade beordrat trupper
till det stridiga gebitets besättande. Staten
Maine å sin sida hade redan voterat 800,000
dollars till utrustande af en armåe af 40.000
man, och begärt understöd afsin grannstat Mas-
sachusetts. Man tviflade ej, att centralregerin-
Pr IT Ha ut u4nARA Allt AA AI fe