fosterlandet, derigenom så mycket bidrar till utvecklingen af dess styrka; ty kunskap är välde, M. H., och blott medelst dennes öfverlägsenhet kan det mindre mäktiga riket hoppas atti i tidernas längd motstå det mäktigare., (Forts. följer.) a Ant RÄTTEGANGSOCH POLIS-SAKER M. M. — -Korrektionisterne Lindqvist, Lundberg och Sundström förhördes i går i Poliskammaren, rörande mordet å deras kamrat Gadd. Sundström och Lindqvist vägrade länge att svara, om man icke ville lofya dem, att de ej skulle återföras till Korrektionsinrättningen, der de påstå sig blifvit misshandlade och hållne i mörkt fängelse, alltsedan den 21 Februari. Dä de slutligen läto förmå sig att ingå i svaromål, medgaf väl Lindqvist, att ban gifvit Gadd det obetydliga såret i ansigtet, men ville ej vidkännas den större och dödliga biessyren. Ransakningen kommer att fortsättas, när läkarebesigtning å den döda kroppen föregått. — Våra Läsare utom hufvudstaden och kanhända många inom den terde ej veta, hvad en hamnbuse är för ett ting. Dagbladet för i dag upplyser oss, att detta är benämningen på de gossar, som uppehålla sig i hamnarna och på torgen, för att genom hembärande af varor åt köpare derstädes förtjena sig en styfver. En af desse, vid namn Thure. Brynolf Leonard Lindgren, som icke inskränkt sig endast till detta lofliga yrke, utan för sina aberrationer derifrän varit straffad dels med ris, dels med vatten och bröd, har nu blifvit arresterad, för det han ur en tobaksplantörs ficka lagt sig till 24 sk. Bko, och gjort det så oskickligt, att den bestulne med två vittnen kunde bestyrka tillgreppet. Den nu mera! icke lustige Thure påstod likväl, ätt sådant vore alldeles omöjligt,4 emedan han troligen icke sjelf kunde öfvertyga sig om, att han var en sådan fuskare i handtverket. Polisen lärer dock hafva sökt förmå honom inse sitt misstag. — Emot en f. d. sjöman, Bergström, har dess moder anmält klagomål i Polisen, för det han, under sitt rus, flera gånger misshandlat henne. Detta är så mycket tadelvärdare, som modren är af ålderdom så bräcklig, att hon ej ens förmått inställa sig vid polisen, hvarföre en undersökning kommer att företagas på stället, Catharina Fattighus, der hon är intagen, och der de, som varit vittnen till sonens våldsamma förfarande, äfven vistas, men af enahanda orsak ej kunnat infinna sig. — Nära Bomslupstrappan vid Skeppsbron har man sistlidne Söndag i sjön träffat liket af en man, om hvilken ingen likväl ännu känner hvem ban varit. —S— Lr Förliden December månad föröfvades i Wexjö ett dråp, hvilket, i anseende till det vänskapsförhållande, som emellan de båda här nedånnämnde personerna i lifstiden ägt rum, deras ungdom och den lumpna anledningen till det grofva brottet och den. nästan fullkomliga tanklösnet i afseende på både gerningen och följderna, som fös.råder sig i sättet. att! utföra detsamma, kan med skäl sägas intaga ett rum ibland märkvärdiga kriminal-mål. Tvenne bondflickor, Maria Johannisdotter och myeborg Jonasdotter, hade en längre tid varit bekanta och lefde ganska vänskapsfullt och förtroligt med hvarandra. Maria var 24 och Ingeborg 22 år gammal. Förliden sommar voro båda tjenstlediga och bodde tillsammans under denna tid hos en enka, vid namn Christina Magnidotter på Norra Granhället, invid W exjö, ända till sistförflutne Michaeli. Maria flyttade då in till Wexjös hvarest hon erhöll tjenst hos Sejlaren Tvetman, och Ingeborg begaf sig åt Blekinge, för att söka årstjenst. Som Ingeborg och Maria hade fattat ett oinskränkt förtroende för hvarandra, uppdrog Ingeborg åt Maria att, under hennes frånvaro, hafva vård och tillsyn öfver hennes klädespersedlar, hvilka voro förvarade i en kista, som stod hos ofvanberörde enka Christina Magnidotter. Maria motsvarade likväl icke bättre det förtroende hon fått af Ingeborg, än att hon tillegnade sig och till en del nytjade en del af kläderne. Ungefär en månad derefter återkom Ingeborg till staden och återfordrade dessa tillbaka af Maria. Ingeborg återfick dem äfven, tillika med kistan, uti hvilken defvoro nedlagde. Då hon nu började närmare öfverse kläderna och saknade en del samt fann flere persedlar under hennes frånvaro begagnade, blef hon häröfver ganska misslynt, för ebrådde Maria att hafva missbrukat hennes förtroende, och fordrade ersättning af Maria, under hotelse att, i annat fall; anmäla saken, till laglig beifran. Maria erkände äfven sitt tilltag och lofvade att, såsom skadeersättning, gifva Ingeborg 40 Rdr Res, hvarmed Ingeborg förklarade sig nöjd. Den lofvade betalningen uteblef dock, hvilket föranledde, Ingeborg att tid efter annan påminna Maria om uppfyllande af hennes löfte, samt slutligen att hota Maria med att anmäla händelsen för Marias husbondefolk. Maria gaf då Ingeborg ånyo bestämdt löfte om skyndsam betalning och öfverenskom för sådant ändamål med henne, att de Lördagsaftonen den 8 sistl. December skulle träffas hemma hos Maria, för att derefter göra hvarandra sällskap till Grönadahl, der Maria föregaf sig hafva sin kista stående och penningarne, som Ingeborg skulle erhålla, deruti föra IA Ta skäälstn ss. —.n se 24 hvarandra sås aan An