nade i förening med flera utaf hufvudstadens Handlande och Skeppsredare till E. ZE. Maj:t i djupaste underdånighet framställt, det måtte E. K. Maj:t Nådigst täckas vidtaga åtgärder för att för framtiden befria Svenska handeln och sjöfarten från de olägenheter, som äro förknippade med erläggandet af Öresundska tullen och tvånget för fartygen, att i och för tullklareringen aniöpa Helsingör, utbedja sig undertechnade lika underdånigt, att på ett förhållande, som, fastän egentligen tillhörande det förflutna, likväl med nyssnämnda ämne äger närmaste gemenskap, äfvenledes få fästa E. K. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet; öfvertygade som undertecknade äro, att E. K. Maj:ts skydd och hägn för Svensk mans rätt aldrig fruktlöst påkallas, och att det nådiga afscende, E. K. Maj:t redan täckts skänka åt undertecknades förrberörda framställning, äfven skall sträckas till den anhållan, som undertecknade nu i djupaste underdånighet tillåta sig att framföra, när E. K. Maj:t inhemtat, att den icke är mindre grundad på billighet och rättvisa. Enligt 9 uti Fredstraktaten af är 4720, g?nom hvilken Svenska medborgare först blefvo underkastade förbindelsen, att för skepp och gods erlägga tull till Danmark vid farten genom Ö:esund, förvissades de likväl! om, att blifva behandlade i likhet med de mest gynnade nationer, för hvilka, genom formliga afhandlingar, som aldrig sedermera blifvit ändrade, afgiften å alla, uti den äldsta öfverenskomna tariffen, icke specificerade varor hade blifvit bestämd till 4 procent af dessas värde på afgångsorterne, och å många af de uti tariffen upptagne under 4 procent af värdet. Redan i den första underdåniga ansökning rörande detta ämne, som af oss och andra hufvudstadeus handlande och skeppsredare blifvit till E. K. Maj:t ingifven, har E. K. Maj:ts nådiga uppmärksamhet blifvit fästad uppå, hurul!edes, oaktadt en mängd af de icke specificerade varorne och deribland serdeles kolonialartiklar under de sednare decennierne ständigt fallit i pris, tulltjenstemännen i Helsingör ändock fortfarit och fortfara, att vid tull-klareringen beräkna dessa varors värde till vida högr2 belopp än det verkliga, på grund af för långliga tider tillbaka godtyckligt införda såkallade usancer, samt att efter de sålunda tillskapade, obehöriga värdena, uttaga afgifterna; hvarigenom, i uppenbar strid mot fördragen, E. K. Mai:ts undersåler nödgats och fortfarande nödgas i tull erlägga för vissa varor 2 och 53, för andra 4 och 5 och änteligen för åtskilliga ända till 6, 7 och 8 procent af verkliga värdet, i stället för den traktatenliga afgiften; utom det att äfven tullafgiften å lera af de i tariffen upptagne varorne undergått 3 OA AA Re DD AS ke OR OMR AT OR AA Lu fÅj om UV AA ÅA tr — AA vv OR ES GT An 0 flika godtyckliga förändringar och förhöjningar. Den åtgärd, som E. K. Maj:t, i anledning af oftanämnde ansökning, redan täckts vidtaga, tillåter AA väl icke något tvifvel, att detta förhå!lande, hvars illkomst endast synes kunna förklaras derigenom, it dot uudfallit Danska regeringens uppmärksamot, varder, genom E. K. Maj:ts kraftiga bemedling, för framtiden rättadt. Men traktaterne äro nationernas lagar i deras förhållanden sig emellan, och om äfven bristande uppmärksamhet och saknad väckelse hitintills utgjort enda orsakerne till missbrukets uppkomst och fortfarande, så är likväl allt som blifvit uppburit till högre belopp än den genom fördragen öfverenskomna och stadgade i grunden medgifver, derföre icke mindre olagligt uppburit. Inom det enskilda samhället gäller il hela den civiliserade verlden den rättsregeln så-i som helig, orubblig norm, att ailt hvad medborI garen i skatt erlagt tiil staten emot och utöfver lag, till honom återbäres när han i behörig ordning och inom laga tid derå väcker talan. Men undertecknade kunna ock ej föreställa sig, att förhå!landet emellan staterne är annorlunda, och hysa ej ringaste tvekan om, att en Regering, som utaf ett annat lands undersåtare uttagit en skatt, vare sig genom sin beskaffenhet eiler sittjbelopp stridande mot tydliga fördrag, är pligtig att densamma aterbära, likasom att den enskilde mannen, af hvilken den uttagits, är berättigad att den återfordra; och ändtligen ej heller derom, att individens sak, i sådan fall, är hela det samhälles, hvilket han tillhör, hvars medverkan till försvar för sin rätt och erhållande af godtgörelse han är befogad att begära, alldenstund det för en enskild är svårt, om ej omöjligt, att emot en främmande stat, emot ett helt folk och dess regering, göra sin rätt gällande och utkräfva sin egendom. Sakens natur och långvarig häfd hafvaock derföre i alla civiliserade samhällen stadgat det bruk, att enskilde vid dylika tillfällen vända sig till sitt eget lands Regering och, genom dess Representant hos det främmande folkets styrelse, erhålla biträde och stöd vid reklamerandet af sin rätt. Och just om en sådan medverkan i ministeriel väg, genom BE. K. M:ts Kabinett för utrikes brefvexlingen samt E. K. Mits befullmäktigade Minister vid Kongl. Danska Hofvet, är det äfven, som undertecknade nu i djupaste underdånighet anhålla, för att dymedelst vinna återbäring af de afgilter för farten genom Öresund, som ifrån tidpunkten af freden i Kiel blifvit, utöfver det i traktaterne stadgade beloppet till Danska tullkammaren i Helsingör, af åtskilliga bland undertecknade under hela denna tiderymd utbetalte, af andra åter under längre eller kortare perioder af densamma. Bå stater emellan någon Prescription för väckandet af så beskaffade kraf icke är stadgad, så ha undertecknade vågat anse nyssnämnde tidpunkt, då den sista afhandlingen rörande Öresundska tullen, så vidt det är undertecknade veterligt, emellan kronorne SveTiga AL HAAN 1 fårakanmmar 2. oo 234 3 Alla