tid, tll Hed. insänd, ha vi anseit lörtjena ol-
fentlighet i anseende till de intressanta histo-
riska uppgifter, den innehåller. Om insändaren
synes vara en nog varm heundrare af Gusta!
TI, så lärer detta för öfrigt ej böra förundra
någon, som vet huru mäktigt denne Konungs
personlighet verkade på dess omgilning: -
Till Redaktionen af Aftonbladet.
Recensenten af den nyligen utkomne boken,
Gustaf III och hans hof, har på ett värdigt
och sanningsenligt sätt vederlagt författaren,
som kastat en så svart skugga på denne Ko-
nungs minne, hvilken, med flere sina fel, lik-
väl ägde ett ädelt hjerta och den mest stor-
sinta karakter, och som intet högre önskade,
än att åter kunna uppbringa Sverige till ära
och anseende.
bland de flere berömvärde handlingar, som
Rec. citerar, har han likväl förbigått tvenne af
de för riket mest gagneliga, nemligen våra båda
fiottors reorganisation.
Då den aflidne Konungen 4774 tillträdde
riksstyrelsen, ägde vi snart sagdt ingen örlogs-
ilotta, men emellan åren 4776 och 1778 blef,
dels genum reparationer å de äldre skeppen,
men hufvudsakligast genom nybyggnader, denna
flotta så förstärkt, att den under de 3:ne krigs-
åren kunde wisa sig i sjön med 22 och det
sista året med 23 skepp af linien samt 42 fre-
gatter, som vid alla tillfällen höll den ryska i
respekt. Hade, 4790 i Maj månad, Amiral
Pukes råd blifvit följt, att den dag, då väder
och vind voro gynnande, insegla till Reval, så
hade utan allt tvifvel de der befintliga ryska
linieskepp, som endast ägde halfva besättnin-
gar och ofullständig armering, säkerligen blifvit
tagne och uppbrände; men den kommenderan-
de Storamiralen fann för godt att uppskjuta
anfallet till följande dagen, då bårdt väder
och vidrig vind gjorde, att företaget misslycka-
des; i motsatt fall hade vår öfverlägsenhet i
sjön under loppet af sommaren varit gilven,
Cronsteltska eskadern ej vågat utlöpa och vi
ej behöft låta instänga oss 1 Wiborgska viken,
med ett ord, följderna hade blifvit oberäkneliga.
Vår skärgardsflotta, som 1789 i Svensksunds-
bataljen blef nära förstörd, återstäldes följande
året, genom de oerhördaste ansträngningar, un-
der framlidne Grefve Anckarsvärds ledning, till
den styrka, hvartill den troligen aldrig mer
turde hinna. I nästan alla rikets hamnar, äf-
ven de Pommerska, skedde nybyggnader, så
att denna flotta, i Maj månad, samlades i Fin-
ska viken, mer än 300 segel stark, väl arme-
rad och bemannad, ej med utskrifne och tra-
sige landtvärnister som 4808, utan med or-
dentligen förhyrdt sjöfolk, och denna flotta var
det, som tillkämpade sig den afgörande segern
vid Svensksund, under Konungens eget befäl,
och som förmådde kejsarinnan till benägenhet
för freden, hvilken kort derefter slöts i Värelä,
genom hvilken fred Sverige ej förlorade en
alns bredt land, men återvann sin förlorade
Ibland de uti boken omnämnde nederlagen
till lands, citeras äfven Kaipiasaffären, men 0-
rätt kallas denna ett nederlag, som endast bör
få namn af ett misslyckadt anfall.
Insändaren förde, i General Kaulbars korps,
ett icke obetydligt befäl och kan således yttra
sig med fullkomlig sakkännedom. General
Kaulbars korps utgjorde 4900 man, deraf 200
Finska dragoner, som i det kuperade landet
sällan kunde användas till annat än rekogno-
sceringar och bagagevakt. Generalen erhöll
vid Koverla, der han med sin korps var sta-
tionerad, Konungens ordres att marchera på
Davidsstad, 6 mil derifrån, för att der borttaga
eller uppbränna Ryssarnes magasiner, och un-
derrättades derjemte, att han på halfva vägen
vid Kaipias skulle stöta på en Rysk styrka af
1209 man, förskansad uppå höjderna bakom
nämnde by. Generalen satte sig i march den
453 Juli, mötte under vägen inga andra hinder
än ströfvande kossacker; ankommen nära kanon
portce till Kaipias, der ryska batterierne upp-
täcktes, befallde han vårt infanteri, att från
båda flyglarne marchera genom skogen, för
att söka fiturnera fiendens position, under det
artilleriet sökte att med sina 6-pundiga pjeser
draga fiendens uppmärksamhet åt centern; snart
lät en liflig infanterield höra sig, och rappor-
ter fanlände från befälhafvarne, att de stött på
betydliga infanterimassor, som underhöllo en
mördande eld, hvarigenom flere officerare och
många soldater dels stupat dels blesserats,