riet skulle formera anfallskolonner, marchera
rakt fram öfver slätten och med bajonetten
eröfra fiendens batterier; insändaren gjorde di
generalen uppmärksam på faran af detta före-
tag, emedan våra trupper skulle hafva blifvit
allt för mycket blottställda för fiendens talrika
artilleri och möjligen komma i oordning, då
de först måste genomtränga den af fienden be-
satta Kaipias by, som låg vid foten af höjden.
Han föreslog i stället att låta allt vårt artilleri,
14 pjeser, bestående af 2 haubitser, 2 6-pundiga
och 40 53-pundiga kanoner framrycka inom de
sednares portcte, och genom en väl riktad eld
söka demontera Ryssarnes artilleri. Generalen
godkände denna ide, som af insändaren genast
sattes i verket; men sedan, efter en 2:ne tim-
mars väl underhållen kanonad, den mesta am-
munition var bortskjuten, nära 4100 skott på
kanon, många af servicerne och hästarne skjutne
eller blesserade och attiraljen mycket skadad, men
synnerligast, sedan man upptäckte, att mycket
infanteri var i antågande för att turnera vär
ställning, gafs ordres till reträtt, som verk-
ställdes i den bästa ordning, oaktadt fiendens
ifriga förföljande nära en mils väg, hvarunder
han mer än en gång tillbakavistes med bajo-
netten.
Vid återkomsten till Kovarla fattades åter
posto, då generalen afsände insändaren till Ko-
nungen med rapport om utgången af denna
affär, som, ehuru den kostade oss 44 officerare
och 270 man döda eller blesserade, dock ej
medförde förlusten af en enda finge eller trofe,
ej en gång en ammunitionskärra. Vid ankom-
sten till Suttula, der Konungen då befann sig,
tick insändaren uppbära mycket beröm, både
för generalen och hela hans korps, ty under-
rättelse hade under tiden inlupit, att General
Michaelsson med 6000 man bunnit till Kai-
pias före oss under sin reträtt utur Savolax.
Att General Kaulbars kort derefter blef ar-
resterad och af en generalkrigsrätt dömd till
döden, hade ej till orsak utgången af Kaåipias
affären, utan för det han missförstått General
Platens ordres och dragit sig tillbaka öfver
Kymene elf till Värelä, hvartill han säkert blif-
vit ett par dagar sednare tvungen, då fienden
med sin öfverlägsna styrka hunnit framkomma.
fmedlertid beklagades General Kaulbars miss-
öde i hela armåeen, ty han var högaktad, både
för sin kallblodiga tapperhet och såsom en af
armeens skickligaste befälhafvare.