Missöden, förorsakade af trängsel på teatern. Uti Norska tidningen aDen Constitutionelle förekommer ett bref till teater-direktionen med en ödmjuk anhållan, att direktionen, till förekommande af en alltför stark trängsel på parterren, måtte minska biljetternas antal på denna plats med 530 å 40. Såsom skäl till denna anrhållan beskrifver författaren en scen af förvirring, förorsakad af trängseln vid ett af de sednare spektalerna, hvilken är hållen i en så humoristisk stil, att vi ej kunna neka oss det nöjet att här lemna en öfversättning deraf. a Till hvilka sorgliga förvecklingar gifver icke denna trängsel anledning! Jag tillåter mig blott att berätta ett härom dagen inträffadt exempel. En kapten sökte att tränga sig fram emellan sista bänken på parterren och de äskädare, som stodo vid väggen; just då han skulle passera förbi en smal herre, i grön bonjour, strök en af kaptenens epäletter herrns glasögon från näsan. Jag ber om förlåtelse! sade kaptenen. Skadar inte! svarade den gröne. Men det höll på att bli skada nog. Glasögonen hittade tillfälligtvis på ett litet öppet mellanrum och nedhalkade på golfvet. cVäntal, ronpte den gröne; cjag kan tydligt känna dem med tåspetsen.n Men att böja sig ned var omöjligt; efter flera fruktlösa försök hittade han på att fira sig ned i vertikal ställning och fick till sluts tag på sina glasögon. Men i samma ögonblick var det rum, den gröne intagit med öfra delen af kroppen, helt och hållet tillstängdt af de sammanträngda massorna öfver honom. Hans böner, att få rum att komma upp igen, voro förgäfves. Nu beslöt han undantränga en af sina grannar, såsom enda medlet att skaffa sig plats. Lotten träffade en man i ljus doffelsurtout och gul väst, i hvars ena ficka låg ett guldrepeter-ur, med lång, hängande kedja. Den gröne fattade honom om knäna cch lyfte honom i vädret. Framför denne stod en bland dam med yfvig chevelure. Då nu doffelmannen oförmodadt lyftes upp, fastnade en af hans berlocker i damens hårflätor. Striden var härd, men kort; uret gaf sig på flykten och blef hangande i damens nacke, der det slog half sju. Doffelmannen, som steg allt högre i Juften, skrek, att han fick svindel och högg i förtviflan båda händerna fast i sin grannes hufvud. Men detta bjelpte föga, ty från det angripna hufvudet lossnade en svart peruk, hvilken följde