gärde för sådant ändamål och erhöll sin matmo ders tillstånd att ofvanberörde aftor gå till Grö nadahl i ett enskildt ärende. Redan kl. 6 på a tonen aflägsnade hon sig nu hemifrån och tog vä gen åt Nya Norra gatan, der hon förmodade si möta Ingeborg. När hon hunnit ett stycke frar på gatan, ungefär midt emot Kopparslagaren Sta denbergs hus, blef hon varse 2:ne qvinspersonei som kommo gående emot henne uppifrån gatar Hon gick då åt sidan, men tyckte sig, då de båd gvinfolken gingo förbi, igenkänna Ingeborg jemt pigan Ingrid Maria Petersdotter på Grönadah Med låg röst ropade hon derföre Ingrids namn hvarpå båda stadnade och Maria framgick, dervid sedan de alla igenkänt hvarandra, samtal yppade om förutnämnda tillgrepp. Maria bad sedermer Ingeborg åtfölja sig till Grönadahl, der liqvidei skulle uppgöras. För att nu blifva af med Ingrid I hvars sällskap var Maria ett hinder för utförand laf anslaget emot Ingeborgs lif, uppgaf Maria at någon person väntade Ingrid i Bokbindaren Hult grens hus, och tillsade Ingrid, att hon icke behöf de åtfölja dem. Ingrid lemnade dem också, hvar på de andra båda fortsatte sin gång åt Grönadah! men icke den vanliga vägen, utan en mindre be ind öfver en mosse nära staden, hvilken Mari ansåg tjenligast för sitt ohyggliga företag. Unde gåendet nära intill bäcken, upptog Maria en stör re stake eller stör och med densamma, utan at Ingeborg, som gick vid hennes sida, märkte det tilldelte hon Ingeborg ett slag i hufvudet, hvara Ingeborg föll omkull och afsvimmade, men åter vann straxt sansningen och gaf till ett nödrop Maria förnyade likväl slagen i hufvudet och ansig tet, till dess Ingeborg blef alldeles maktlös. Af klädde derefter den olyckiiga alla kläderne uton lintyget och vältade henne ned uti bäcken, der hor med staken nedstötte henne i gyttjan. Härefter hop. samlade hon den mördades kläder, utom skorne och strumporna dem hon i mörkret icke kunde i. genfinna. Hon återvände derefter till sitt husbon defolk, af hvilket hon erhöll förebråelse för sir långa bBortavaro, dertill hon föregaf såsom orsal sitt besök på Grönadahl, där hon hemtat de med. hafde klädespersedlarne, dem hon föregaf vara hen. ne tillhöriga. Dagen efter illgerningen hade mörderskan ännu synts lugn, men Måndagen började hon betänka sin rysvärda gerning och följderna deraf, hvilket genast styrkte de misstankar, som naturligtvis hade blifvit ledda på henne i anledning af hennes sammanträffande med den mördade i Ingrids närvaro. Det behöfdes således icke långa förfrågningar, innan hon erkände brottet, samt utvisade nvarest Ingeborgs lik befanns;i följd hvaraf hon ock genast häktades. Då Maria första gången inställdes för RådstufvuRätten, för att under gå ransakning, var hon till den grad betagen a! rörelse öfver sitt brott, att förhöret måste uppskjutas till dess hon återvunnit mera sinnesstyrka och redighet. Enligt af Läkaren meddeladt intyg, har Ingeborg ljutit döden, icke af de henne tillfogade slag i hufvudet, utan af qväfning i vattnet. Maria är af Götha HofRätt dömd att, enligt 1S Cap. 4 Missgerningsbalken, halshuggas och å båle brännas; och detta är nu hemställdt till Kongl Maj:ts nådiga pröfning.