sina tankar 1 Skritt: Vet ar Ju en netfllg Salllhällsbelägenhet — frukt af fadersväldet. TURKIET. De sednaste underrättelserne från Konstantinopel äro af den 7 i förra månaden. De förut omnämnda ryktena, att en konflikt vore sannolik emellan de Turkiska och Egyptiska trupperna i Asien, började vinna allt mer och mer stadga. Sultans hat emot Mehemed Ali synes vara i jemnt tilltagande och redan hafva stigit till den höjd, att allt skäl är att betvifla, huruvida han ytterligare fogar sig efter de stora makternas önskan att upprätthålla slafus quo. Rustningarne i Hafiz Paschas högqvarter, de krigiska förberedelserne i Konstantinopel, såväl för armåen som för flottan, gifva styrka åt dessa tvifvelsmål, och anledning åt den farhåga, att det blir Turkarne sjelfve, som komma att störa freden i Orienten. Turkiska regeringen låter väl bestämdt motsäga dessa rykten, och påstår att rustningarne blott ske för att till vanlig styrka komplettera armåen; men de berättelser, som ingå från sjelfva armåen, göra denna förklaring på saken misstänkt. I bref från de vid armåeen anställde Preussiske officerare yttras, med mycken bestämdhet, den förmodan, att det till våren torde komma till blodiga uppträden. Storherrns armåe, som är 5355 å 40,000 man stark, befinner sig i bästa skick, och dess anförare brinner af begär att mäta sig med sin motståndare, under det Sultans omgifning allt mer och mer retar denne till hämnd emot Mehemed Ali. Städerne Koniah och Angora befästas på det sorgfälligaste, och Redschid Pascha, som blifvit efterskrifven från London, har tillika fått befallning att värfva Engelske marinofficerare. I nödfall tror man dock, att de stora makterna, om ingenting annat hjelper, skola söka upprätthålla status quo genom en beväpnad intervention. Arbetena i arsenalen i Konstantinopel fortsättas med största ifver. Flottan utrustades väl ännu icke; men Kapudan Pascha träffade alla anstalter att på första vink kunna sätta den i segelfärdigt tillstånd. En stark afdelning af flottan sades till våren skola utlöpa, under Kapudan Paschas befäl, för att kryssa i Medelhafvet och Arkipelagen. Under loppet af en vecka hade icke mindre ån trenne stora konseljer blifvit hållna, vid hvilka alla ministrar och konseljledamöter varit närvarande. Man visste icke hvad som blifvit förhandladt vid dessa sammankomster; blott det, att Sultan förelagt sina rådgifvare flera frågor till besvarande. I Bosforen hade starka stormar rasat och förorsakat många skeppsbrott. Vid Dardanellerne hade 40 Grekiska fartyg, 2 Engelska och ett Maltesiskt gått förlorade. Besättningarne biefvo dock till större delen räddade. EGYPTEN. Från Alexandria bar man underrättelser till den 6 Februari. Vice konungen befann sig på andra sidan Kartum, och väntades icke hem, förrän fram mot slutet af Juni. Regeringen i Kairo hade låtit trycka ett bref af Grekiska general-konsuln Tositza, i hvilket talas mycket om Paschans administration i Sennaar och de stora rikedomar, man der upptäckt och än vidare hoppades upptäcka. Bland annat hade 2000 centner gummi blifvit samlade och afgått till Egypten, och man hoppades snart kunna ytterligare skicka en lika qvantitet. I bergverken vid Fazokel hade man ej blott funnit guld, utan äfven silfver. — En annan vigtig nyhet är, att Mehemed Ali förklarat sig vilja afskaffa slafveriet. Att börja med, lärer detta redan hafva skett med de så kallade slaf-jagterne. Dessa bestodo, såsom förut varit omnämndt i detta blad, deri att Paschans officerare vid trupperna i Öfra Egypten och Sennaar läto företaga ströftåg efter Negrer, dem de sedermera sålde till slafvar, och afräknade inkomsten af denna trafik på sin aflöning. Ifrån Syrien förnimmes, att upproret åter utbrustit bland de stammar, som bo norr om Hohran. Ibrahim Pascha har ånyo vändt sig till den gamle Emir Beschir, Drusernes furste, för att förmå honom söka kufva de insurgerade, och har svurit, att hvar och en, som hädanefter sätter sig upp mot hans välde, skall springa öfver klingan. 3000 insurgenter stodo under vapen, men hvarifrån dessa kommit, förstod man ej, emedan Ibrahim , sedan sednaste