männa tänkesättets beskaffenhet, sådant detsamma
yttrat sig inom alla klasser och partier, i följd afl
de händelser, som inträffade under sista parla-
mentssessionen. Jag talar icke här om de Fran-
syske Canadenserne, utan om den Brittiska befolk-
ningen i de båda provinserna. Tillräckliga bevis
på deras känslor finnas i de adresser, hvilka till
mig öfverlemnades från alla trakter af de Nord-
amerikanska kolonierna. Men ehuru starka äfven
de uttryck voro, hvari Engelsmännen beklagade det
plötsliga tillintetgörandet af de förhoppningar, de
hyst om ett snart och tillfredsställande slut på det
tillstånd af förvirring och anarki, hvari de så län-
ge försmäktat, så sönko dock dessa uttryck ned
till en obetydlighet, i jemförelse med den fara, som
låg i de hotelser om skilsmessa och oafhängighet,
hyilkas öppna och allmänna yttrande berättades mig
från alla håll. Det lyckades mig väl att för ögon-
blicket lugna denna jäsning i sinnena, derigenom
att jag ledde folkets blickar på den hjelp, som E.
Maj:ts vishet och välvilja så naturligt föranleda att
hoppas, så snart blott medlen att bota det onda
framläggas till E. Maj:ts öfvervägande. Men de
goda verkningar, som den ansvarighet, jag på det-
ta sätt iklädde mig, tillvägabragte, skola tillintet-
göras, alla de känslor, dem man önskar aflägsna,
skola med ökad styrka lefva upp på nytt och fa-
ran blifva omätligt större, om rikets lagstiftande
makt försmår att ofördröjligen använda ett defini-
tift medel emot allt det onda, hvaröfver E. Maj:ts
undersåtare i Amerika så högt klaga, och för hyars
tillvaro jag framlagt så fullständiga bevis. Af des-
sa skäl utbeder jag mig E. Maj:ts allvarliga upp-
märksamhet åt detta betänkande. Det är den si-
sta handlingen af lojalt och samvetsgrannt uppfyl-
lande af de högvigtiga pligter, det uppdrag åläg-
ger, som E. Maj:t i nåder gifvit mig. Jag hoppas
i underdånighet, att E. M. måtte med godhet emot-
taga detta betänkande, och tror det vara dikteradt
af de tillgifnaste tänkesätt för Eders Maj:ts per-
son och thron, af den lifligaste känsla af pligt e-
mot staten, och af den allvarliga önskan att se
förbindelsen emellan detta rike och de Nordameri-
kanska kolonierna fortsatt och styrkt, hvilka kolo-
pier då skola utgöra en af de mest lysande pryd-
nader i Eders Maj:ts krona.
Allt detta underställes Eders Maj:t i underdå-
nighet. DURHAM.
London d. 31 Januari 48539.
BELGIEN.
Det bref från general Skrzynecki till furst
Metternich, hvarom vi nämnde i gårdagsbladet,
är af följande lydelse:
,Brässel den 43 Februari 18539.
Min furste!
I ett oref till belgiske ministern för utrikes
ärenderne har jag redan svarat på en beskyll-
ning, som ers höghet hbehagat rikta emot mig
i dess till belgiska kabinettet aflåtna note sist-.
lidne månad. Jag har icke dröjt att på det
högtidligaste bestrida sanningen af denna be-
skyllning, och jag har anledning tro, att detta
blifvit härvarande österrikiska sändebudet med-
deladt.
Då jag känner föga håg att få mitt namn fram-
draget i tidningarna, skulle jag hafva åtnöjt mig
med detta steg, såvida icke pressen, och fram-
för allt den, som man påstår erhålla sin rigt-
ning af österrikiska kabinettets ingifvelser, så
ofta upprepat detta förtal, att jag tvingas att
tala. Jag uppfordrar eders höghet att bevisa,
att jag någonsin med mitt hedersord förpligtat
mig emot österrikiska regeringen. Man måste
utan tvilvel öfvertyga mig genom någonting
skriftligt, och om man det icke kan, genom
någon samvetsgrann mans intyg, i hvilket fall
som helst, så har ni blott att framlägga bevis
för hvad ni påstått — och jag återvänder på
ögonblicket tillbaka till Osterrike!
Men jag upprepar åter, någonting sådant har
hvarken skett, ej heller kan det ske. Då gäst-
rätt år 1834 beviljades mig i Österrikes tyska
stater, kunde jag ingå på det uttryckliga vil-
koret, att derstädes förhålla mig stilla, det vill
I säga, icke taga del i något myteri emot rage-.
ringen. Men såsom Polack kunde jag ej, fick
jag ej, af hvad personlig konsideration som
helst, lemna mitt ord och min framtid i pant
åt en makt, som gemensamt med den fiende,
åt hvilken försynen tillåtit att mitt fädernes-
land för en tid gifves till pris, i afseende på
detsamma och emot sitt eget intresse alla da-
gar ånyo kränker hvarje gudomlig och mensk-
lig leg, derigenom att hon med lika våldsam-
het drager i fejd emot mitt folks gudstjenst,
statsinrättningar, vanor, ja till och med språk!
År 4832, då jag yttrade den önskan att fara
till Carlsbad, för att begagna baden, försökte
den österrikiska polisen att föreskrifva mig vil-
kor. Med ovilja visade jag dem tillbaka, och
i ett bref, som jag hade den äran tillskrifva
eders höghet, önskade jag att genast lemna
Osterrike. Då dessa svårigheter voro häfna.