riet skulle formera anfallskolonner, marchera rakt fram öfver slätten och med bajonetten eröfra fiendens batterier; insändaren gjorde di generalen uppmärksam på faran af detta företag, emedan våra trupper skulle hafva blifvit allt för mycket blottställda för fiendens talrika artilleri och möjligen komma i oordning, då de först måste genomtränga den af fienden besatta Kaipias by, som låg vid foten af höjden. Han föreslog i stället att låta allt vårt artilleri, 14 pjeser, bestående af 2 haubitser, 2 6-pundiga och 40 53-pundiga kanoner framrycka inom de sednares portcte, och genom en väl riktad eld söka demontera Ryssarnes artilleri. Generalen godkände denna ide, som af insändaren genast sattes i verket; men sedan, efter en 2:ne timmars väl underhållen kanonad, den mesta ammunition var bortskjuten, nära 4100 skott på kanon, många af servicerne och hästarne skjutne eller blesserade och attiraljen mycket skadad, men synnerligast, sedan man upptäckte, att mycket infanteri var i antågande för att turnera vär ställning, gafs ordres till reträtt, som verkställdes i den bästa ordning, oaktadt fiendens ifriga förföljande nära en mils väg, hvarunder han mer än en gång tillbakavistes med bajonetten. Vid återkomsten till Kovarla fattades åter posto, då generalen afsände insändaren till Konungen med rapport om utgången af denna affär, som, ehuru den kostade oss 44 officerare och 270 man döda eller blesserade, dock ej medförde förlusten af en enda finge eller trofe, ej en gång en ammunitionskärra. Vid ankomsten till Suttula, der Konungen då befann sig, tick insändaren uppbära mycket beröm, både för generalen och hela hans korps, ty underrättelse hade under tiden inlupit, att General Michaelsson med 6000 man bunnit till Kaipias före oss under sin reträtt utur Savolax. Att General Kaulbars kort derefter blef arresterad och af en generalkrigsrätt dömd till döden, hade ej till orsak utgången af Kaåipias affären, utan för det han missförstått General Platens ordres och dragit sig tillbaka öfver Kymene elf till Värelä, hvartill han säkert blifvit ett par dagar sednare tvungen, då fienden med sin öfverlägsna styrka hunnit framkomma. fmedlertid beklagades General Kaulbars missöde i hela armåeen, ty han var högaktad, både för sin kallblodiga tapperhet och såsom en af armeens skickligaste befälhafvare.