lemna själ, hjerta och allt förnuft fullkomTgen i fred. Man må derföre allsieke tro, att de hata en sådan professor: det progressiva hatar aldrig; hatet hör uteslutande till det regressivas roll emedan det ständigt fruktar. Ungdomen kan blifva kall, då den ser sig oeh sin tid bemötas med köld; men den är så ur stånd att hata, att det är med tårar, men icke med hån, den tänker på orättvisorna: och samma stund en lärare omvänder sig — äfven om han, som Geijer, blott ger en obetydlig vink om att ämna bli progressiv — så bäres han i ögonblicket på händerna. Likväl måste föresatsen wvara upprigtig; visar den sig falsk eller återgående för andra gången, då kan det hända, att sjeliva ungdomen börjar hata. — Skulle den olyckan, värst af alla, inträffa, att vid ett universitet icke blott en och annan, utan måinge lärare uppstode mot studenterne i regressiv form, så måste följden icke allenast bli måne3 tomma lärosalar, utan en anarkisk anda kan sprida sig genom det hela. Ty det ligger i saken, att studenterne måste hafva ledare: deras genom sjelfva institutionen anvisade högste ledare äro professorerne: gå desse nu undan ur gångens ban2, stiga de bort från vägen och ställa sig i portlider, så blir ju ungdomen härigenom utan sina naturliga anförare på vägen, som den har att beträda? Det wore väl icke underligt, om den då började vackla i ordning, seder och flit: men gör den icke det, fortfar den att utan för-män (män som i sak gå före) likväl på det hela vara en förträfflig korps, så tyder det minsann på en bättre anda och en alla våra ödens högre ledning, än som kan räknas dem till förtjenst, hvilke stigit afsides från de egentliga frågorna, och härigenom de facto lemnat ledare-kallet. Man bör icke undra öfver det som icke är underligt alls, nemligen att studenterne på annan väg måste söka hvad de sakna hos dem de skulle finna det hos: en del läser således utländske lärares böcker, då egna professorer utgifva så litet rörande det frågan gäller; en annan del jäser — sorgligt att nämnal — tidningar. På hvilka beror det att gifva dem något annat? (Forts.)