men namnet ändock synligt. Jemväl uppgifver Hr
Lenholm, att samme person utbjudit nipper äfven
hos juvelerarne Hrr Giron et Comp., som innehaft
och aflemnat några af de öfriga hos Fru Broomå
til!gripna guldpjeserna, samt att ene bolagsman
nen sjelf inför polisen skall vitsordat omständighe-
ter, som bekräfta Lenholms beskrifning på den
säljande.
Vi få til:fäålle att återkomma härtill.
— Förre Kryddkramhandlanden Döling, som
ännu hålles häktad under Rådhuset, har ånyo kom-
mit under tilltal för det han, till penningars an-
skaffande, tagit emot ett par skuldsediar på tillho-
pa 500 Rdr Bko, hvarför han icke redovisat. Dö-
ling, som varit till Poliskammaren upphemtad, har
icke kunnat förneka riktigheten af angifvelsen, äf-
vensom att han af andra personer erhållit full va-
luta för reverserna, men har föreburit, att han för
det närvarande icke kunde göra rätt för sig. Dö-
ling förmenade likväl, att sådant skulle kunna låta
sig göra, allenast Döling blefve ur häktet frigif-
ven, men detta kunde likväl icke bifallas.
— För några dagar sedan kom till en
klädmäklerskas bod här i staden en extra vaktmä-
stäre och begärde låna en violin, som der hängde
till salu. Frun, som kände honom, frågade: cHvad
skall Herrn med den? — aJo, kära Fru, jag skall
spela på en bal hos — — — i afton, men har in-
gen god violin; och jag skulle med detsamma öd-
mjukast fråga, om inte Frun ville vara god att för
besväret göra mig den äran att få bjuda Frun på
balen ? — aAh ja, hvarför icke, jag tackar,, sade
Frun. Extra vaktmästaren fick, till följd häraf,
violinen; men i stället att spela upp dermed på
någon bal, gick han genast och pantsatte den på
pant-lånekontoret för 2 Rdr. Det är obekant, hu-
ruvida Frun verkligen utstyrt sig till balen, men
imedlertid fick hon sjelf abetala fiolen,, för ait
iterfa den.
— En större folksamling hade i Lördags,
vid middagstiden, skockat sig omkring en Grön-
månglerska på Hötorget, som hade fallit sanslös af
sin månglersiestol ned på marken. De flesta på-
stodo orsaken vara, att hon hade tagit för mycket
ill bästa och gjorde sina betraktelser häröfver, då
n pojke kom fram och ropade: akära hjertandes,
er ni intet att menniskan har koleran. Härvid togo
Västan alla åskådare till fötter, så att platsen i hast
nNlef utrymd.
— En smedsmästare på Södermalm utskic-
ade i förra veckan: sin lärling att sälja ett par
lussin korkskrufvar, och som det var mycket kallt,
våsatte han lärlingen sin egen pels, att han ej
nåtte frysa. Denne,som nu tyckte, att han blifvit
n herre, gick ut med både pels och korkskruf-
ar, men har ännu icke återkommit, utan hållit
väda delarna till godo för egen räkning.