angår väl då omsider arbetet, om icke den.
som det angår? Någon annan rör det icke.
Historiskt: så länge ett yrke genom sin ny-
het, konstens dunkelhet, och utförssättets svå-
righet, både af allmänheten och yrkets egne
män naturligen koncentreras till skrå, så bör
det af regeringen bibehållas vid sin myndighet
som sådant. Men när nyheten, dunkelheten
och svårigheten gemensamt upphöra, bör rege-
ringenzaflysa en onaturlig myndighet.) För att
bestämdt veta detta när, behöfver regeringen
endast noga känna folket i samhället, som den
styr.
Gå vi, efter dessa betraktelser, åter öfver till
universiteterna, så låter det fråga sig, om hvad
vi anmärkt icke har någon tillämplighet för
dem? Man må icke förebrå oss ohöfligheten
af en stötande jemförelse emellan skråyrke och
vetenskap: vi veta ganska väl att skilja dem åt;
men det är icke vi, som sätta universitets-in-
stitutionen i kategorien af skrå, utan det är
dess eget examensväsende, som gör det.
Vi bedja här läsaren gifva noga akt på skil-
naden emellan sådana slags examina, som inom
ett undervisningsverk hållas med lärjungarne för
att erfara, om de besitta erforderliga kunska-
per till uppflyttning i högre klass, och akade-
miska examina, för hvilka betyg utfärdas, gäl-
lande utom läroverket, politiska betyg till grund-
läggning af befordringsväsendet i staten. De
förra äro intet annat än nödiga och angelägna
ingredienser i skolmethoden, äro blott högtid-
ligare lexförhör, hvaraf alla följderna stanna in-
om skolan, der de ske. De sednare äro äm-
nade att konstituera värdigheter, med anspråk
att utan vidare undersökning öfver hela riket
betyda det, som examensbetyget utsätter.
Vår oförgripliga tanke är, att det förra sla-
get, de skolastiska examina, tillhörande ele-
mentar-läroverket, icke blott bör bibehållas, u-
tan göras mycket talrikare, strängare och mera
personligt för hvarje lärjunge, än hvad nu i de
äldre skolorna (se föreg. S) vanligen sker; skä-
let är, att dessa examina der böra tillhöra sjelf-
va undervisningen, kontrollera dess gång och
utgöra enda grunden för en förnuftig och rätt-
vis flyttning från klass till klass. Deremot an-
se vi de politiska examina böra utgå ), eme-
dan de alldeles icke tillhöra undervisningssättet
vid läroverket, der de ske (universiteterna), ef-
ter de bestå i ett prof vid slutet af banan. A-
kademiska inträdesexamen (studentexamen), å-
ter, jemte de, som under sjelfva den akademi-
ska banan finnas, äro analoga med de förut om-
talade skolastiska examina, höra till sjelfva un-
dervisningssättet vid akademien, och böra så-
ledes bibehållas (ehuru vid dem åtskilliga för-
ändringar måhända visa sig nödiga).
De politiska examina bestå i alla sådana, ef-
ter hvilkas tagande man lemnar högskolan.
Dessa äro 4:0o direkta embets-examina, prest-
och pastoral-, kansli-, kameral- och hofrätts-;
2:o gradual-examina, i alla fyra fakulteterna.
Högskolans karakter består i att vara stället,
der den högsta och bästa undervisning 1 alla )
vetenskaper finnes att tillgå. Annat är hon ic-
ke, och bör icke annat vara. Hvar och en,
som behöfver och önskar denna undervisning,
har att vända sig till högskolan. När han (el-
ler hans målsmän) anser målet vunnet i det
fach, som valts, reser han ifrån högskolan och
anmäler sig till intagande, der han önskar anstäl-
las, i fall han ämnar sig till embetsman. Den
autoritet, som styr verket, hvari han vill kom-
ma, måste nu pröfva honom, för att erfara —
icke hvad han hetes vara i kunskaperna — u-
tan hvad han är. Ty den auteritet, som in-
för samhället ansvarar för verket, måste således
ansvara för alla deras duglighet, som antagas,
och sbehöfver derföre lära känna dem. Detta
är det stora och naturliga af saken. Det vill
säga, att kontrollen flyttas ifrån att vara sub-
jectiv (ifrån arbetsgifvaren, universitetet) till att
bli objektiv (till arbetstagaren: embetsverket el-
ler, i fall personen icke går att bli embetsman,
till sjelfva allmänheten). Omständigheter kun-
na likväl göra, att denna grundsats behöfver
modifieras, om någon gren befinner sig i ett
interim (se ofvan vid yrkena). Sakens vigt
tvingar oss att här fästa en serskild uppmärk-
samhet vid hvarje af de fyra fakulteterna.
(Forts. e. a. g-)
) Den särskilda betänklighet, som hos rege-
umnesan klan unnetå fin Kihahållandat af Att