men namnet ändock synligt. Jemväl uppgifver Hr Lenholm, att samme person utbjudit nipper äfven hos juvelerarne Hrr Giron et Comp., som innehaft och aflemnat några af de öfriga hos Fru Broomå til!gripna guldpjeserna, samt att ene bolagsman nen sjelf inför polisen skall vitsordat omständigheter, som bekräfta Lenholms beskrifning på den säljande. Vi få til:fäålle att återkomma härtill. — Förre Kryddkramhandlanden Döling, som ännu hålles häktad under Rådhuset, har ånyo kommit under tilltal för det han, till penningars anskaffande, tagit emot ett par skuldsediar på tillhopa 500 Rdr Bko, hvarför han icke redovisat. Döling, som varit till Poliskammaren upphemtad, har icke kunnat förneka riktigheten af angifvelsen, äfvensom att han af andra personer erhållit full valuta för reverserna, men har föreburit, att han för det närvarande icke kunde göra rätt för sig. Döling förmenade likväl, att sådant skulle kunna låta sig göra, allenast Döling blefve ur häktet frigifven, men detta kunde likväl icke bifallas. — För några dagar sedan kom till en klädmäklerskas bod här i staden en extra vaktmästäre och begärde låna en violin, som der hängde till salu. Frun, som kände honom, frågade: cHvad skall Herrn med den? — aJo, kära Fru, jag skall spela på en bal hos — — — i afton, men har ingen god violin; och jag skulle med detsamma ödmjukast fråga, om inte Frun ville vara god att för besväret göra mig den äran att få bjuda Frun på balen ? — aAh ja, hvarför icke, jag tackar,, sade Frun. Extra vaktmästaren fick, till följd häraf, violinen; men i stället att spela upp dermed på någon bal, gick han genast och pantsatte den på pant-lånekontoret för 2 Rdr. Det är obekant, huruvida Frun verkligen utstyrt sig till balen, men imedlertid fick hon sjelf abetala fiolen,, för ait iterfa den. — En större folksamling hade i Lördags, vid middagstiden, skockat sig omkring en Grönmånglerska på Hötorget, som hade fallit sanslös af sin månglersiestol ned på marken. De flesta påstodo orsaken vara, att hon hade tagit för mycket ill bästa och gjorde sina betraktelser häröfver, då n pojke kom fram och ropade: akära hjertandes, er ni intet att menniskan har koleran. Härvid togo Västan alla åskådare till fötter, så att platsen i hast nNlef utrymd. — En smedsmästare på Södermalm utskicade i förra veckan: sin lärling att sälja ett par lussin korkskrufvar, och som det var mycket kallt, våsatte han lärlingen sin egen pels, att han ej nåtte frysa. Denne,som nu tyckte, att han blifvit n herre, gick ut med både pels och korkskrufar, men har ännu icke återkommit, utan hållit väda delarna till godo för egen räkning.