nade i förening med flera utaf hufvudstadens Hand-
lande och Skeppsredare till E. ZE. Maj:t i djupa-
ste underdånighet framställt, det måtte E. K. Maj:t
Nådigst täckas vidtaga åtgärder för att för framti-
den befria Svenska handeln och sjöfarten från de
olägenheter, som äro förknippade med erläggandet
af Öresundska tullen och tvånget för fartygen, att
i och för tullklareringen aniöpa Helsingör, utbedja
sig undertechnade lika underdånigt, att på ett för-
hållande, som, fastän egentligen tillhörande det
förflutna, likväl med nyssnämnda ämne äger när-
maste gemenskap, äfvenledes få fästa E. K. Maj:ts
Nådiga uppmärksamhet; öfvertygade som under-
tecknade äro, att E. K. Maj:ts skydd och hägn för
Svensk mans rätt aldrig fruktlöst påkallas, och att
det nådiga afscende, E. K. Maj:t redan täckts
skänka åt undertecknades förrberörda framställ-
ning, äfven skall sträckas till den anhållan, som
undertecknade nu i djupaste underdånighet tillåta
sig att framföra, när E. K. Maj:t inhemtat, att
den icke är mindre grundad på billighet och rätt-
visa.
Enligt 9 uti Fredstraktaten af är 4720, g?-
nom hvilken Svenska medborgare först blefvo un-
derkastade förbindelsen, att för skepp och gods
erlägga tull till Danmark vid farten genom Ö:e-
sund, förvissades de likväl! om, att blifva behand-
lade i likhet med de mest gynnade nationer, för
hvilka, genom formliga afhandlingar, som aldrig
sedermera blifvit ändrade, afgiften å alla, uti den
äldsta öfverenskomna tariffen, icke specificerade
varor hade blifvit bestämd till 4 procent af des-
sas värde på afgångsorterne, och å många af de
uti tariffen upptagne under 4 procent af värdet.
Redan i den första underdåniga ansökning rörande
detta ämne, som af oss och andra hufvudstadeus
handlande och skeppsredare blifvit till E. K. Maj:t
ingifven, har E. K. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
blifvit fästad uppå, hurul!edes, oaktadt en mängd
af de icke specificerade varorne och deribland ser-
deles kolonialartiklar under de sednare decennier-
ne ständigt fallit i pris, tulltjenstemännen i Hel-
singör ändock fortfarit och fortfara, att vid tull-
-klareringen beräkna dessa varors värde till vida
högr2 belopp än det verkliga, på grund af för
långliga tider tillbaka godtyckligt införda såkalla-
de usancer, samt att efter de sålunda tillskapade,
obehöriga värdena, uttaga afgifterna; hvarigenom,
i uppenbar strid mot fördragen, E. K. Mai:ts un-
dersåler nödgats och fortfarande nödgas i tull er-
lägga för vissa varor 2 och 53, för andra 4 och 5
och änteligen för åtskilliga ända till 6, 7 och 8
procent af verkliga värdet, i stället för den trak-
tatenliga afgiften; utom det att äfven tullafgiften å
lera af de i tariffen upptagne varorne undergått
3 - - OA AA Re DD AS ke OR OMR AT OR AA
-
Lu fÅj om - - UV AA ÅA tr — AA vv OR ES
GT An 0
flika godtyckliga förändringar och förhöjningar.
Den åtgärd, som E. K. Maj:t, i anledning af ofta-
nämnde ansökning, redan täckts vidtaga, tillåter
AA
väl icke något tvifvel, att detta förhå!lande, hvars
illkomst endast synes kunna förklaras derigenom,
it dot uudfallit Danska regeringens uppmärksam-
ot, varder, genom E. K. Maj:ts kraftiga bemed-
ling, för framtiden rättadt. Men traktaterne äro
nationernas lagar i deras förhållanden sig emellan,
och om äfven bristande uppmärksamhet och sak-
nad väckelse hitintills utgjort enda orsakerne till
missbrukets uppkomst och fortfarande, så är lik-
väl allt som blifvit uppburit till högre belopp än
den genom fördragen öfverenskomna och stadgade i
grunden medgifver, derföre icke mindre olagligt
uppburit. Inom det enskilda samhället gäller il
hela den civiliserade verlden den rättsregeln så-i
som helig, orubblig norm, att ailt hvad medbor- I
garen i skatt erlagt tiil staten emot och utöf-
ver lag, till honom återbäres när han i behörig
ordning och inom laga tid derå väcker talan. Men
undertecknade kunna ock ej föreställa sig, att för-
hå!landet emellan staterne är annorlunda, och hysa
ej ringaste tvekan om, att en Regering, som utaf
ett annat lands undersåtare uttagit en skatt, vare
sig genom sin beskaffenhet eiler sittjbelopp stridan-
de mot tydliga fördrag, är pligtig att densamma a-
terbära, likasom att den enskilde mannen, af hvil-
ken den uttagits, är berättigad att den återfordra;
och ändtligen ej heller derom, att individens sak, i
sådan fall, är hela det samhälles, hvilket han till-
hör, hvars medverkan till försvar för sin rätt och
erhållande af godtgörelse han är befogad att begä-
ra, alldenstund det för en enskild är svårt, om ej
omöjligt, att emot en främmande stat, emot ett helt
folk och dess regering, göra sin rätt gällande och ut-
kräfva sin egendom. Sakens natur och långvarig häfd
hafvaock derföre i alla civiliserade samhällen stad-
gat det bruk, att enskilde vid dylika tillfällen vän-
da sig till sitt eget lands Regering och, genom dess
Representant hos det främmande folkets styrelse,
erhålla biträde och stöd vid reklamerandet af sin
rätt. Och just om en sådan medverkan i ministe-
riel väg, genom BE. K. M:ts Kabinett för utrikes
brefvexlingen samt E. K. Mits befullmäktigade Mi-
nister vid Kongl. Danska Hofvet, är det äfven, som
undertecknade nu i djupaste underdånighet anhålla,
för att dymedelst vinna återbäring af de afgilter
för farten genom Öresund, som ifrån tidpunkten af
freden i Kiel blifvit, utöfver det i traktaterne stad-
gade beloppet till Danska tullkammaren i Helsing-
ör, af åtskilliga bland undertecknade under hela
denna tiderymd utbetalte, af andra åter under läng-
re eller kortare perioder af densamma. Bå stater
emellan någon Prescription för väckandet af så be-
skaffade kraf icke är stadgad, så ha undertecknade
vågat anse nyssnämnde tidpunkt, då den sista af-
handlingen rörande Öresundska tullen, så vidt det
är undertecknade veterligt, emellan kronorne Sve-
Tiga AL HAAN 1 fårakanmmar 2. oo 234 3 Alla