Men säkert väntar läsaren ännu att få veta hvad svar förf. lemnat på sin fråga om utsig ten för brittiska väldets i Indien bestånd. Den na fråga har, såsom vi nämnde, tvänne delar; det förra afser Indiens inre ställning, den sednar dess yttre. I afseende på den förra yttrar förf den förmodan, att frukten skall sitta fast till den mognat, d. v. s. till, dess brittiska riket Ostindien, liksom det fordna brittiska riket Nordamerika undandrar sig modrens förmyn. derskap, och i afseende på det sednare elle: brittiska väldets bestånd mot de faror, som hota det utifrån, innehåller slutet af boken er interessant strategisk beräkning öfver möjligheterna för en armå att-från Ryssland eller Persien framirängai till Indiens gränser, hvaraf resultatet utfaller till förmån för den allmänna förmodan, att under nu existerande ställningar och förhållanden dessa möjligheter icke äro tänkbara. Denna afdelning skall isynnerhet läsas med intresse, och ingen förbise, att Gr. B. vid dess nedskrifvande haft sitt fosterland för ögonen. Ifrån den synpunkt vi ru. uppfattat Hr Gr. Björnstjernas arbete, är det klart, att vi icke bemärka de inkonseqvenser, eller rättare de dunkelheter, som från en annan skulle fallit i ögonen. Vi tillskrifva dem en poetisk nödvändighet, och äro öfvertygade, att förf. afsigt varit, icke att lemna en torr och oläsbar statistik, utan en lefvande och läsbar skildring af eit land, för hvilket han önskat på läsarn öfverflytta sitt eget intresse. Till denna nödvändighet räkna vi likväl icke språkfelen, hvilka visserligen både bordt och kunnat undvikas, isynnerhet af en författare, som är akademikus, och således både af denna värdighet och af skyldigheten att tjena andra till föredöme förpligtas att ej vanvårda modersmålet. Tankarnes värma öfverskyler likväl betydligt denna brist, för hvilken Grefve B. dessutom en gång för alla tycks hafva förbehållit sig att slippa atlt tadel, äfven i de arbeten, hvilka, i likhet med det närvarande, icke försmå att belägra öfvertygelsen med den akademiska vältalighetens artilleri: troper och scemata. Deremot hänföra vi till nyssnämnde poetiska nödvändighet och öfverse gerna den toryism och fruktan för den demokratiska tendensen, som på flera ställen, och för många oväntadt, gifvit sig luft i denna skrift. I ett arbete af den varma art, som det närvarande, är det icke värdt att helt och hållet stänga in det subjektiva åsigterna, eller de känslor, till hvilka man blifvit van att hänföra sina intryck; och då grefe B. verkligen hyser en sådan förkärlek för aristokratien och en sådan fruktan för demokratien och radikalismen ), kan inan icke begära, att han i denna skrift mer än annorstädes bordt tvinga sig att dölja sitt sätt att se sakerna, eller bortkasta den måttstock, hvarmed han dagligen mäte Dessutom måste man anmärka, att Hr Gr. B:s aristokrati, åtminstone sådan den uppenbarar sig i denna skrift, synes vara en af dessa dunkla idcer, i hvilka man med all oskuld kan både lefva och dö, utan att hafva gifvit hvarken ena eller andra partiet skäl till tadel. Förf. talar t. ex. i sid. 404 om nödvändigheten af e:t caristokraliskt element, taget isin ädlare benärkelse, öppet för all slags förtjenst, såsom det Engelska pairiet, ej tillslutet likt det Romerska eller Venetianska patriciatet. Om man nu får antaga, att uttrycket cöppet för all slags förtjenst,e äfven får expliceras med tillslutet för allt slags odwglighet, — och troligen har förf!. ej någat deremot — så är det en ganska vacker aristokrati, med hvilken äfven demokratien finner sig väl belåten. Den är likväl då icke mer ett Franskt eller Engelskt paiie, men ett idealiseradt, och just deri ligger det oskyldiga. J Gr. B. jemför i närvarande arbete radikalismen mad anvcäöldatec trrann; cöver att den vill