(Insändt.)
Till Red. af Aftonbladet.
Uti artikeln i sista Lördagsnumret af Aftonbla-
det, rörande åtskilliga bagares pliktfällande för det
att de tillåtit sig konkurrera med landtmän i för-
säljningen af bröd på torgen, förekomma ett par
irringar, hvilkas rättelse, genom införande af den-
na korta uppsats, Insändaren hoppas, att Red:s
sanningskärlek ej förvägrar.
Artikeln i Aftonbladet insinuerar, att de bagare
som blifvit pliktfällde, ganska väl på förhand kän-
de, att förordningen af den 9 sistl. Mars icke till-
låter hufvudstadens bageri-idkare, att, i likhet med
landtmän sälja bröd på torgen, men att de, denna
kännedom oaktadt, utfört bröd till försäljning der-
städes, samt blottställt sig för beslag och böter en-
dast för att ådagalägga cabsurditeten af nämnde
författning, hvilket, enligt Aftonbladets eget yttran-
de, också fullkomligt skall lyckats dem. Insända-
ren, som ganska noga känner förhållandet, kan i-
medlertid försäkra Red., att denna insinuation hel!
och hållet grundar sig på ett misstag. Den fin!
beräknade plan, som Red. behagar tillägga de ifrå-
gavarande bagarne, var för dem fullkomligt främ-
mande. De utförde sitt bröd till försäljning på tor-
gen i öfvertygelse, att härutinnan handla fullt lag:
enligt, och att meningen af förordningen utaf der
9 Mars omöjligen kunde vara så cabsurd,, att ba
gare, som erlägga till staten och kommunen er
dryg skatt, skulle vara betagna den rättighet i huf:
vudstaden, som genom samma förordning blifvi
förunnad åt skattfrie brödtillverkare eller bageri
idkare på landet. Till sin förvåning hafva de ge:
nom Poliskammarens utslag fått erfara, att författ-
ningen verkligen kunde vara till den grad caab-
surd.
Då Aftonbladet i anledning af beslagen yttrar
catt alltsammans härleder sig ifrån indelningen a
asalubodarna i hufvudstaden, hvilken Bagarne ön:
aska bibehålla,e eller att bagarnes uteslutande frår
den landtmän tillagda rättigheten, att tillsaluhåll
bröd på torgen, har sin grund uti den så kallad
bodregleringen, så mäktar Insändaren häremellar!
icke inse något rationelt sammanhang, utan nöd