gärde för sådant ändamål och erhöll sin matmo
ders tillstånd att ofvanberörde aftor gå till Grö
nadahl i ett enskildt ärende. Redan kl. 6 på a
tonen aflägsnade hon sig nu hemifrån och tog vä
gen åt Nya Norra gatan, der hon förmodade si
möta Ingeborg. När hon hunnit ett stycke frar
på gatan, ungefär midt emot Kopparslagaren Sta
denbergs hus, blef hon varse 2:ne qvinspersonei
som kommo gående emot henne uppifrån gatar
Hon gick då åt sidan, men tyckte sig, då de båd
gvinfolken gingo förbi, igenkänna Ingeborg jemt
pigan Ingrid Maria Petersdotter på Grönadah
Med låg röst ropade hon derföre Ingrids namn
hvarpå båda stadnade och Maria framgick, dervid
sedan de alla igenkänt hvarandra, samtal yppade
om förutnämnda tillgrepp. Maria bad sedermer
Ingeborg åtfölja sig till Grönadahl, der liqvidei
skulle uppgöras. För att nu blifva af med Ingrid
I hvars sällskap var Maria ett hinder för utförand
laf anslaget emot Ingeborgs lif, uppgaf Maria at
någon person väntade Ingrid i Bokbindaren Hult
grens hus, och tillsade Ingrid, att hon icke behöf
de åtfölja dem. Ingrid lemnade dem också, hvar
på de andra båda fortsatte sin gång åt Grönadah!
men icke den vanliga vägen, utan en mindre be
ind öfver en mosse nära staden, hvilken Mari
ansåg tjenligast för sitt ohyggliga företag. Unde
gåendet nära intill bäcken, upptog Maria en stör
re stake eller stör och med densamma, utan at
Ingeborg, som gick vid hennes sida, märkte det
tilldelte hon Ingeborg ett slag i hufvudet, hvara
Ingeborg föll omkull och afsvimmade, men åter
vann straxt sansningen och gaf till ett nödrop
Maria förnyade likväl slagen i hufvudet och ansig
tet, till dess Ingeborg blef alldeles maktlös. Af
klädde derefter den olyckiiga alla kläderne uton
lintyget och vältade henne ned uti bäcken, der hor
med staken nedstötte henne i gyttjan. Härefter hop.
samlade hon den mördades kläder, utom skorne
och strumporna dem hon i mörkret icke kunde i.
genfinna. Hon återvände derefter till sitt husbon
defolk, af hvilket hon erhöll förebråelse för sir
långa bBortavaro, dertill hon föregaf såsom orsal
sitt besök på Grönadahl, där hon hemtat de med.
hafde klädespersedlarne, dem hon föregaf vara hen.
ne tillhöriga. Dagen efter illgerningen hade mör-
derskan ännu synts lugn, men Måndagen började
hon betänka sin rysvärda gerning och följderna
deraf, hvilket genast styrkte de misstankar, som
naturligtvis hade blifvit ledda på henne i anled-
ning af hennes sammanträffande med den mördade
i Ingrids närvaro. Det behöfdes således icke lån-
ga förfrågningar, innan hon erkände brottet, samt
utvisade nvarest Ingeborgs lik befanns;i följd hvar-
af hon ock genast häktades. Då Maria första gån-
gen inställdes för RådstufvuRätten, för att under
gå ransakning, var hon till den grad betagen a!
rörelse öfver sitt brott, att förhöret måste uppskju-
tas till dess hon återvunnit mera sinnesstyrka och
redighet.
Enligt af Läkaren meddeladt intyg, har Ingeborg
ljutit döden, icke af de henne tillfogade slag i huf-
vudet, utan af qväfning i vattnet.
Maria är af Götha HofRätt dömd att, enligt 1S
Cap. 4 Missgerningsbalken, halshuggas och å
båle brännas; och detta är nu hemställdt till Kongl
Maj:ts nådiga pröfning.