4:o Af bröder, faderbröder eller moderbrö-
der skall den äldsta vara giftoman.
Se motiv. pag. 3 och 4 G. H. R:s anm. pag. 3
och 6 H. D. Prot. pag. 46, 17, 48.
Månne det ej gjort tillfyllest att sålunda in-
leda diskussionen och låta granskaren sjelf å
anviste ställen inhemta hvad i ämnet finnes
anfördt ?
I tablån öfver H. B. 4 kap. om köp och
byte, upptages pag. 29—38 hvad motiverna
innehålla om jemförelsan mellan dessa afhand-
lingssätt, derefter de 4 första SS:ne af försla-
get samt 3:ne motsvarande SS i lagboken, vi-
dare en uppgift af skiljaktigheterne, som dock
ej synes rätt tillfredsställande, och slutligen
motiverna till nämnde fyra SS in extenso.
Anm. skulle såsom tillräckligt surrogat för allt
hvad sålunda blifvit på ej mindre än 6 fulla
qvartsidor aftryckt hafva ansett följande:
4 Kap. 4. 2, 535, 4 SS.
Af de bestämmelser, lagen i dess motsvaran-
de kapitel innehåller, äro här uteslutne:
4:o Den i 4 om säljares och köpares goda
ja och samtycke, såsom vilkor för köps giltig-
het, emedan detta förutsättes vid kontrakter i
allmänhet;
2:o aila de, som angå böter eller andra straff
i de der utsatta fall, emedan för dem, i hvilka
det civila ansvaret af skadestånd ej ansetts till-
fyllestgörande, straffen å behöriga ställen i för-
slaget till straffbalk blifvit stadgade;
3:o den i 40 om stadens vräkares befatt-
ning med vissa varor, såsom ett ämne hvilket
till allmänna lagen ej hörer.
De i återstående SS:ne uttryckta grundsatser
äro hufvudsakligen bibehållna. Komitteen har
sökt, att dels närmare bestämma desamma, dels
utveckla deras följder i serskilda fall, dels ock,
när lagens stadgande för ett specielt fall anty-
der en derför till grund liggande regel, som
äger allmännare giltighet, uttrycka samma re-
gel i dess allmännelirhet.
Således har komittcten i andra :n upp-
ställt den grundsats, att när köpare och säljare
öfverenskommit om det, som säljes, och om
dess värde eller grunden derföre, köp anses
vara lagligen slutadt, så att äganderätten går
ifrån säljaren till köparen öfver, ändå att det
sålda ej varder genast öfverlemnadt eller be-.
taldt. Skälen för denna grundsats äro utveck-
lade i motiv. 460—1638.
Såsom ej innebegripne under förestående re-
gel, om äganderättens öfvergång utan tillkom-
men tradition, äro utmärkte 22:e fall, nemiigen:
a) i 53:e Sn, att köpare och säljare öfverens-
kommit om något vilkor, hvaraf köpslutet skall
bero. I detta fall bryter förordet lag, så att,
när vilkoret ej inträffar, köp ej kan anses slu-
tadt och effekten af äganderättens öfvergång följ-
aktligen ej äger rum;
dj i 53:e S:n, att varor äro sålde, som skola
vägas, mätas eller räknas. I den allmänna re-
geln förutsättes, att det, som säljes, skall vara
in specie bestämdt, hvilket ej inträffar med så-
dane varor förr, än vägningen, mätningen eller
räkningen för sig gått. Motiv. pag. 168—169.
I tablåen öfver Jordabalken pag. 34 förekom
mer såsom ett från förslaget uteslutet stadgande,
1 S:n 4 kap. i lagboken: Om laga fång å jord,
lus och grund å landet och i staden. Att re-
dovisa denna uteslutning, införas ordagrannt mo-
tiverna på nära 6 hela sidor. Skulle ej för
ändamålet med tablån, i fall man velat göra
något mer, än blott anvisa till motiverne, föl-
jande korta resumå hafva varit tillfyllestgö-
rande?
I 4 kap. 48 n af Jordabalken lemnar la-
sen uppgift af fem laga fång å fast egendom,
nemligen arf, skifte, köp, gåfva och pant. Till
idagaläggande af ofullständigheten i denna upp-
gift, har lagkomitteen anfört, att fast egendom
kan förvärfvas genom giftorätt, genom testa-
mente, hvilket i hufvudsakliga omständigheter
ir skildt ifrån gåfva i dess egentligaste bemär-
kelse, genom egendomens öfverflyttning från en
till annan person, i följd af giftorätts eller gåf-
vas förverkande, genom förvandling af afgärda
bys nyttjande rätt till ägande rätt och genom
ipplinning af grufvor och malmstreck, m. m.
lylikt. Om än lagens bestämmelser, rörande
letta ämne, kunde bringas till fullständighet,
rar komittten dock ansett uppräknandet å ett
ställe af alla möjliga åtkomssätt till fast egen-
lom icke instämma med rätta formen för en
agbok, utan snarare tillhöra lagfarenheten, så-