ma atgard, så vida den kunde tillräknas mig, kan
öfverensstämma med 61 Kap. 4 S Missgerningsbal-
ken, som stadgar: catt den som befaller annan till
något brott, skall straffas lika med den, som ger-
ningen Gjort.
Angående frågan om de i reglementet gjorda än-
dringar och tillägg, har jag uti min underdåniga
förklaring den 7 Juni 4837, äfvensom uti de seder-
mera afgilfna underdåniga skrifter så fullständigt
utvecklat allt hvad jag derom har att säga, att då
nu någon vidare förklaring i denna del af målet
icke är af JustitieOmbudsmannens sista skrift på-
kallad, jag endast vågar i djupaste underdånighet
åberopa innehållet af nämnde mina underdåniga
förklaringar, såsom voro de här införda.
Sedan Justitieombudsmannen påstått, att en an-
teckning uti Förvaltningens diarium, hvilken, en-
ligt, Holms uppgift, hvars riktighet blifvit af
Justitieombudsmannen antagen, skall blifvit af
mig, såsom Verkets chef anbefalld, och i närvaro
af Förvaltningens ledamöter och under deras ögon
verkställd, icke i afsigt att skada göra, utan för
att bereda mig ett skydd mot följderne af den med
reglementet vidtagna åtgärd, vore ett brott, af den
beskaffenhet, som omförmäles uti 8 kapitlet 2 S:n
Missgerningsbalken, så förekommer det mindre o-
väntadt, att Justiticecombudsmannen finner berörde
min åtgärd med reglementet likna det brott att
förfalska offentliga handlingar, som nämnde lag-
rum förbjuder och med ansvar belägger. Denna
förmenta likhet torde dock svårligen inses af den,
som egnat närmare uppmärksamhet dels åt sättet,
huru dessa ändringar blifvit gjorda, dels åt deras
beskaffenhet, hvaraf uppenbarligen lärer ådagaläg-
gas, ej mindre, att de icke blifvit hemligen verk-
ställda, enär trenne personer dervid biträdt, på
sätt handlingarne upplysa, än ock att den i 4 och
3 :n berörde Kapitel och Balk på förfalsknings-
brott angifna hufvudkarakter, afsigt å egen nytta
eller annans skada, icke allenast icke förefinnes,
utan tvertom att min åtgärd endast varit riktad
derhän, att befordra god ordning vid flottans sta-
tioner och nödig tydlighet i sjelfva reglementet.
Detta visar sig ytterligare deraf, att, ehuru Eder
Kongl. Maj:t behagat förordna, det reglementet, så-
dant det blifvit af Eders Kongl. Maj:tj fastställdt,
eller, såsom Justitieombudsmannen yttrar, i oför-
falskadt skick, skulle, genom Krigsexpeditionens
försorg, till trycket befordras, hafva likväl 20 af
mina 32 ändringar, och tillägg blifvit bibehållna
i den nya upplagan, samt af de återstående 412,
trenne, de väsendtligaste, kort tid efteråt af Eders
Kongl. Maj:t i nåder antagna.
Beträffande det ansvarspåstående, Justitieombuds-
mannen emot mig framställt, så lärer det icke vara
med det af honom till grund derför åberopade 1:a
kapitlet 42 :n Rättegångsbalken enligt, al jag,
som för min åtgärd med reglementet redan af
Eders Kongl. Maj:t entledigad från det embete, hvari
jag felat, och förlustig gjord af dermed förenade
föneförmåner och öfrige fördelar, samt sålunda re-
dan undergått det högsta ansvar, som till det emot
mig öfverklagade embetsfel vore, efter berörde la-
gens rum, lämpligt, skulle för samma embetsfel
undergå straff för andra gången och mista ett an-
nat, ännu innehafvande embete, i hvilket det åta-
lade och af mig erkända fel icke blifvit begånget.
Hade jag, såsom Amiral, begått något sådant fel,
hvarigenom jag förverkat mitt amiralsembete, så
hade jag icke heller kunnat fortfara att vara chef
i Förvaltningen af sjöärenderna, enär denne,, lik-
mätigt Eders Kongl. Maj:ts instruktion för Förvalt-
ningen den 2 November 4824, alltid skall vara en
Flaggman vid Eders Kongl. Majts flotta; men att
Amiralsembetet skulle anses förverkadt genom em-
betsfel, begångna af chefen för Förvaltningen i
denna hans egenskap, dertill lärer icke finnas nå-
gon i lag grundad anledning.
Sedan Eders Kongl.fSMaj:t i nåder fastställt det
förslag till nytt reglemente för flottans stationer,
som, efter min derom gjorda underdåniga fram-
ställning, blifvit af Öfverkommissarien Gänther ut-
arbetadt och af mig, jemte Förvaltningens ledamö-
ter granskadt, hade jag visserligen icke ägt att
ati denna handling, ehuru till Förvaltningen åter-
ställd, alldeles i samma skick, som den blifvit till
Eders Kongl. Maj:t ingifven, göra några ändringar
eller tillägg, utan föregången underdånig anmälan
hos Eders Kongl. Maj:t. Jag har derföre erkänt,
att denna min åtgärd innefattade ett embetsfel, för
hvilket jag underkastade mig laga ansvar. Jag vill
äfven medgifva, att mitt fel må kunna anses vara
af en svår beskaffenhet, men om inga anledningar
förekomma dertill, att mitt uppsåt med den öfver-
klagade åtgärden varit ondt (dolus malus), utan det
tvertom af omständigheterna finnes ådagalagdt, hvad
Justitieombudsmannen äfven synes antaga, att min.
afsigt varit god, samt följaktligen ingenting nesligt
finnes uti rain åtgärd, den Justitieombudsmannen
icke heller kunnat hänföra under annat lagrum, än
4 kapitlet 42 :n Rättegångsbalken, så vågar jag
föreställa mig, att den icke bordt rubriceras såsom
brott, aldraminst såsom ett brott, hvilket liknade
det i 8 kaditlet 3 :n Missgerningsbalken omför-
mälta. Hvad Justitieombudsmannen härom yttrat,
har derföre varit för mig så mycket mera sårande,
som jag uti alla mina embetsåtgärder, äfven dåjag
någon gång misstagit mig, under hela min 40-åriga
embetsmannabana endast åsyftat Eders Kongl. Maj:ts
och Rikets gagn och bästa, men aldrig egennytta
eller annans skada.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar
stormäktigste allernådigste Konung
Eder Kongl. Maj:t
underdånigste och tropligtigste
tionare och tUNdergåte