Men säkert väntar läsaren ännu att få veta
hvad svar förf. lemnat på sin fråga om utsig
ten för brittiska väldets i Indien bestånd. Den
na fråga har, såsom vi nämnde, tvänne delar; det
förra afser Indiens inre ställning, den sednar
dess yttre. I afseende på den förra yttrar förf
den förmodan, att frukten skall sitta fast till
den mognat, d. v. s. till, dess brittiska riket
Ostindien, liksom det fordna brittiska riket
Nordamerika undandrar sig modrens förmyn.
derskap, och i afseende på det sednare elle:
brittiska väldets bestånd mot de faror, som ho-
ta det utifrån, innehåller slutet af boken er
interessant strategisk beräkning öfver möjlighe-
terna för en armå att-från Ryssland eller Per-
sien framirängai till Indiens gränser, hvar-
af resultatet utfaller till förmån för den all-
männa förmodan, att under nu existerande ställ-
ningar och förhållanden dessa möjligheter icke
äro tänkbara. Denna afdelning skall isynner-
het läsas med intresse, och ingen förbise, att
Gr. B. vid dess nedskrifvande haft sitt foster-
land för ögonen.
Ifrån den synpunkt vi ru. uppfattat Hr Gr.
Björnstjernas arbete, är det klart, att vi icke
bemärka de inkonseqvenser, eller rättare de
dunkelheter, som från en annan skulle fallit i
ögonen. Vi tillskrifva dem en poetisk nödvän-
dighet, och äro öfvertygade, att förf. afsigt va-
rit, icke att lemna en torr och oläsbar stati-
stik, utan en lefvande och läsbar skildring af
eit land, för hvilket han önskat på läsarn öf-
verflytta sitt eget intresse. Till denna nödvän-
dighet - räkna vi likväl icke språkfelen, hvilka
visserligen både bordt och kunnat undvikas, i-
synnerhet af en författare, som är akademikus,
och således både af denna värdighet och af
skyldigheten att tjena andra till föredöme för-
pligtas att ej vanvårda modersmålet. Tankar-
nes värma öfverskyler likväl betydligt denna
brist, för hvilken Grefve B. dessutom en gång
för alla tycks hafva förbehållit sig att slippa
atlt tadel, äfven i de arbeten, hvilka, i likhet
med det närvarande, icke försmå att belägra öf-
vertygelsen med den akademiska vältalighetens
artilleri: troper och scemata. Deremot hänfö-
ra vi till nyssnämnde poetiska nödvändighet
och öfverse gerna den toryism och fruktan för
den demokratiska tendensen, som på flera stäl-
len, och för många oväntadt, gifvit sig luft i
denna skrift. I ett arbete af den varma art,
som det närvarande, är det icke värdt att helt
och hållet stänga in det subjektiva åsigterna,
eller de känslor, till hvilka man blifvit van att
hänföra sina intryck; och då grefe B. verkligen
hyser en sådan förkärlek för aristokratien och
en sådan fruktan för demokratien och radika-
lismen ), kan inan icke begära, att han i den-
na skrift mer än annorstädes bordt tvinga sig
att dölja sitt sätt att se sakerna, eller bortka-
sta den måttstock, hvarmed han dagligen mä-
te Dessutom måste man anmärka, att Hr Gr.
B:s aristokrati, åtminstone sådan den uppenba-
rar sig i denna skrift, synes vara en af dessa
dunkla idcer, i hvilka man med all oskuld kan
både lefva och dö, utan att hafva gifvit hvar-
ken ena eller andra partiet skäl till tadel. Förf.
talar t. ex. i sid. 404 om nödvändigheten af
e:t caristokraliskt element, taget isin ädlare be-
närkelse, öppet för all slags förtjenst, såsom
det Engelska pairiet, ej tillslutet likt det Ro-
merska eller Venetianska patriciatet. Om man
nu får antaga, att uttrycket cöppet för all slags
förtjenst,e äfven får expliceras med tillslutet
för allt slags odwglighet, — och troligen har
förf!. ej någat deremot — så är det en ganska
vacker aristokrati, med hvilken äfven de-
mokratien finner sig väl belåten. Den är lik-
väl då icke mer ett Franskt eller Engelskt pai-
ie, men ett idealiseradt, och just deri ligger
det oskyldiga.
J
Gr. B. jemför i närvarande arbete radikalis-
men mad anvcäöldatec trrann; cöver att den vill