ma atgard, så vida den kunde tillräknas mig, kan öfverensstämma med 61 Kap. 4 S Missgerningsbalken, som stadgar: catt den som befaller annan till något brott, skall straffas lika med den, som gerningen Gjort. Angående frågan om de i reglementet gjorda ändringar och tillägg, har jag uti min underdåniga förklaring den 7 Juni 4837, äfvensom uti de sedermera afgilfna underdåniga skrifter så fullständigt utvecklat allt hvad jag derom har att säga, att då nu någon vidare förklaring i denna del af målet icke är af JustitieOmbudsmannens sista skrift påkallad, jag endast vågar i djupaste underdånighet åberopa innehållet af nämnde mina underdåniga förklaringar, såsom voro de här införda. Sedan Justitieombudsmannen påstått, att en anteckning uti Förvaltningens diarium, hvilken, enligt, Holms uppgift, hvars riktighet blifvit af Justitieombudsmannen antagen, skall blifvit af mig, såsom Verkets chef anbefalld, och i närvaro af Förvaltningens ledamöter och under deras ögon verkställd, icke i afsigt att skada göra, utan för att bereda mig ett skydd mot följderne af den med reglementet vidtagna åtgärd, vore ett brott, af den beskaffenhet, som omförmäles uti 8 kapitlet 2 S:n Missgerningsbalken, så förekommer det mindre oväntadt, att Justiticecombudsmannen finner berörde min åtgärd med reglementet likna det brott att förfalska offentliga handlingar, som nämnde lagrum förbjuder och med ansvar belägger. Denna förmenta likhet torde dock svårligen inses af den, som egnat närmare uppmärksamhet dels åt sättet, huru dessa ändringar blifvit gjorda, dels åt deras beskaffenhet, hvaraf uppenbarligen lärer ådagaläggas, ej mindre, att de icke blifvit hemligen verkställda, enär trenne personer dervid biträdt, på sätt handlingarne upplysa, än ock att den i 4 och 3 :n berörde Kapitel och Balk på förfalskningsbrott angifna hufvudkarakter, afsigt å egen nytta eller annans skada, icke allenast icke förefinnes, utan tvertom att min åtgärd endast varit riktad derhän, att befordra god ordning vid flottans stationer och nödig tydlighet i sjelfva reglementet. Detta visar sig ytterligare deraf, att, ehuru Eder Kongl. Maj:t behagat förordna, det reglementet, sådant det blifvit af Eders Kongl. Maj:tj fastställdt, eller, såsom Justitieombudsmannen yttrar, i oförfalskadt skick, skulle, genom Krigsexpeditionens försorg, till trycket befordras, hafva likväl 20 af mina 32 ändringar, och tillägg blifvit bibehållna i den nya upplagan, samt af de återstående 412, trenne, de väsendtligaste, kort tid efteråt af Eders Kongl. Maj:t i nåder antagna. Beträffande det ansvarspåstående, Justitieombudsmannen emot mig framställt, så lärer det icke vara med det af honom till grund derför åberopade 1:a kapitlet 42 :n Rättegångsbalken enligt, al jag, som för min åtgärd med reglementet redan af Eders Kongl. Maj:t entledigad från det embete, hvari jag felat, och förlustig gjord af dermed förenade föneförmåner och öfrige fördelar, samt sålunda redan undergått det högsta ansvar, som till det emot mig öfverklagade embetsfel vore, efter berörde lagens rum, lämpligt, skulle för samma embetsfel undergå straff för andra gången och mista ett annat, ännu innehafvande embete, i hvilket det åtalade och af mig erkända fel icke blifvit begånget. Hade jag, såsom Amiral, begått något sådant fel, hvarigenom jag förverkat mitt amiralsembete, så hade jag icke heller kunnat fortfara att vara chef i Förvaltningen af sjöärenderna, enär denne,, likmätigt Eders Kongl. Maj:ts instruktion för Förvaltningen den 2 November 4824, alltid skall vara en Flaggman vid Eders Kongl. Majts flotta; men att Amiralsembetet skulle anses förverkadt genom embetsfel, begångna af chefen för Förvaltningen i denna hans egenskap, dertill lärer icke finnas någon i lag grundad anledning. Sedan Eders Kongl.fSMaj:t i nåder fastställt det förslag till nytt reglemente för flottans stationer, som, efter min derom gjorda underdåniga framställning, blifvit af Öfverkommissarien Gänther utarbetadt och af mig, jemte Förvaltningens ledamöter granskadt, hade jag visserligen icke ägt att ati denna handling, ehuru till Förvaltningen återställd, alldeles i samma skick, som den blifvit till Eders Kongl. Maj:t ingifven, göra några ändringar eller tillägg, utan föregången underdånig anmälan hos Eders Kongl. Maj:t. Jag har derföre erkänt, att denna min åtgärd innefattade ett embetsfel, för hvilket jag underkastade mig laga ansvar. Jag vill äfven medgifva, att mitt fel må kunna anses vara af en svår beskaffenhet, men om inga anledningar förekomma dertill, att mitt uppsåt med den öfverklagade åtgärden varit ondt (dolus malus), utan det tvertom af omständigheterna finnes ådagalagdt, hvad Justitieombudsmannen äfven synes antaga, att min. afsigt varit god, samt följaktligen ingenting nesligt finnes uti rain åtgärd, den Justitieombudsmannen icke heller kunnat hänföra under annat lagrum, än 4 kapitlet 42 :n Rättegångsbalken, så vågar jag föreställa mig, att den icke bordt rubriceras såsom brott, aldraminst såsom ett brott, hvilket liknade det i 8 kaditlet 3 :n Missgerningsbalken omförmälta. Hvad Justitieombudsmannen härom yttrat, har derföre varit för mig så mycket mera sårande, som jag uti alla mina embetsåtgärder, äfven dåjag någon gång misstagit mig, under hela min 40-åriga embetsmannabana endast åsyftat Eders Kongl. Maj:ts och Rikets gagn och bästa, men aldrig egennytta eller annans skada. Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar stormäktigste allernådigste Konung Eder Kongl. Maj:t underdånigste och tropligtigste tionare och tUNdergåte