dröfliga ödet, att hafva förgäfves satt sig emot
henne.
När oppositionen år 48314 förebrådde styrelsen,
atf hon dref för långt principen om oordningarnas
hämmande, att hon i Europa öfvergaf Juli-revolu-
tionens sak, sade jag till mig sjelf, att hon för bit-
tida gjorde henne denna förebråelse, men att hon
en dag kunde bli sann, och att man den dagen
borde hejda sig, för att icke göra som alla sty-
relser, hvilka börjat med att hafva rätt mot hvarje
opposition och slutat med att få orätt mot dem
alla. f
Jag har hållit ord och skiljt mig rån styrelsen
med saknad, med smärta, ty jag önskade tjena Juli-
konungamakten, och jag var känslig för äran att
taga del i ledningen af mitt fäderneslands angelä-
genheter.
Man förebrår kronans fordne tjenare, att hafva
ingått en koalition med alla regeringens fiender,
för att angripa henne.
Hvad! Då jag tänker, att regeringens förfa-
rande är föga nationelt i det yttre, föga parlamen-
tariskt i det inre, skulle jag väl upphöra att tänka
och säga det, att understödja denna åsigt genom
mina tal och mina vota, för det att någre män,
tillhörande en äldre eller nyare opposition, än män
vid min sida, tänka och säga det liksom jag?
Men man säger mig, att det är en betänklig
och ledsam sak, att se så många män förena sig,
för att gifva oppositionen rätt och bekräfta dess
gamla klagomål. Ja, visserligen är sådant be-
tänkligt! Men det gafs tvenne sätt att handla i
anseende till styrelsen: det ena, att tiga, och der-
igenom uppmuntra henne i sina villfarelser; det
andra, att offentligt tadla henne, för att hejda
henne. Jag tror, att svage vänner skulle föredra-
git det förra sättet, men kraftfuile vänner skola
välja det sednare.
Det är hundra gånger bättre att skilja sig från
henne, och försöka att genom ett motstånd afvända
henne från sina fel, än att låta henne vandra
fram på sin vådliga bana.
Man blottställer sig för att sålunda föra samma
språk, som dess fiender; sådant är likväl bättre,
än att låta henne förverkliga förespådda och ön-
skade förvillelser.
aLandet skall, om det rätt förstår denna belägen-
het, hejda regeringen, liksom kamrarna redan 4837
och 4839 försökt göra det. Landet skall vara lika
kraftfullt som dess representanter och skall frälsa
regeringen genom det mostånd, det gör henne.
Derigenom att det röstar mot den nuvarande ad-
ministrationen, skall det derföre icke förvandla
freden i krig och ordningen i oordning; nej, det
skall rätta en rigtning, som kunde bli vådlig,
om hon icke motverkades; det skall, bland kro-
nans rådgifvare, något litet väcka Juli-andan, och
gifva kabinettet en styrka, som det verkligen
beböfver, för att i det yttre upplösa de svårigheter,
som en oförsigtig svaghet låtit hopa sig.
cHvad mig angår, skall jag, hvad som än må
hända, om ock landet misstog sig och lät styrelsen
föröka de redan begångna felstegen, likväl ej för-
ändra mitt uppförande. Jag har tjent regeringen
och skall alltid vara färdig att tjena henne, om
bon än är i fara, men jag skall inte följa henne i
hennes fel.,
aStyrelsens fiender förtalte mig år 1834; nu är
det bennes vänner, som äåtaga sig denna ädla rol.
Lika mycket! Mitt offentliga lif skall svara der på.
Om jag hade den ärelystnaden att vilja bli minister,
mot vilkor att försaka min öfvertygelse, skulle jag
ännu vara det. Om jag hade en sådan ärelystnad,
när juli-revolutionens anda råkat i förgätenhet,
skulle jag vara det; men jag vill aldrig vara det
på sådana vilkor. Jag skall, så länge det behöfs,
förblifva endast deputerad, i fall er röst återger
mig denna titel. Lycklig af min medelmåtta, stolt
öfver de tjenster jag gjort i farans stund och öfver
dem jag vägrat göra i förvillelsens, fullkomligt er-
satt för allt ogunst genom ert fria och fortsatta
förtroende.n
aJag är djupt tillgifven vår styrelse, men jag
vill heldre misshaga henne, än förråda henne ge-
nom min eftergifvenhet.
ETEN KY TN