AA VN 0
En annan del af inrättningen består deri, at!
asamtlige förmanskapernesj ordförande hvarje år )
Juni eller Juli månad sammanträda med amt-
mannen och fogdarna för att uppgöra amtets
enskilda budget, öfverenskomma om fördelnin-
gen af beviljade afgifter, samt granska räken-
skaperna. Då vi redan uti en föregående år-
gång af detta blad infört hela förmanskapslagen,
torde det vara öfverflödigt att här ingå i när-
mare detaljer, hvilket icke heller skett i Stats-
tidningens uppsats.
Författaren uppräknar derefter namnen på en
mängd serskilda auktoriteter hos oss, hvilka äro
af municipal-natur, och hvilka han anser aen-
dast afvakta en ordnande förening och en upp-
lyst riktning, för att utgöra en fullständig och
välgörande kommunalstyrelse.
Såsom första grundvalen för en sådan blifvan-
de inrättning, och roten hvarifrån all delega-
tion i detta hänseende bör utgå, vill förf. bi-
behålla våra sockenstämmor; en inrättning som
Norrmännen saknat, och den han anser kunna
uppfylla detsamma som deras representanter,
och han föreslår att, likasom hittills, i socken-
stämmorna behålla kyrkoherden till ordföran-
de. Då socknestämman likväl icke kan utgöra
en egentlig förvaltande myndighet, skulle den
öfverlåta sin rätt i detta afseende till vissa val-
bara socknemän (med några tillägg i den nu-
varande författningen, i afseende på valbarhe-
ten), hvilka då bildade en socknestyrelse eller
sockennämnd, svarande mot de s. k. Selectmen
i Förenta Staterna och Förmännen i Norge.
Denna bör öfvertaga de befattningar, som hit-
tills varit uppdragna åt kyrkorådet och öfrige
municipal-myndigheter. Att besluta nya före-
tag, ålägga afgifter och medelst revisorer gran-
ska räkenskaperna, skulle då tillhöra socken-
stämman; verkställigheten och förvaltningen å-
ter vara öfverlemnad åt nämnden, så att den
förra stode till den sednare i samma förhållan-
de, som ett bolag till sin direktion.
Nämndens ledamöter skulle väljas för två,
högst tre år; antalet af personerna nämnes
icke, men skulle variera efter folkmängden, på
samma sätt som i Norge. Tvenne olika ordfö-
rande föreslås: Kyrkoherden i hvad som hörer
till kyrkodisciplin, sedernas vård och religions-
undervisning; i de mål åter, som röra ekonomi,
polis, allmänna skolan, fattig- och helsovård,
socken-magasiner, brandstodsföreningar m. m.
samt de juridiska ärender, som kunna blifva
till sockennämndens handläggning öfverlemnade,
skulle ordförande väljas antingen af församlin-
gen eller inom nämnden sjelf, naturligtvis all-
tid med rättighet för kyrkoherden att kunna
väljas. Besvär öfver sockennämndens beslut bor-
de kunna anföras antingen inför domkapitlet hos
Landshöfdingen eller hos Häradsrätten.
Här vidröres i förbigående en förut uti ett för-
slag till fattigvårdskomitten framställd idee att in-
dela socknen i vissa rotar, som utvalde hvar sin
byålderman, hvilken skulle vara ledamot i socken-
nämnden och tillika vaka öfver allmänna säkerhe-
ten och ordningen inom roten, med ansvarighet in-
för sockennämnden och rättighet att till biträde
tillkalla kronobetjeningen och några inom orten bo-
ende till byåldermän valbare personer.
Den andra afdelningen af municipal-inrättningen
kulle svara emot amtförmanskapet i Norge. Vis-
sa ledamöter, efter författarens förslag valde af och
inom sockennämnden, skulle en gång om året sam-
manträda under Landshöfdingens ordförande, för
att öfverlägga om municipalfrågor af ett all-
männare intresse för länet, i likhet med hvad Nor-
ska förmanskapslagen 3 kap. bestämmer, och den-
na samling skulle benämnas Länsnämnd. Förfat-
taren tror, att, om nämnden erhölle samma rättig-
het som regeringsformens 89 8 tillerkänner rikets
ständer, att i ekonomiska mål framställa önsknin-
gar, så skulle riksdagarnes längd ej obetydligt för-
minskas. Öfver antalet af dess ledamöter upp-
gifves icke något bestämdt förslag. Att, liksom i
Norge, dertill antaga förmanskapernes ordförande,
anser författaren dock skola föranleda till allt för
stor talrikhet, då t. ex. Malmöhus län ensamt räk-
nar 253 församlingar. Att taga en ledamot från
hvarje härad, anses möta den betänkligheten, att
detta ofta illa motsvarar folkmängden. Fögderier-
nas indelning anser förf. utgöra den bäst passande
grunden, och antager, att minimum och maximum
borde vara 45 å 30 ledamöter, allt efter länens o-
lika befolkning.
För att närma länsnämnden till ett landskaps-
ting, är det vidare förf:ns tanka, att vid dessa år-
liga sammanträden, Biskopen eller i hans ställe en
af konsistorium utsedd prestman, Regementschefen,
Landssekreteraren, Landskamreraren, en Härads-
höfding, och förste Landtmätaren borde deltaga i
öfverläggningarna och likaså en eller tvenne af
Hushållssällskapets ledamöter.