AA VN 0 En annan del af inrättningen består deri, at! asamtlige förmanskapernesj ordförande hvarje år ) Juni eller Juli månad sammanträda med amtmannen och fogdarna för att uppgöra amtets enskilda budget, öfverenskomma om fördelningen af beviljade afgifter, samt granska räkenskaperna. Då vi redan uti en föregående årgång af detta blad infört hela förmanskapslagen, torde det vara öfverflödigt att här ingå i närmare detaljer, hvilket icke heller skett i Statstidningens uppsats. Författaren uppräknar derefter namnen på en mängd serskilda auktoriteter hos oss, hvilka äro af municipal-natur, och hvilka han anser aendast afvakta en ordnande förening och en upplyst riktning, för att utgöra en fullständig och välgörande kommunalstyrelse. Såsom första grundvalen för en sådan blifvande inrättning, och roten hvarifrån all delegation i detta hänseende bör utgå, vill förf. bibehålla våra sockenstämmor; en inrättning som Norrmännen saknat, och den han anser kunna uppfylla detsamma som deras representanter, och han föreslår att, likasom hittills, i sockenstämmorna behålla kyrkoherden till ordförande. Då socknestämman likväl icke kan utgöra en egentlig förvaltande myndighet, skulle den öfverlåta sin rätt i detta afseende till vissa valbara socknemän (med några tillägg i den nuvarande författningen, i afseende på valbarheten), hvilka då bildade en socknestyrelse eller sockennämnd, svarande mot de s. k. Selectmen i Förenta Staterna och Förmännen i Norge. Denna bör öfvertaga de befattningar, som hittills varit uppdragna åt kyrkorådet och öfrige municipal-myndigheter. Att besluta nya företag, ålägga afgifter och medelst revisorer granska räkenskaperna, skulle då tillhöra sockenstämman; verkställigheten och förvaltningen åter vara öfverlemnad åt nämnden, så att den förra stode till den sednare i samma förhållande, som ett bolag till sin direktion. Nämndens ledamöter skulle väljas för två, högst tre år; antalet af personerna nämnes icke, men skulle variera efter folkmängden, på samma sätt som i Norge. Tvenne olika ordförande föreslås: Kyrkoherden i hvad som hörer till kyrkodisciplin, sedernas vård och religionsundervisning; i de mål åter, som röra ekonomi, polis, allmänna skolan, fattigoch helsovård, socken-magasiner, brandstodsföreningar m. m. samt de juridiska ärender, som kunna blifva till sockennämndens handläggning öfverlemnade, skulle ordförande väljas antingen af församlingen eller inom nämnden sjelf, naturligtvis alltid med rättighet för kyrkoherden att kunna väljas. Besvär öfver sockennämndens beslut borde kunna anföras antingen inför domkapitlet hos Landshöfdingen eller hos Häradsrätten. Här vidröres i förbigående en förut uti ett förslag till fattigvårdskomitten framställd idee att indela socknen i vissa rotar, som utvalde hvar sin byålderman, hvilken skulle vara ledamot i sockennämnden och tillika vaka öfver allmänna säkerheten och ordningen inom roten, med ansvarighet inför sockennämnden och rättighet att till biträde tillkalla kronobetjeningen och några inom orten boende till byåldermän valbare personer. Den andra afdelningen af municipal-inrättningen kulle svara emot amtförmanskapet i Norge. Vissa ledamöter, efter författarens förslag valde af och inom sockennämnden, skulle en gång om året sammanträda under Landshöfdingens ordförande, för att öfverlägga om municipalfrågor af ett allmännare intresse för länet, i likhet med hvad Norska förmanskapslagen 3 kap. bestämmer, och denna samling skulle benämnas Länsnämnd. Författaren tror, att, om nämnden erhölle samma rättighet som regeringsformens 89 8 tillerkänner rikets ständer, att i ekonomiska mål framställa önskningar, så skulle riksdagarnes längd ej obetydligt förminskas. Öfver antalet af dess ledamöter uppgifves icke något bestämdt förslag. Att, liksom i Norge, dertill antaga förmanskapernes ordförande, anser författaren dock skola föranleda till allt för stor talrikhet, då t. ex. Malmöhus län ensamt räknar 253 församlingar. Att taga en ledamot från hvarje härad, anses möta den betänkligheten, att detta ofta illa motsvarar folkmängden. Fögderiernas indelning anser förf. utgöra den bäst passande grunden, och antager, att minimum och maximum borde vara 45 å 30 ledamöter, allt efter länens olika befolkning. För att närma länsnämnden till ett landskapsting, är det vidare förf:ns tanka, att vid dessa årliga sammanträden, Biskopen eller i hans ställe en af konsistorium utsedd prestman, Regementschefen, Landssekreteraren, Landskamreraren, en Häradshöfding, och förste Landtmätaren borde deltaga i öfverläggningarna och likaså en eller tvenne af Hushållssällskapets ledamöter.