hända, som han ej vet, och hvarom förf. är
nera behörig domare, emedan han, som man
sett, asamiat någorlunda rikbaltiga materialier,
om det som ej kan offentligen vetas, så vilja
vi icke. bestrida det. Hvad vi känna är följan-
de: vid theatern fanns på den tiden ingen mam-
sell S. mer än mamsellerna Slottsberg och Sta-
ding. Den förra var dansös oeh, efter hvad
som allmänt berättades, lierad med Hertig Carl.
Om mamsell Stadings rykte har förtalet ingen-
ting att anmärka. Hon spelade för öfrigt aldrig
Armiae, bvilken roll tillhörde fru Mäller, och
Virginia uppfördes, såsom nyss nämndes, ej förr
än 4803, d. v. s. 42 år efter sedan den ifrå-
gavarande scenen skulle hafva passerat, och
roilen innehades då, ej af någon mamsell L.,
utan af mamseil Frank.
Rec. hade ej hunnit längre, än till sid. 4642
1 förra delen, således icke till hälften deraf, då
han råkade än en gång kasta en blick på den
förut omtalade artikeln i Freja, der förf. säger
sig skrifva en roman, en novell, och på lek för-
svarar silt auktorliga rykte, hvilket ban ej fin-
ner bör försvaras under annan synpunkt, än
som ett skämt. Med en man, för hvilken hi-
storien, karakters- och sedeskildring är en ro-
man, kan man icke gerna tvista om historiens
sanning, och med den, hvilken betraktar sitt e-
get rykte som ett skämt, vore det orättvist att
fordra, det han skulle hafva någon högre åsigt
af andras rykten. Vi afbryta såsedes denna
granskning, förmodande, att läsaren, af hvad
ban funnit i denna första fjerdedel af arbetet,
skulle någorlunda kunna bedöma, hvad han har
att vänta i de återstående tre fjerdedelarne.
Det enda han för egen räkning bör tillägga är,
att, ehuru han sjelf visserligen icke lefde un-
der Gustaf III:s tid, måste han dock med ån-
ger och ruelse tillstå, det han är såvida Gustaf-
vian, att han tror någon heder och något men-
niskovärde ännu möjligen kunna finnas till och
med hos en person, som haft ett äfventyr med
en operadansös, utan att i sig sjelf vilja försva-
ra det, och att sakerna och tingen hafva öfver
menniskorna någon gång samma välde, som en
dansös öfver en karls hjerta, d. v. s. att för ett
ögonblick betvinga dem. Hr K. K—sg, som ej
lärer hemsökas af någon mensklig svaghet, skall
fördöma Ree. derföre, och ban miste på för-
hand med resignation underkasta sig detta öde.
ESO