j e I säkra den ädle Lorden, att någon sådan skilnad icke existerade. Det fanns icke en serskild lag för en biskop och en annan för en ledamot af Underhuset, det fanns icke en serskild lag för Drottningen och en annan för hennes undersåter, i ett ämne, som rörde moralitet. Vid voteringen, som härefter företogs, gick Hr Duncombes motion igenom, med en pluralitet af 20 röster bland 464 voterande. DANMARK. Angående den närvarande ställningen i detta land finna vi åtskilliga interessanta underrättelser och reflexioner i ett bref till redaktionen af Leipziger Allgemeine Zeitung, dateradt: Jutländska gränsen den 235 Februari 1839. Ni meddela detsamma derföre här nedan i öfversättning: De sista ständerförsamlingarna göra uti sina petitioner rörande finanserna en sorglig skildring af dessas tillstånd, hvilket helt och hållet lägges förvaltningen till last; de yttra, att de ständerna förelagda officiella finansberättelserne alls icke befästat landets förtroende till regeringen; de begära, att cnågra sakkunniga män, måtte utses att i förening med de ordinarie tjenstemän, som hafva befattning med finanserna, uppgöra en finansplan, såvida icke tilläfventyrs hela finansförvaltningen blifver öfverlemnad åt en enda uinsigtsfull och kraftfull man. De? Schleswigske ständerne voro de förste som yttrande detta, hvilket sedan upprepades af de Roeskildska, och de Holsteinska tillade: man har cingen garanti emot återkomsten af en finansförvaltning, som under fredliga år kunde kontrahera millioner nya skulder, utan att vara i stånd att använda några betydligare summor för landets väl, utan att sätta statens försvars-anstalter i ett sådant skick, att de, i händelse af ett krig, motsvarade ändamålet, och utan att efter tjugufem års oafbruten fred leda till annat resultat, än ett årligt deficit af mer än en million. Hvad gör finansministern eller regeringen efter sådana beskyllningar? . . Man borde tro, att regeringen skulle upplösa ständerna och förordna om nya val, i den förhoppningen att de nyvalde fullmäktige skulle yttra sig i mera öfverensstämmelse med regeringen, eller, om den äfven misströstar härom, skulle ministeren afgå. Men regeringen gör intetdera; den fortfar helt lugnt att administrera, såsom om ingenting hade förefallit. Folket, ständerna å sin sida föreställa sig också alls icke, att detta möjligen kan vara en följd af deras öfverdrifna yttranden; uti sina underdåniga anföranden inskränka de sig att bedja konungen låta uppgöra en ny finansplan och att förordna några skickliga personer till finansministerns rådgifvare. Jag inser icke huru början och slutet skola rimma tillsammans. Finansministern grefve Wilh. v. Moltke är verkligen uti en svår förlägenhet; hedrad med sin konungs förtrvende, måste han höra obehagliga yttranden från folkets representanter, och befinner sig derjemte, hvilket säkert äfven är lika obehagligt, uti ett årligt deficit, som han icke är i stånd att betäcka, ja, till hvars betäckande han icke en gång kan uppgifva några medel. Hans medarbetare, de såkallade finansdeputerade, förskansa sig bakom sin chef och öfverlemna åt honom ensam äran af att representera förvaltningsgrenen. Man säger, att grefve Moltke fuilkomligt känner det tryckande uti sin belägenhet, och redan flere gånger hos konungen anhållit om afsked; men monarken tror sig icke kunna undvara honom. Det vore också i sanning icke så lätt att uppgifva åt hvilken man skulle kunna anförtro denna ministerportfölj. Ville man dock åsidosätta allt afseende på rang och ståndsförhållanden, så skulle väl någon kunna finnas, som vore vuxen denna svåra post. Men det är icke brukligt i Danmark att besätta så höga platser med män ur medelklassen, och derföre nödgas man afstå derifrån. Det vore derföre bäst att gripa till den utvägen, att anställa en understatssekreterare uti detta departement, för att hjelpa ministern uti sina arbeten, utan att han ägde anspråk på excellenstiteln. Så helt och hållet har ännu icke anspråkslösheten här i landet utslocknat, att ju icke den rätta mannen till en sådan plats skulle kunna stå att finna. Uti de andra grenarne af förvaltningen går det också till på detta sätt. Justitieministern för Hertigdömena Schleswig, Holstein och Lauenburg grefve Otto v. Moltke har haft den olyckan att blifva mycket